BF april 2018
Lägg gärna till mig också i Facebookgruppen! Jag heter Stina Amanda Nathalie på fb :)
Inlägg från: AmandaF
|
-
-
Och grattis till alla!!!
Jag vet inte exakt när bebbe kommer men tror jag är någonstans v 4+0 - 4+4 och har hittills haft extra hunger som enda symptom. Förra gången började jag må illa i 5+1..... -
amandatjejen@mail.com är min :)
-
Läs på mer så ska du se att det blir bättre. Du beskriver normala gravidsymptom. Det är normalt att det gör ont då livmodern växer, och ibland kan man "sträcka" den tex vid nysning. Att oroa sig för det är som att oroa dig för cancer för att näsan kliar... ologiskt och onödigt :)Emchri skrev 2017-07-31 19:05:05 följande:
Jag är otroligt orolig för utomkveds. Är i v.4 +4 nu och har senaste dagarna haft molande lite stickande värk längst ner i magen lite mer på höger sida. Och det gör mig så stressad. Det är inte så ont att jag behöver värktabletter eller att jag inte kan leva på som vanligt men börjar inbilla mig utomkveds ändå. Även för att jag dagen innan jag plussade var ute och sprang och kände ett starkt hugg i magen som nästan gjorde mig dubbelvikt och fick en brunröd blödning som jag trodde var nidblödning på kvällen. Tänk om det gjorde så ont för att ägget fäste någon annanstans än i livmodern?
Jag har inte inskrivning förrän i slutet av augusti och tänkte ta upp min oro då. Men undrar om någon har tips på hur man kan tänka för att bli mer lugn? Eller ska jag rent av ringa även fast de troligen säger växtvärk? Jag har läst så många historier att jag känner mig helt skräckslagen.
-
Hm. Jag förstår. Det är svårt att ge råd... Kan du försöka få tidigt inslrivningssamtal och lufta dina orosmoment med barnmorskan? Du får tänka att hon är proffs och vet mycket mer än du, sett hundratals graviditeter, så om hon säger att det inte är någon fara så kanske det lugnar? Eller fråga oss i gruppen om vi har samma symptom så märker du ju om det är normalt :)Emchri skrev 2017-07-31 19:35:40 följande:
Tack för ditt svar! Jo jag förstår ju det när jag läser, ändå är det som att mina icke logiska tankar talar mycket högre än vad mina logiska tankar gör om du förstår vad jag menar ;) men jag ska försöka ta det lugnt och inte tänka så mycket eller googla för den delen.
Det är så himla liten chans att något är fel, och så otroligt mycket större chans att det är en fullt frisk bebis därinne <3
PS. Förlåt om jag har fel men du låter hyfsat ung (eller bara ungdomlig) :D O unga mammor är ofta mycket mer oroliga. Helt i onödan. Det är efter 35 som riskerna ökar enormt med graviditet, så om du är en yngre mamma så är det näästan 100% chans att allt går bra :) Det är många omständigheter bakom "skräckhistorierna" som du inte känner till, och som inte du har. Det tål också att tänkas på :) -
<3 !Emchri skrev 2017-07-31 20:11:16 följande:
Jag tycker du gav mig råd i helt den nivån som jag behöver. Jag är först i min närmsta bekantskapskrets med att få barn och eftersom vi ännu inte har berättat för någon heller så tror jag att det hjälper för mig bara att tala om mina orostankar högt med någon annan än min sambo. Det hade säkert varit lättare om jag kunnat prata med någon som varit gravid. Nu är allt så nytt, omtumlande och skört.
Jag är 26, så det är väl ganska ungt och är en orolig människa överlag, men jobbar mycket med att minska den biten.... Så hela den här graviditeten kommer bli en enorm prövning. Men tusen tack för råden, jag visste inte om jag skulle våga skriva eftersom jag inte varit aktivt i några forum tidigare men bemötandet här är ju helt toppen!