sebbe420 skrev 2017-12-13 22:59:22 följande:
Du kommer inte sluta förrän du vill på riktigt. När du har äkta motivation och drivkraft inifrån och då kan du sluta på stört, utan någon nedtrappning eller några ersättningsprodukter. Så svårt är det nämligen inte om man har ett uns mental styrka. Man kan uthärda abstinens i några dagar då och dessutom brukar inte abstinensen vara konstant utan komma i stötar. Kan vara bra att upptäcka det.
Så mitt svar är att du slutar när du har hittat motivationen.
Och motivationen drivs av negativ och positiv förstärkning så hon behöver något som skrämmer / hotar henne att inte våga röka samtidigt som det väntar en enorm belöning som konsekvens att välja bort cigaretterna.
Min pappa hade rökt sen han var kid och slutade röka vid 50 års åldern, vad motiverade han? Jo:
Negativa förstärkningen: Han höll på få kol och hade massa varningar från läkaren att slutar han inte NU vet de inte om han kan leva friskt så länge till och antagligen tänkte han på sin familj som är allt han har och hans vänner och att hans liv skulle bli plågsamt lidande om han fortsatte röka och plus han låg soligt ställt till ekonomiskt så han riskerade även huset och andra skulder.
Positiv förstärkning: Räddar sin hälsa, slipper jaga cigaretter, sparar massor massor med pengar, slipper frysa ute för att röka, slipper vara den som är beroende och anpassa sig efter cigaretterna och suget, slipper ha hela familjen som är besviken på honom att han lät någon dum cancerpinne få ta över hans liv och plågsamt avsluta det.
Hur han gjorde: Han visste att han ville sluta och han kommer sluta, det fanns inget annat. Han höll i sista ciggen utomhus i vinterkylan och fimpade, sen låg han i 3 dygn och krampade och kallsvettades i soffan han ville inte äta han ville inte sova han ville bara avgiftas, göra det ordentligt. Efter de tre fyra dagarna kunde han sen umgås med folk på krogen/ folk som rökte och kände inte minsta sug. Han var helt över det. Jag frågade han hur han tänkte han sa att det handlar om disciplin, det ska göras och sen görs det och inga ursäkter. Det kräver såklart starkt psyke, min far är norrlänning så han är van att knega och lida pin för att få det bra. :p