Det sägs ju ofta att dagen ens barn föds är den lyckligaste i ens liv, men frågan är om detta är lite förstorat? Mitt barns födsel var livsomvälvande, lite chockartat men absolut inte den dag jag känt mig lyckligast. Min man känner precis likadant vilket var intressant att höra få man alltid hör "det var den lyckligaste dagen i mitt liv".
Så låt oss höra era åsikter!
Förstår att det blev krångligt när du fick ett konkret svar.
Som för dig att nu svara på något annat än mitt inlägg menar du....?
Jag har svarat på TS.
I ett inlägg riktat till mig i så fall...
Det beror ju på vad man menar med äktenskap. Att förena en man och en kvinna i ett förbund och att de därmed "får" skapa en familj tillsammans är ju ett väldigt gammalt påfund.
Enda skillnaden nu är ju att vi väljer själva om och med vem vi ska gifta oss med, att det inte handlar om att foga samman släkter och egendomar längre.
Kärlekens betydelse inom äktenskapet började ju komma redan på 1700-talet.
popularhistoria.se/artiklar/aktenskap-ett-karlekens-kontrakt
Upplevt den absoluta lyckan 4 gånger i mitt liv. Inget vare sig före eller efter barnens födelser har kunnat bräcka det 
Jag har skrivit både till dig och TS.
Din fråga var så menlös så den krävde ett svar.
Absolut!! 30 års längtan och drygt 10 års försök var över och mitt liv hade ÄNTLIGEN en mening! Hur man inte kan tycka det övergår mitt förstånd. Vad betyder mer än att få barn?! Allt annat är ju komplett värdelöst och bara substitut för att få barn.
Du skriver "du" och citerar mig.
Att det är menlöst att be någon förklara hur det är svårbegripligt att människor är olika? Ja, men visst...
Nej!
Den första förlossningen var en av de hemskaste jag varit med om. Smärtlindring som slutade fungera, massa med verkningslösa värkar. Slutade med akut kejsarsnitt. När barnet kom ut var jag mest glad över att förlossningen var över. Sen massa strul med att barnet inte gick upp i vikt, amningen inte kom igång. Sen ville jag bara ha tillbaka mitt liv och var jätteledsen. Så småningom blev det bättre, kärleken växte så småningom fram.
Efter andra förlossningen var jag bara trött, orkade inte vara lycklig. Sov endast en timme första dygnet. Även där växte kärleken fram så småningom.