38 år och börjat röka

Snälla du. Framgång i livet är i högsta grad ärftlig just för att föräldrarna lär sin barn undermedvetet hur man lever. Det är ingen slump att yrke och karriär ofta ärvs. Akademikerbarn blir akademiker. Arbetarbarn blir arbetare. Bidragstagarbarn blir bidragstagare. Denna tråd är ett bra exempel på det. Hur TS har låtit sina dåliga vanor gå i arv.

Självklart fattar jag att jag tappar i trovärdighet att förbjuda yngsta dottern när jag själv röker. Jag inser också att oddsen försämras kraftigt iom att hennes mamma, bonuspappa och fem år äldre syster röker.

Dock? Jag är akademiker och båda mina döttrar har alltid lyckats bra i skolan med jättefina betyg.

Generaliseringar är inget för mig.

Generaliseringarna är i sig ointressanta. Poängen är dock viktig. Många människor är dock egoistiska och lever efter sina luster trots att detta får ödesdigra konsekvenser för nästa generation. Sedan hakar de upp sig på struntsakar i sammanhanget som de gör rätt för att skyla sitt dåliga föräldrarskap.

För en förälder så är det bästa man kan göra för sina barn att vara ett bra föredömme. Att läsa, bilda sig, träna, äta rätt och att hålla vikten och att låta barnen omedvetet ärva dessa vanor.

- Men jag gillar inte att läsa, träna eller att tänka på kosten.

- Vem bryr sig? Du är inget barn utan en vuxen människa.

Ja, vi pratar mycket runt detta. Hon säger att hon röker ibland med kompisar men aldrig har skaffat egna cigg. Jag har bett henne köra med öppna kort och inte ljuga, så får vi ta det därifrån. Självklart fattar jag åt vilket håll det är på väg?

Ja, om hon säger att hon redan nu röker ibland och har kompisar som röker så är nog risken överhängande att hon röker mer och mer. Tycker ändå att det är bra att hon vågar berätta för dig.

Kan bara hålla med Tuva här. Risken att den yngsta börjar röka regelbundet är stor när övriga i familjen men framförallt hennes storasyster röker. Oavsett vad som händer tror jag det är viktigt med en öppen och ärlig dialog precis som TS skriver.

Ja, även om både jag och storasyster säger att det inte är bra att fastna i samma ohälsosamma, dyra och onödiga beroende som vi gjort är det inte med någon större tyngd eftersom vi själva röker.

När jag frågar henne (den yngsta) så säger hon att hon inte känner något sug efter att röka men att hon tycker det är mysigt och ganska gott. Enligt henne själv sker det inte varje dag. Det blir ett litet test i helgen då jag och båda tjejerna ska åka på en hotellweekend med spa och lite annat mys för bara oss tre. Kommer hon att nöja sig med att bara se på när jag och stora dottern röker eller kommer hon att fråga om att få smaka?

Tänk vad det svänger ändå. Jag minns att hon var så arg på mig när jag började röka och hon var 11 år.

Har du bestämt dig för hur du ska förhålla dig till om hon ber om en cigg?

Är 38 år och tills för ett år sen hade jag kanske provat att röka fem gånger i hela mitt. Träffade en ny man i januari och han feströkte och jag började också göra det. Gillade att ta ett par cigg efter några glas vin och framåt våren-försommaren behövdes det inte vin för att jag skulle röka under helgerna. Innan sommaren var över så var jag daglig rökare och där är jag nu. Har varit en riktig renlevnadstjej som gillar att träna osv. Ändå är jag helt fast i rökningen nu och vet inte hur jag ska ta mig ur det eftersom jag gillar ciggen. Nån annan som varit så korkad att ha börjat i vuxen ålder? Hur slutar jag när jag vill sluta men ändå tycker så mycket om att röka?