• Kakan53

    BF april 2018

    Då har man fått plusset på stickan och ska ta en till nästa vecka för säkerhetsskull.
    Nu börjar den långa vandringen mot en till bebis i familjen.
    Har en sin på 3 år sen tidigare.
    Jag minns väl förra graviditeten, länge efteråt (alltså flera år) var vår tanke att det inte kommer att blir fler. Dels av anledningen att jag kände att jag inte alls var gjord för att vara gravid men sen tyckte vi att förlossningen var en sjukt otäck upplevelse. Problemet är att min förra graviditet gick fantastiskt bra, inga problem att tala om likaså förlossningen. Så vi har vart oroliga att denna då ska bli värre, för den kan knappast inte bli bättre.
    Men nu får vi se..
    otroligt glada är vi att det lilla lilla klumpen i magen är där den är nu, men oron sitter i lite.

    Har börjat få lite illamående, ont i brösten och stickningar/dragningarna livmodern. Så allt är väl som det ska antar jag.

    Några fler som vill dela resan mot april och ett nytt tillskott?

  • Svar på tråden BF april 2018
  • Ballix

    Är det bara jag som känner att det är så jobbigt att vara tyst? Eller tänker ni berätta för familj o nära vänner snart? Min sambo tycker vi ska vänta.. men känns som jag inte kommer kunna hålla mig :P

    Vill ju bara att tiden ska gå till v 12 så allt känns hyfsat säkert! :)

  • MrsGalotti
    Ballix skrev 2017-07-31 15:33:16 följande:

    Är det bara jag som känner att det är så jobbigt att vara tyst? Eller tänker ni berätta för familj o nära vänner snart? Min sambo tycker vi ska vänta.. men känns som jag inte kommer kunna hålla mig :P

    Vill ju bara att tiden ska gå till v 12 så allt känns hyfsat säkert! :)


    Tycker det är svinjobbigt därför håller jag mih inte till v12. Då har ju hela första jobbiga trimestern gått utan att man fått någons medlidande har berättat för några, några vet inte än och några kommer få veta snart

    Förra gången berättade vi direkt för min syster och för svärmor och lite senare för min mamma. Andra fick info mellan v8 och v18. Min syster vet inte än den här gången men hon kommer på besök om 2v, tänkte berätta för henne när vi ses

    Min mamma behöver vänta för hon är dålig på att hålla tyst
  • Emchri

    Jag är otroligt orolig för utomkveds. Är i v.4 +4 nu och har senaste dagarna haft molande lite stickande värk längst ner i magen lite mer på höger sida. Och det gör mig så stressad. Det är inte så ont att jag behöver värktabletter eller att jag inte kan leva på som vanligt men börjar inbilla mig utomkveds ändå. Även för att jag dagen innan jag plussade var ute och sprang och kände ett starkt hugg i magen som nästan gjorde mig dubbelvikt och fick en brunröd blödning som jag trodde var nidblödning på kvällen. Tänk om det gjorde så ont för att ägget fäste någon annanstans än i livmodern?

    Jag har inte inskrivning förrän i slutet av augusti och tänkte ta upp min oro då. Men undrar om någon har tips på hur man kan tänka för att bli mer lugn? Eller ska jag rent av ringa även fast de troligen säger växtvärk? Jag har läst så många historier att jag känner mig helt skräckslagen.

  • AmandaF
    Emchri skrev 2017-07-31 19:05:05 följande:

    Jag är otroligt orolig för utomkveds. Är i v.4 +4 nu och har senaste dagarna haft molande lite stickande värk längst ner i magen lite mer på höger sida. Och det gör mig så stressad. Det är inte så ont att jag behöver värktabletter eller att jag inte kan leva på som vanligt men börjar inbilla mig utomkveds ändå. Även för att jag dagen innan jag plussade var ute och sprang och kände ett starkt hugg i magen som nästan gjorde mig dubbelvikt och fick en brunröd blödning som jag trodde var nidblödning på kvällen. Tänk om det gjorde så ont för att ägget fäste någon annanstans än i livmodern?

    Jag har inte inskrivning förrän i slutet av augusti och tänkte ta upp min oro då. Men undrar om någon har tips på hur man kan tänka för att bli mer lugn? Eller ska jag rent av ringa även fast de troligen säger växtvärk? Jag har läst så många historier att jag känner mig helt skräckslagen.


    Läs på mer så ska du se att det blir bättre. Du beskriver normala gravidsymptom. Det är normalt att det gör ont då livmodern växer, och ibland kan man "sträcka" den tex vid nysning. Att oroa sig för det är som att oroa dig för cancer för att näsan kliar... ologiskt och onödigt :)
  • Emchri
    AmandaF skrev 2017-07-31 19:30:08 följande:
    Läs på mer så ska du se att det blir bättre. Du beskriver normala gravidsymptom. Det är normalt att det gör ont då livmodern växer, och ibland kan man "sträcka" den tex vid nysning. Att oroa sig för det är som att oroa dig för cancer för att näsan kliar... ologiskt och onödigt :)
    Tack för ditt svar! Jo jag förstår ju det när jag läser, ändå är det som att mina icke logiska tankar talar mycket högre än vad mina logiska tankar gör om du förstår vad jag menar ;) men jag ska försöka ta det lugnt och inte tänka så mycket eller googla för den delen.
  • AmandaF
    Emchri skrev 2017-07-31 19:35:40 följande:

    Tack för ditt svar! Jo jag förstår ju det när jag läser, ändå är det som att mina icke logiska tankar talar mycket högre än vad mina logiska tankar gör om du förstår vad jag menar ;) men jag ska försöka ta det lugnt och inte tänka så mycket eller googla för den delen.


    Hm. Jag förstår. Det är svårt att ge råd... Kan du försöka få tidigt inslrivningssamtal och lufta dina orosmoment med barnmorskan? Du får tänka att hon är proffs och vet mycket mer än du, sett hundratals graviditeter, så om hon säger att det inte är någon fara så kanske det lugnar? Eller fråga oss i gruppen om vi har samma symptom så märker du ju om det är normalt :)

    Det är så himla liten chans att något är fel, och så otroligt mycket större chans att det är en fullt frisk bebis därinne <3

    PS. Förlåt om jag har fel men du låter hyfsat ung (eller bara ungdomlig) :D O unga mammor är ofta mycket mer oroliga. Helt i onödan. Det är efter 35 som riskerna ökar enormt med graviditet, så om du är en yngre mamma så är det näästan 100% chans att allt går bra :) Det är många omständigheter bakom "skräckhistorierna" som du inte känner till, och som inte du har. Det tål också att tänkas på :)
  • Emchri
    AmandaF skrev 2017-07-31 19:57:44 följande:
    Hm. Jag förstår. Det är svårt att ge råd... Kan du försöka få tidigt inslrivningssamtal och lufta dina orosmoment med barnmorskan? Du får tänka att hon är proffs och vet mycket mer än du, sett hundratals graviditeter, så om hon säger att det inte är någon fara så kanske det lugnar? Eller fråga oss i gruppen om vi har samma symptom så märker du ju om det är normalt :)

    Det är så himla liten chans att något är fel, och så otroligt mycket större chans att det är en fullt frisk bebis därinne <3

    PS. Förlåt om jag har fel men du låter hyfsat ung (eller bara ungdomlig) :D O unga mammor är ofta mycket mer oroliga. Helt i onödan. Det är efter 35 som riskerna ökar enormt med graviditet, så om du är en yngre mamma så är det näästan 100% chans att allt går bra :) Det är många omständigheter bakom "skräckhistorierna" som du inte känner till, och som inte du har. Det tål också att tänkas på :)
    Jag tycker du gav mig råd i helt den nivån som jag behöver. Jag är först i min närmsta bekantskapskrets med att få barn och eftersom vi ännu inte har berättat för någon heller så tror jag att det hjälper för mig bara att tala om mina orostankar högt med någon annan än min sambo. Det hade säkert varit lättare om jag kunnat prata med någon som varit gravid. Nu är allt så nytt, omtumlande och skört.

    Jag är 26, så det är väl ganska ungt och är en orolig människa överlag, men jobbar mycket med att minska den biten.... Så hela den här graviditeten kommer bli en enorm prövning. Men tusen tack för råden, jag visste inte om jag skulle våga skriva eftersom jag inte varit aktivt i några forum tidigare men bemötandet här är ju helt toppen!
Svar på tråden BF april 2018