Vi som gör äd 2018!
Hej!
Hänger gärna på här. Är på gång med syskonförsök i Helsingfors i april. Väntar på mens och progynonstart. Har tio embryon som ska odlas till blastos, en in och resten frysas på nytt.
Inlägg från: myran
|
-
-
Vi valde AVA-kliniken i Åbo när vi startade med äd 2011. De har senare bytt namn och flyttat, därför är vi i Helsingfors. Vi valde Finland för vi ville ha öppen donator, både pga att vi ville att barnet skulle ha den möjligheten och pga ersättning från fk, och det var enkelt att åka från Sthlm. Vi har våra embryon där så vi fortsätter därstrong85 skrev 2018-03-14 17:49:09 följande:Hej Myran!
Nyfiken på varför du valde Helsingfors? har du varit någon annanstans tidigare?
-
Min man tvekade också. Jag lät honom fundera ifred och till slut kom han fram till att han tyckte att det kändes ok att göra äd. Han hade ju inte ens sett sig som en potentiell pappa innan medan jag velat ha barn hela livet haha så vi var liksom i lite olika faser. Vi har en äd-son på 4 år och en unge kan inte vara mer älskadLinsi skrev 2018-03-14 19:10:04 följande:Jag tvivlar inte alls på att jag skulle se barnet som mitt. Precis som du säger så får man ju uppleva hela graviditeten.
Men som sagt sambon är inte där - jag hoppas verkligen han kommer att ändra sig. Barn är för mig mycket viktigare än gener.
Vi har bara fått veta att sambon har nersatt antal, men vet inte så mycket om kvaliteten på dem. Men jag frågade läkaren på vitanova om det gick att använda sambons spermier trots att de uppenbarligen inte är av toppkvalitet och han skrev att de kollar fragmentering och ser om chanserna blir nedsatta pga detta.
Hur har era försök gått?
Be din man läsa på om epigenetik och mikrochimerism, lite får allt barnet med sig under graviditeten För att inte tala om efter, jag känner igen mig i mitt barn även om vi inte liknar varandra utseendemässigt (min kompis fyra genetiska döttrar och son liknar inte sina föräldrar de heller) även om vissa påstår att vi är lika (tror han tar efter mig i kroppsspråk mm).
Min man gick från tvivlande till "ok vi provar väl" till "det här är definitivt det bästa jag gjort i mitt liv!"
Lycka till på resan! -
Ja, vi har en son på 4 år med hjälp av ädstrong85 skrev 2018-03-15 15:41:56 följande:Jaha, men ni har barn innan från ÄD med dem då? är lite nervös för att allt inte ska klaffa, sen är jag nervös för om det skulle göra det då ska man bli ytterligare nervös för att det inte ska gå vägen .. så det mycket nervositet nu känner jag :/ tipps på hur man hanterar allt tas tacksamt emot :) tro mig, jag var nervös innan och hela graviditeten och som förälder fortsätter oron
Har tyvärr inga tips, vi gör vad vi kan och får hoppas på det bästa. Jag kör meditation och yoga, det håller oron i schack. Man får försöka vara snäll emot sig själv, det är en enorm mental och fysisk påfrestning med all väntan + hormoner och för oss flesta även ekonomin...
Nu inför syskonförsöket känns det liiiite mindre oroligt eftersom jag vet hur turerna går och vet hur nervöst det kan komma att bli, samtidigt som jag redan har blivit mamma så om det blir en bebis till är det en bonus men det står inte och faller med denna gång.
Jag vet hur nervöst det är för er, jag önskar er all lycka på vägen och hur tungt det än känns ibland under tiden är det värt allt när man lyckats
-
Våra familjer och nära vänner har inte sagt så mycket, de visste ju hur mycket vi längtat och hur vi försökt så de var nyfikna och glada för vår skull och nu tror jag inte de tänker på det ens. Undantaget var väl min pappa, men han var ju inte precis känd för att kunna sätta sig in i andras situation eller att vara utrustad med någon stor dos empati... Jag lät det passera. Jag berättade också för några utvalda, kloka nära vänner (som hade barn) när processen drog igång, det var oerhört skönt att ha några att prata med i både med- och motgång under hela resan. Först fick vi ju ma i v 12 och det är ju så jäkla tungt, i synnerhet när man som oss har begränsade chanser. Då var det skönt att ha kompisar som var insatta som jag kunde älta allt med.strong85 skrev 2018-03-17 10:25:59 följande:Tack Myran!
Skönt att kunna prata lite om det så här med människor som förstår. Vi var och lämnade sperman nu igår och (förhoppningsvis) går allt vägen nuunder helgen. RMC ringer måndag morgon för att tala om hur det gått nu under helgen för att se om det blir ett go eller inte. Det känns som den längsta helgen i historien ....Vad härligt att ni lyckats, kan tänka mig att det är en fabtastiskt känsla när man väl gjort det. Hur möter era familjer och vänner detta?
Sen sonen föddes har jag sällan berättat för någon, om det inte känts som något helt naturligt i sammanhanget, jag känner mer och mer att det mest är hans privatsak även om han inte förstår sånt än. Vi pratar öppet med honom om hur han blivit till och såklart att det kommer att dyka upp på förskolan förr eller senare, men då tar vi det då. Jag känner mig rutinerad och påläst nu och kan svara om någon frågar och undrar. Vi har aldrig stött på några tråkiga reaktioner, bara nyfikenhet och positiva kommentarer. Jag har berättat för sonen att han haft tur, att det var många som såg till att just han kom till världen för att han var så älskad och efterlängtad. Han har varit måttligt intresserad men jag tycker det är viktigt att berättelsen finns med honom hela tiden. Det enda han fastnat för var när han som embryo åkte i ett litet plaströr in i min livmoder. "Som en vattenrutchkana? Coolt! Såhär - Wihooooo!!!!"
Hahaha jag gissar att det kommer mer komplicerade frågeställningar i framtiden 
Annars är han mest som andra barn intresserad av att han legat i min mage och hur han fick mat in dit, hur han kom ut, hur han hade det därinne, hur mycket han sparkade, att han sa "määäh määääh" när han kom ut och hur mycket han gillade tutten
Idag med alla familjekonstellationer, bonusfamiljer, fosterfamiljer, dubbelmammor och dubbelpappor, ivf, adoption och allt annat så är det inte en så utstickande sak med äd. Man pratar genus i förskolan och barn är rätt coola med det mesta som är "annorlunda" Visst är jag orolig att han någongång ska känna sig konstig och annorlunda men å andra sidan - gör inte alla det någongång i livet? Min förhoppning är att han istället ska känna sig speciell och värdefull som har det där "lilla extra".
Hoppas du får lite känsla av hur det är, större delen av tiden tänker vi inte på det alls och när jag tänker på donatorn är det med stor kärlek och tacksamhet och jag är stolt över att min son har hennes gener. Tänk vilken människa - att faktiskt besluta sig för att göra en så generös sak!
-
Jag var 41 när vi bestämde oss för äd efter flera års misslyckade försök. Jag hade anat länge att det var något fel hos mig som gjorde det men fick aldrig rätt hjälp. Träffade till slut en kvinnlig gynekolog som hjälpte mig. Fick veta att även mitt amh hade hunnit bli lågt och blev rådd av henne att gå direkt på äd för att hon inte trodde att det var någon större chans att lyckas med ivf (jag fick senare veta att hon själv fått barn via äd). Jag ville bara ha så goda chanser som möjligt så vi skippade ivf helt. Jag är nöjd med det, jag hade aldrig några problem med att det inte skulle bli med mina gener. Jag ville bara bli mamma och nu är jag detLinsi skrev 2018-03-19 10:00:15 följande:
Det känns skönt att läsa både Lillan15 och myrans svar.
Vi fick som sagt avbryta vårt andra IVF försök då två blåsor tagit över och var stora medan de andra inte hade en chans att komma ikapp.
Läkaren föreslog att vi skulle ta ovritellen på kvällen och sedan försöka på egen hand. Vi vet ju att det är ganska menlöst med tanke på att vi har manlig faktor och kört ICSI på vår första IVF. Men vi har kört på att jag tar nu lutinus.
Vi har ännu inte bestämt om vi ska försöka en tredje gång. Var det slump att vi fick så dåligt resultat denna gången eller är kroppen slut?! Jag har nyss fyllt 41 och vi träffades sent i livet för två år sedan. Så vi har ju definitivt åldern emot oss också.
När gick ni som är i denna tråden över till äggdonation. Hur många IVF:er genomgick ni? Har ni påbörjat äggdonationer efter inrådan från läkare eller på eget initiativ?
Läkaren föreslog tom embryodonation för oss med tanke på sambon spermier, men det tror jag han är ytterst tveksam till.
Han tvekar ju även för äd - då han inte tycker att det skulle vara vårt barn. Men jag tror att han kommer att ändra sig där. Det lät lite så på honom när jag var som mest ledsen efter vårt avbrutna försök. Jag tror att han nog gärna gör ytterligare ett IVF. Men jag är tveksam - vet inte om jag orkar gå igenom en sådan besvikelse igen....
Så skönt att denna tråd finns - det ger mig hopp
-
Jag var 44 när vi fick ersättning, men det är ju några år sedan.Linsi skrev 2018-03-21 09:03:30 följande:Finns det någon åldergräns på att ansöka om bidrag från fk?
Vi över 40 är ju diskriminerade både här och där när det gäller att skaffa barn.Jag tänkte tvärtom :) Att det känns bättre om mitt barn som vuxen kan ta reda på vem donatorn är och inte känner att det finns någon därute som hon/han aldrig kan hitta och alltid kommer undra över. Det skulle kännas som större "konkurrens", dessutom med risk att barnet anklagar oss föräldrar för att inte ha gett honom/henne den möjligheten. Sen kände jag att mitt barns ursprung var en information som inte tillhörde mig och min man utan något som tillhörde barnet. Jag hade själv inte velat ha det så, att någon annan bestämt utifrån egna intressen om jag kunde söka mitt genetiska ursprung eller ej. Vi vet ju inte vem donatorn är, det är bara barnet som kan få den infon vid 18 år. Då kan han välja själv om han vill ha kontakt.Linsi skrev 2018-03-21 16:00:29 följande:Jag är egentligen inne på anonym donator jag också. Det räcker med att barnet får veta hur det har kommit till. Av rent egoistiska skäl så skulle det även kännas bättre för mig att inte veta att mitt barn vet hur det blev till (genom donerade ägg) men vem som har donerat dem.
Men om det är så att man kan få en behandling betalad så borde man kanske sätta sin egoism åt sidan.
Känsligt ämne och svårt att veta innan vad som är rätt. Jag tänker såna här frågor är något man ska ta ställning till själv, att välja anonym donator kan säkert motiveras och kännas rätt för andra. Men såhär kändes rätt för oss
-
Testa kan man alltid göra, men då fullt medveten om att ett test inte är tillförlitligt vare sig det visar plus eller minus innan testdagen. Så det är lite bortkastade pengar. Jag väntade till testdag första gången och fick plus men det blev ett ma i v 12. Andra gången testade jag tidigare och fick också plus men vågade ändå inte tro på en bebis förrän i vecka 26 och efter massor av teststickor och ett antal ulEvadesiree skrev 2018-03-26 12:28:31 följande:
Tredagars odlade embryo sattes in.
Äggen togs ut den 17 mars och befruktades med min mans spermier omgående. Efter 3 dagar den 20 mars sattes 2st in.
En lades i frysen.
Stressad läkare som gjorde ingreppet och man känner sig inte övertygad om de verkligen åkte ur kateten och in i min livmoder. Men det sistnämnda här är säkert bara min oro.
Det andra är fakta.
Ni som vet vilken datum kan jag tidigast få ett ev plus ?
Hur lång tid har dessa 3 dagars embryo behövt för att fästa? 3 dagar till ?
Dvs den 23mars ? Börjar det inte utsöndras hormon då eller den är inte mätbar ?
Tänker på min mammas generation där de fick gissa sig till graviditet på andra sätt.
Usch, vad trist med ett sånt bemötande och en så drastiskt minskning av embryon! Håller tummarna för era två små!!!
Min läkare på Fertinova/Ovumia i Helsingfors har doktorerat på vikten av god relation och kommunikation med oss klienter. Det känns tryggt!
-
Hej Linsi!Linsi skrev 2018-03-28 08:30:04 följande:
Mer förvirrad än någonsin....
Har haft mailkontakt med Vitanova i Cph och tom bokat in ett första möte med dem i mitten av april.
På kvällen fick jag kontakt med min IVF-läkare för jag ville ha hennes input kring vårt avbrutna IVF och om hon också tyckte det var rätt med äd istället. Jag berättade att vi varit i kontakt med några kliniker i Köpenhamn och hon sa varför Danmark? Hon hade inte hört talas om par som åker till Danmark för äggdonationer (och hon har jobbat i Danmark fram tills för 5 år sedan). Hon sa att de var väldigt bra på inseminationer men mer tveksam till äggdonationer. Detta satte såklart griller i huvudet på mig.
Hon sa att det viktigaste var att kolla hur många äggdonationsbehandlingar en klinik gjorde per år. Ju fler och dessutom hög procent lyckade fall desto bättre. Varken vitanova eller storkliniken visar överhuvudtaget någon statistik över äd, endast för IVF och inseminationer.
Storkliniken svarade i ett mail att de har 50 donatorer som de använder sig av, men de vet inte om alla finns tillgängliga (är villiga) att donera just när det är aktuellt.
50 donatorer låter inte mycket - kan tänka mig att vitanova har något liknande.
Min läkare sa att när hon arbetade i Danmark så kunde personer som själva genomgick IVF donera ägg om de fick ut väldigt många, men då donerade kanske bara 3-4 ägg till den mottagaren.
På andra kliniker utomlands skriver man väldigt tydligt att man får tillgång till alla ägg som donatorn får ut. Den informationen står inte heller på de Danska sidorna.
Vi var mest inne på Danmark för att vi gärna vill ha skandinaviskt utseende på barnet (ja så ytlig är man nog i början)
Myran - du gör i Finland.
Hur går det till där? När jag läste på någon hemsida så fick jag intrycket att de ofta använder frysta ägg snarare än färska. Vet du något om det?
Så det jag nu behöver er hjälp med är att hitta en bra klinik. Vilken klinik går ni på? Skulle ni rekommendera den till andra?
Förstår din frustration. Låter ändå som du fått bra tips ovan
Jag har inte mycket att tillföra, vi startade på AVA-kliniken i Åbo 2011 och har frysta embryon kvar sen 2012 som vi använder nu. AVA Åbo har köpts upp av Fertinova i Helsingfors och våra embryon har flyttats dit. Vad som hänt sedan 2012 i donatorfrågan har jag inte hängt med i men vi har varit väldigt nöjda med Finland hela tiden.
Hoppas du hittar "din" klinik, det är bra att känna sig trygg från start så lägg lite tid på forskning runt resultat mm och jämför. Det lönar sig, om inte annat så känslomässigt, i längden! -
GLAD PÅSK på er allihop!
Jag önskar ffa er ruvare en skön helg och små kyckligar i korgen Håller alla tummar och tår!!!