Ess skrev 2017-08-12 08:35:35 följande:
Jag hade precis som sextiotalist valt bort ett sådant förhållande.
Hur gärna du än vill leka kärnfamilj, så kommer ni aldrig någonsin att bli en sådan. Det kommer alltid att va skillnad mellan era barn, både gällande känslorna till och från respektive förälder, den andra föräldern, och era barns respektive släkt. Barnen kommer alltid att ha olika grundförutsättningar med sig.
Varför förväntar du dig att din partner ska hämta ditt barn och sen va barnvakt tills du kommer hem?
Jag tex har ett eget liv och om du insisterat på att jag skulle hämta ditt barn tidigt, så vill det till att ditt barn klarade av att va ensam hemma, annars hade hen fått en snabbkurs när jag stack iväg.
Var har jag skrivit att jag har egna barn eller att detta är vad jag önskar MINA barn? Jag skriver utifrån det perspektiv jag sett andra barn i samt ur mitt eget SOM BARN. INTE som förälder som vill ha hjälp med barn som inte är partnerns. Jag har haft en en bonuspappa som inkluderade mig som familj och gjorde allt praktiskt som en förälder gör och en bonusmamma som tyckte om mig men ändå inte lät mig ingå med samma självklarhet som hennes eget barn. Jag vet vilket jag och mitt syskon föredrog och önskar därför inte att andra barn ska behöva känna som jag gjorde i den ena bonusfamiljen jag växte upp i. Vuxna gör egna val i familjelivet, det gör inte barn och därför tycker jag att deras perspektiv är viktigare än vuxna som aktivt valt att skaffa barn med någon som redan har barn men inte vill behöva ta ansvar för det. Sedan är det såklart olika hur nära man kommer varandra och hur gamla barnen är när man träffas. Vill barnen hellre vara på fritids till kl 17 än att gå hem 15 och hänga med bonusen är det ju ingen som säger att de inte ska få göra det men att själv välja att starta en bonusfamilj men inte vilja behöva inkludera bonusarna för mycket tycker jag är fel mot barnen som inte fått välja alls.