Sekundär barnlöshet - tillsammans är vi starka

Jag är 40 år och har två missfall bakom mig. Att spola äggledarna -17 hjälpte mig att bli gravid på en gång men slutade i missfall. Nu har jag laddat med kosttillskott och har märkt  nu när jag har äl att jag har mer fertil sekret än vad jag brukar ha. Men har upptäckt m h a ältest att min lutealfas verkar vara kort, mens är beräknat om 7 dgr. Jag tror att detta kan vara en stor del till att jag inte lyckats bli gravid.Kroppen är ju inställd på mens och hinner skölja bort ägget innan det fäster. Jag har progesteronkräm hemma men jag tänker vänta till nästa cykel och börja då eftersom jag detoxar just nu. Jag har läst mig till att jag borde börja med krämen på dag 7 för att stimulera äl och fortsätta till dag 28. Nu förlitar jag mig på detta, jag hoppas att det ska leda till en lyckad graviditet, annars blir det IVF, innan sommaren, jag är ju 40 år och känner stressen. 

Hej!
Jag undrar om jag får vara med? Jag har läst lite i tråden och känner igen mig så oerhört i det ni skriver.
Vi har en unge på 3,5 år som kom till hur lätt som helst. Nu har vi försökt i 1 år med syskon och det börjar verkligen tära på mig och på oss. Jag har lite problem med ägglossningen och får letrozole som har fungerat bra. Fick ett supertidigt missfall i oktober (kemisk graviditet) men efter det har ingenting hänt. Ägglossar varje månad men mensen kommer som en klocka. Blir dessutom ganska skengravid varje månad och spökstreck är jag expert på.
Börjar nu ge upp, jag tror inte ens att det ska gå men kan inte sluta försöka. Alla kvinnor jag jobbar med (alltså på riktigt alla i min arbetsgrupp) är gravida utom jag.

AAARGH

Nej men! Såg att jag glömde bocka I anonym på mitt senaste inlägg, det är jag som är "blirsåtrött". Haha ops. Jag har viljat vara anonym för jag har av många anledningar velat hålla detta försökande och problem så himla hemligt men jag vet inte, jag bryr mig inte längre. Jag har inte börjat prata öppet om de eller så och inte planer på det heller. Men typ gett upp att hitta på ursäkter när nån "när ska ni skaffa barn då?! Är väl dags för er att skaffa barn!".

För övrigt så får jag mens efter mens. Får ägglossning runt nu på måndag. Tidigare har jag vi alltid sett till att ha mycket sex före och under ägglossning eller provat varannan dag, provat att se till att jag får orgasm samtidigt (finns nån idé på internet att de hjälper spermierna att simma för sekretet blir mer lättsimmat) osv men nu har vi det mest sporadiskt. Orkar inte försöka mer.

Köpte sån där progesteron kräm tidigare och tänkte prova. Men jag struntade i de då de enligt instruktionerna kunde göra så man inte får ägglossning om man skulle råka ta för mycket och att de kunde orsaka missfall om man slutar för tidigt eller råka glömma smörja när man blivit gravid. Så jag vågade faktiskt inte börja med de.

Hoppas det kommer lycka snart till er som fortfarande kämpar!

Det låter som att vi är ungefär i samma sits, har en pojke på drygt 3 år och har försökt i ett år, eller egentligen halvengagerat i två år men målinriktat i drygt ett år. Det tär verkligen och det har blivit det enda jag tänker på mer eller mindre. Mycket bråk och osämja :(

Många på jobbet som är gravida här med! Varav en fick första samtidigt som jag. Vill ju så gärna att sonen ska få bli storebror, det är nästan det främsta skälet för oss.

Har fått ändan ur vagnen och bokat privat fertilitetsutredning nu, får se vad det kan ge.

Det är kanske ingen supermunter grupp det här men förhoppningsvis kan vi stötta/tipsa/hjälpa varandra <3

Sedan tre månader tillbaka äter jag apiforce, omega3, d-vitamin, c-vitamin, rosenrot, bisolvon, zink och folsyra. Mannen äter c-vitamin, d-vitamin, zink, folsyra och omega3.

Dock funderar jag på att sluta med alltihop, får en känsla ibland av att man kanske mixtrar för mycket med kroppen?

Ja men det är skönt att skriva av sig och dela med andra i samma sits även om man inte önskar någon annan detta problem. Jag har varit hos min gynekolog idag, äter letrozol så jag går på vul varje månad. Hade 2 äggblåsor som kunde lossa, risk för tvillingar! Känner lite extra hopp just nu, läkaren spolade igenom äggstockarna och rekommenderade ett ganska nytt kosttillskott för kvinnor med pcos som försöker få barn (Donaferty). Typiskt nog så blir vi väl gravida denna månad så att bebisen kommer i december. Men den är så välkommen närsomhelst, om det så skulle vara på julafton!

Hade ni lätt att få sonen?

Kopplat av och bort lite här med en vecka i fjällen, skönt att tänka på annat ett tag. Vad skönt att få lite professionell hjälp, och det låter ju som positiv info!

Vi har inte sökt någon hjälp ännu, så har egentligen ingen aning om vad som kan vara fel för oss. Sonen kom till på första försöket (första gången vi avsiktligt försökte pricka in ägglossning), så jag var ju helt säker på att det här skulle gå lätt som en plätt.

Vi har tid på fertilitetscentrum på fredag, så hoppas känna att vi tar något steg framåt efter det..

Ja vilken månad som helst skulle vara fantastiskt! Har räknat så länge nu på när ett barn skulle komma om jag blir gravid då eller då men har slutat med det nu.. :/

Så himla skönt att komma iväg lite och fokusera på annat! Jag har börjat försöka ta hand om mig själv lite. Börjat på bikram-yoga, valde det liiiite för att jag aldrig skulle klara det om jag vore gravid haha.

Idag äl+6 och jag har en stark känsla av att det inte blev ngt denna månaden heller. Eller så är det försvarsmekanism för vad skulle jag egentligen känna så tidigt? Låtsas lite att det ändå vore lite dumt att få barn i december så det är lika bra att det inte tog sig, men det är helt och hållet ett spel för gallerierna. Hade gjort vad som helst för att plussa denna månad, liksom alla månader...

Så spännande med fertilitetscentrum, skönt att komma vidare lite! Du måste skriva hur det gick sen!
Jag ska ta progesteronprov på fredag, är lite spänd på det.

Känner igen mig så mycket i era historier.

Min dotter från okt -15 blev till på första försöket.

Min mens kom igång segt ett år efter, och i februari 2017 plussade jag, lyckan var total, tills där en dag kom blod på pappret och jag aborterade i vecka 8+3. Sedan dess har jag haft mer eller mindre biokemiska graviditeter - 6 graviditeter på ett år :( allt från den längsta i 8+3, till några omkring vecka 5-6 och 2 som jag mist bara några dagar efter BIM.

Vi har genomgått en utredning, även med immunutredning, som inte visar något. Min läkare tror att det är immunförsvaret ändå, och har gett mig en runda pre-IVIg, och ville ge mig prednisolon. Jag väntar och se om det kan lyckas utan kortisonet.

Dock skickade jag mensblodstest till Serum, som visade ureaplasma. Jag och sambon har nu avslutat 10 dagars antibiotika och ska prova snart igen.

Vill så gärna ha ett syskon till min dotter. Vi blir inte yngre (är 35). Avståndet mellan det efterlängtade syskonet och dottern växer ju bara... det gör det inte lättare att dottern börjat kalla sig själv för syster... (mest för att hon ser att Anna och Elsa i frost är systrar kanske).

Håller tummarna för oss! Det är SÅ orättvist!

Åh vad jag känner igen mig! Förutom att vår son föddes i januari -15, och jag har inte lyckats bli gravid sedan dess :( men i övrigt! Här tickar åldersskillnaden på ännu mer, jag såg framför mig ett syskon när sonen var max 3, och nu är han 3 år och 2 månader. Och jag blir 37 i år.....

Ja att sonen ska få bli storebror är nog den största drivkraften! Vill så gärna att han ska få ha ett syskon, och att de kommer ha varandra genom livet, precis som jag själv har <3