• Anonym (Undrande)

    Bonusbarn hemma om man är mammaledig?

    Jag är gravid och har börjat planera min mammaledighet. Ser verkligen fram emot den eftersom det är mitt första biologiska barn och jag längtar efter mitt barn så himla mycket. Idag fick jag höra av en bekant att jag "måste" ha mina bonusbarn hemma från dagis/fritids när jag är mammaledig. Stämmer det?

    Bonussonen kommer vara 9 när bebisen föds och bonusdottern 6 så sonen går i skolan som slutar kl 13.15 och sedan på fritids till 16.45 när pappan hämtar efter jobbet. Dottern kommer att gå sin sista termin på dagis (jag ska föda 1:a april) och är där mellan ca 8-16.30. Kommer jag att behöva hämta dottern efter ett visst antal timmar och sonen när han slutar skolan?

    Jag tycker om barnen och vi har en bra relation så kommentarer om att jag är elak som inte "vill" ha dem hemma undanbedes. Anledningen till att jag blir stressad av detta är pga att sonen har ADHD och är väldigt krävande i perioder och alltid väldigt aktiv och rastlös. Även dottern är ett krävande barn med MYCKET känslor åt alla håll. Syskonen kommer inte heller särskilt bra överens och bråkar mycket. Det är krävande att ta hand om dessa barn när vi är två vuxna så hur jag ska klara det själv med dem och dessutom en mini som kommer behöva all uppmärksamhet i början, det förstår jag inte.

    Känner att den glädjen jag känt över att få vara hemma och lära känna mitt nya barn börjar bytas ut mot stress för hur jag ska klara av att rodda allt med de andra barnen. Jag har dessutom inget körkort så det känns så himla stressigt om jag ska behöva gå till dagis och hämta först vid 11 (baserat på att hon får vara på dagis 3 timmar om dagen) och sedan till skolan vid 13.15. Det är ca 20 min promenad till båda. Sedan ska de tas om hand med mellanmål och aktiviteter tills pappan kommer hem vid 17. Vart finns tiden för mig och bebis att lära känna varandra om dagarna ska se ut så?

    Nu blev det ett långt inlägg men grundfrågan är alltså: kan bonusbarnen gå på dagis/fritids som vanligt även när jag är föräldraledig?

  • Svar på tråden Bonusbarn hemma om man är mammaledig?
  • Anonym (Stina)
    Anonym (Nopp) skrev 2017-08-12 09:51:54 följande:

    Fast då gjorde dom fel. Barnen är föräldrarnas ansvar. Och dom får gå på förskolan/fritids efter vårdnadshavarnas scheman. Man kan inte tvinga bonusföräldrar att ta över ansvaret för barnen. Även om dom är hemma med syskon.


    Det var ju synd att jag inte visste det, hade underlättat litegrann på dagarna
  • Anonym (Word)
    Anonym (Z) skrev 2017-08-12 09:53:19 följande:

    Då bör du aldrig skilja dig.

    Du kan varken tvinga din partner eller dina barn att leka kärnfamilj.

    Och du kan inte heller ta för givet att barnen själva vill att ni leker kärnfamilj. Barn gillar inte pappas/mammas nya per automatik.

    Det är inte säkert att de vill bli hämtade av pappans/mammans nya partner eller vill få hjälp med toalettbesök.

    Det har jag absolut inte velat som bonusbarn i alla fall.

    Barn är människor med känslor inte saker man ger bort.

    Obehagligt om du är pedagog på riktigt.


    Word.
  • Anonym (Pedagog)

    Klarar man inte av att leva som en familj och står så pass långt ifrån barnen att de inte vill bli hämtade eller hjälpta av bonusföräldern tycker jag inte att man ska skaffa barn och leva som en familj där några av barnen inte ingår fullt ut. Det är skillnad på att bara vara tillsammans med någon som har barn och att faktiskt bilda familj ihop. Vill man inte vara familj och hjälpas åt med alla som bor i hemmet anser jag att det är bättre för alla om man blir ihop med någon som inte har barn sedan tidigare eller att man håller sig till att enbart vara ett par och inte en familj. Sedan finns det inget som säger att man måste vara med alla barn hela tiden för det. Finns gott om tid att göra saker som förstagångsförälder medan barnen är i skolan utan att de behöver vara kvar till sena eftermiddagen. Man gör som man vill men min erfarenhet är att barn som inte inkluderas helt i familjen påverkas negativt av det vilket inte är ett dugg konstigt. Är barn inblandade så tycker jag att de är mycket viktigare att ta hänsyn till än de vuxna.

  • modsey
    Anonym (Pedagog) skrev 2017-08-12 22:15:51 följande:

    Klarar man inte av att leva som en familj och står så pass långt ifrån barnen att de inte vill bli hämtade eller hjälpta av bonusföräldern tycker jag inte att man ska skaffa barn och leva som en familj där några av barnen inte ingår fullt ut. Det är skillnad på att bara vara tillsammans med någon som har barn och att faktiskt bilda familj ihop. Vill man inte vara familj och hjälpas åt med alla som bor i hemmet anser jag att det är bättre för alla om man blir ihop med någon som inte har barn sedan tidigare eller att man håller sig till att enbart vara ett par och inte en familj. Sedan finns det inget som säger att man måste vara med alla barn hela tiden för det. Finns gott om tid att göra saker som förstagångsförälder medan barnen är i skolan utan att de behöver vara kvar till sena eftermiddagen. Man gör som man vill men min erfarenhet är att barn som inte inkluderas helt i familjen påverkas negativt av det vilket inte är ett dugg konstigt. Är barn inblandade så tycker jag att de är mycket viktigare att ta hänsyn till än de vuxna.


    Jag ser ingen motsats till att leva som en familj samtidigt som man som förstagångsmamma får uppleva det som bonusmamman gjorde då hon fick sitt förtsta barn. Kunna umgås på mammaträffar utan busug 3 åring, kunna åka till sin mamma, kompis , kollega och umgås med bara sin bebis. Fika på stan. Promenera i skogen. Babysim. Eller bara vara själv med sin bebis. Låta föräldraskapet växa fram i sin egen takt. Helt så blir det ändå troligen inte när det finns bonussykon som ändå kommer hem på em. Har svårt att se hur man inte kan förstå det behovet!
  • Anonym (Pedagog)
    Ess skrev 2017-08-12 08:35:35 följande:
    Jag hade precis som sextiotalist valt bort ett sådant förhållande. 
    Hur gärna du än vill leka kärnfamilj, så kommer ni aldrig någonsin att bli en sådan. Det kommer alltid att va skillnad mellan era barn, både gällande känslorna till och från respektive förälder, den andra föräldern, och era barns respektive släkt. Barnen kommer alltid att ha olika grundförutsättningar med sig.

    Varför förväntar du dig att din partner ska hämta ditt barn och sen va barnvakt tills du kommer hem?
    Jag tex har ett eget liv och om du insisterat på att jag skulle hämta ditt barn tidigt, så vill det till att ditt barn klarade av att va ensam hemma, annars hade hen fått en snabbkurs när jag stack iväg.
    Var har jag skrivit att jag har egna barn eller att detta är vad jag önskar MINA barn? Jag skriver utifrån det perspektiv jag sett andra barn i samt ur mitt eget SOM BARN. INTE som förälder som vill ha hjälp med barn som inte är partnerns. Jag har haft en en bonuspappa som inkluderade mig som familj och gjorde allt praktiskt som en förälder gör och en bonusmamma som tyckte om mig men ändå inte lät mig ingå med samma självklarhet som hennes eget barn. Jag vet vilket jag och mitt syskon föredrog och önskar därför inte att andra barn ska behöva känna som jag gjorde i den ena bonusfamiljen jag växte upp i. Vuxna gör egna val i familjelivet, det gör inte barn och därför tycker jag att deras perspektiv är viktigare än vuxna som aktivt valt att skaffa barn med någon som redan har barn men inte vill behöva ta ansvar för det. Sedan är det såklart olika hur nära man kommer varandra och hur gamla barnen är när man träffas. Vill barnen hellre vara på fritids till kl 17 än att gå hem 15 och hänga med bonusen är det ju ingen som säger att de inte ska få göra det men att själv välja att starta en bonusfamilj men inte vilja behöva inkludera bonusarna för mycket tycker jag är fel mot barnen som inte fått välja alls.
  • Anonym (Pedagog)

    Det handlar inte om att tvinga på barn någonting utan att ERBJUDA. Vidrigt hur vuxna människor sitter och rättfärdigar sina egoistiska val och ska ha så mycket rättigheter i allt. Vuxna är inte viktigare än barn.

  • Nisse12345

    Hej!

    Oj vad jag kände igen mig i ditt inlägg. Stod i exakt samma sits för ett år sedan. Jobbar själv med myndighetsfrågor inom bl.a. skol/förskola så vet att du inte har några skyldigheter att ta ansvaret för din mans barn när du är föräldraledig. Lagen gäller samtliga kommuner i landet och det är enbart när barnets vårdnadshavare är föräldraledig som de inte har rätt till fritids/förskola (förutom rätten till allmän förskola 15 Tim/vecka). Du ska göra det som känns bäst för dig men snälla, pressas inte in i något av de sim inte förstår här på forumet, eller någon annan för den delen heller. Unna dig och din bebis att få starta i lugn och ro. Unna dig att få vara mamma för första gången så som alla förstagångsmammor är - i en total bubbla ????. Det kommer en tid när du kan kliva ur den. Låt allt ha sin tid! Ditt fokus ska vara ditt barn, precis som dina bonusbarn fick sin tid när de var nyfödda. Var en viktig och stabil vuxen för alla barnen, men unna dig att vara mamma till ditt barn och vårda er första tid - den kommer aldrig tillbaks.

    Du räcker till precis som du är som bonusförälder! Önskar dig all lycka till!

    Från en i samma sits

  • Ess
    Anonym (Pedagog) skrev 2017-08-12 22:28:23 följande:
    Var har jag skrivit att jag har egna barn eller att detta är vad jag önskar MINA barn? Jag skriver utifrån det perspektiv jag sett andra barn i samt ur mitt eget SOM BARN. INTE som förälder som vill ha hjälp med barn som inte är partnerns. Jag har haft en en bonuspappa som inkluderade mig som familj och gjorde allt praktiskt som en förälder gör och en bonusmamma som tyckte om mig men ändå inte lät mig ingå med samma självklarhet som hennes eget barn. Jag vet vilket jag och mitt syskon föredrog och önskar därför inte att andra barn ska behöva känna som jag gjorde i den ena bonusfamiljen jag växte upp i. Vuxna gör egna val i familjelivet, det gör inte barn och därför tycker jag att deras perspektiv är viktigare än vuxna som aktivt valt att skaffa barn med någon som redan har barn men inte vill behöva ta ansvar för det. Sedan är det såklart olika hur nära man kommer varandra och hur gamla barnen är när man träffas. Vill barnen hellre vara på fritids till kl 17 än att gå hem 15 och hänga med bonusen är det ju ingen som säger att de inte ska få göra det men att själv välja att starta en bonusfamilj men inte vilja behöva inkludera bonusarna för mycket tycker jag är fel mot barnen som inte fått välja alls.
    Som sagt så skulle jag aldrig ställa upp som barnvakt åt någon annans ungar som inte klarar sig ensamma. De har två föräldrar som får lägga upp umgänget efter hur de finner lämpligast med tanke på barnets omvårdnad, vill de att deras barn ska gå hem kl 15 så får de ju se till att ordna det.
    Deras ungar finns inte ens på min prioriteringslista och hade fått gå på dagis/fritids tills deras förälder hämtade dem, sen får du ju självklart tycka vad du vill om det. 

    Hur ser du egentligen till barnets perspektiv om jag skulle hämta hem det, sen hade jag bara suttit irriterat och väntat tills föräldern kommit hem, eller så hade jag gett mig iväg och lämnat barnet ensamt.

  • Anonym (moe)
    Anonym (Pedagog) skrev 2017-08-12 22:15:51 följande:

    Klarar man inte av att leva som en familj och står så pass långt ifrån barnen att de inte vill bli hämtade eller hjälpta av bonusföräldern tycker jag inte att man ska skaffa barn och leva som en familj där några av barnen inte ingår fullt ut. Det är skillnad på att bara vara tillsammans med någon som har barn och att faktiskt bilda familj ihop. Vill man inte vara familj och hjälpas åt med alla som bor i hemmet anser jag att det är bättre för alla om man blir ihop med någon som inte har barn sedan tidigare eller att man håller sig till att enbart vara ett par och inte en familj. Sedan finns det inget som säger att man måste vara med alla barn hela tiden för det. Finns gott om tid att göra saker som förstagångsförälder medan barnen är i skolan utan att de behöver vara kvar till sena eftermiddagen. Man gör som man vill men min erfarenhet är att barn som inte inkluderas helt i familjen påverkas negativt av det vilket inte är ett dugg konstigt. Är barn inblandade så tycker jag att de är mycket viktigare att ta hänsyn till än de vuxna.


    Du har nog mycket att bearbeta ifrån din egen uppväxt. Det du har varit med om kan du inte applicera på alla andra. Du har mycket åsikter om hur du tycker andra ska göra men du vet inte tillräckligt om andras liv att göra den bedömningen. Det du upplevde gäller inte alla andra. Du borde ta ett snack med din pappa och reda ut det med honom.
  • Lumina77
    Nisse12345 skrev 2017-08-12 22:39:32 följande:

    Hej!

    Oj vad jag kände igen mig i ditt inlägg. Stod i exakt samma sits för ett år sedan. Jobbar själv med myndighetsfrågor inom bl.a. skol/förskola så vet att du inte har några skyldigheter att ta ansvaret för din mans barn när du är föräldraledig. Lagen gäller samtliga kommuner i landet och det är enbart när barnets vårdnadshavare är föräldraledig som de inte har rätt till fritids/förskola (förutom rätten till allmän förskola 15 Tim/vecka). Du ska göra det som känns bäst för dig men snälla, pressas inte in i något av de sim inte förstår här på forumet, eller någon annan för den delen heller. Unna dig och din bebis att få starta i lugn och ro. Unna dig att få vara mamma för första gången så som alla förstagångsmammor är - i en total bubbla ????. Det kommer en tid när du kan kliva ur den. Låt allt ha sin tid! Ditt fokus ska vara ditt barn, precis som dina bonusbarn fick sin tid när de var nyfödda. Var en viktig och stabil vuxen för alla barnen, men unna dig att vara mamma till ditt barn och vårda er första tid - den kommer aldrig tillbaks.

    Du räcker till precis som du är som bonusförälder! Önskar dig all lycka till!

    Från en i samma sits


    Det här var helt klart det bästa svaret i hela tråden!! Ta åt dig detta TS! ????????
Svar på tråden Bonusbarn hemma om man är mammaledig?