BF april 2018

Jag är 26 år och plussade äntligen igår efter att ha slutat med p-piller i november. Jag plussade med digitalt och fick gravid 1-2 veckor men tycker att teststickorna från graviditetskollen visar lite för svaga streck för att det ska kännas helt bra, har bim imorgon.

Emchri

Äldre 25 Jul 16:46

#30

Kul att vi blivit så många :) går gärna med i en grupp på Facebook men den måste såklart vara dold för alla andra ;) när ska ni ringa och boka tid för inskrivning? Hur länge kan man vänta innan man ringer? Och vad är bra att tänka på när man väljer mvc?

Emchri

Äldre 27 Jul 11:43

#68

Grattis till alla plus :)
För att gå med på Facebook skickar man ett DM till MrsGalotti med mejladress så lägger hon till en i den hemliga gruppen :)

Jag har fortfarande svårt att fatta att man verkligen är gravid, jag ska till läkaren idag i ett annat ärende och det känns nästan som man bluffar när man ska fylla i ett papper med information om sig själv och skriver "gravid."
Tänk om testet (testen!) var fel och jag inte är gravid? Om jag bara inbillat mig?

Angående arbete så är jag i lite samma dilemma som ett par av er, förutom att jag inte nyss har börjat på ett nytt jobb utan jag söker jobb och slutade innan sommaren på mitt förra, så det hade kunnat vara bättre tajming. Jag har kommit in så jag kan plugga i höst också men det hade känts bättre att hitta ett jobb innan dess.

Emchri

Äldre 31 Jul 19:05

#156

Jag är otroligt orolig för utomkveds. Är i v.4 +4 nu och har senaste dagarna haft molande lite stickande värk längst ner i magen lite mer på höger sida. Och det gör mig så stressad. Det är inte så ont att jag behöver värktabletter eller att jag inte kan leva på som vanligt men börjar inbilla mig utomkveds ändå. Även för att jag dagen innan jag plussade var ute och sprang och kände ett starkt hugg i magen som nästan gjorde mig dubbelvikt och fick en brunröd blödning som jag trodde var nidblödning på kvällen. Tänk om det gjorde så ont för att ägget fäste någon annanstans än i livmodern?

Jag har inte inskrivning förrän i slutet av augusti och tänkte ta upp min oro då. Men undrar om någon har tips på hur man kan tänka för att bli mer lugn? Eller ska jag rent av ringa även fast de troligen säger växtvärk? Jag har läst så många historier att jag känner mig helt skräckslagen.

Emchri

Äldre 31 Jul 19:35

#158

AmandaF skrev 2017-07-31 19:30:08 följande:

Läs på mer så ska du se att det blir bättre. Du beskriver normala gravidsymptom. Det är normalt att det gör ont då livmodern växer, och ibland kan man "sträcka" den tex vid nysning. Att oroa sig för det är som att oroa dig för cancer för att näsan kliar... ologiskt och onödigt :)

Tack för ditt svar! Jo jag förstår ju det när jag läser, ändå är det som att mina icke logiska tankar talar mycket högre än vad mina logiska tankar gör om du förstår vad jag menar ;) men jag ska försöka ta det lugnt och inte tänka så mycket eller googla för den delen.

Emchri

Äldre 31 Jul 20:11

#160

AmandaF skrev 2017-07-31 19:57:44 följande:

Hm. Jag förstår. Det är svårt att ge råd... Kan du försöka få tidigt inslrivningssamtal och lufta dina orosmoment med barnmorskan? Du får tänka att hon är proffs och vet mycket mer än du, sett hundratals graviditeter, så om hon säger att det inte är någon fara så kanske det lugnar? Eller fråga oss i gruppen om vi har samma symptom så märker du ju om det är normalt :)

Det är så himla liten chans att något är fel, och så otroligt mycket större chans att det är en fullt frisk bebis därinne <3

PS. Förlåt om jag har fel men du låter hyfsat ung (eller bara ungdomlig) :D O unga mammor är ofta mycket mer oroliga. Helt i onödan. Det är efter 35 som riskerna ökar enormt med graviditet, så om du är en yngre mamma så är det näästan 100% chans att allt går bra :) Det är många omständigheter bakom "skräckhistorierna" som du inte känner till, och som inte du har. Det tål också att tänkas på :)

Jag tycker du gav mig råd i helt den nivån som jag behöver. Jag är först i min närmsta bekantskapskrets med att få barn och eftersom vi ännu inte har berättat för någon heller så tror jag att det hjälper för mig bara att tala om mina orostankar högt med någon annan än min sambo. Det hade säkert varit lättare om jag kunnat prata med någon som varit gravid. Nu är allt så nytt, omtumlande och skört.

Jag är 26, så det är väl ganska ungt och är en orolig människa överlag, men jobbar mycket med att minska den biten.... Så hela den här graviditeten kommer bli en enorm prövning. Men tusen tack för råden, jag visste inte om jag skulle våga skriva eftersom jag inte varit aktivt i några forum tidigare men bemötandet här är ju helt toppen!

BF april 2018

INNEHÅLL