Kvinnor som vägrar sex

förstår att det är frustrerande
vad händer om du tar initiativ till sex? Vad gör hon, säger hon nåt?

jag vet faktiskt inte riktigt själv. Jag bara orkade inte och lusten/kåtheten kom inte igång. Jag var under 30. Det kanske inte var så farligt först om han bara hade ryckt på axlarna och så hade det kanske gått bättre en annan gång. Men den här utfrågningen, diskussionerna, skuldbeläggandet... det gjorde det hela många gånger värre. Jag minns en gång jag var skittrött och vi skulle lägga oss då tar han med sig en tub glidmedel in till sängen och är på på på... trots att han visste att jag ville sova, jag blundar och försöker sova och han kommer och börjar förspela och jag drar mig undan... det kändes så avtändande också att han verkade så desperat. Jag funderade mycket på var det var för fel på mig som hade svårt för sex men att han agerade som han gjorde hjälpte inte till direkt. Och skitont gjorde det, de gånger jag lät honom tränga in trots att jag ingen lust hade... det blev en ond cirkel

Om jag tar initiativ till sex, då skulle hon nog bli förvånad, eftersom hon klart deklarerat att det är slut med sånt.

Precis den inställningen, jag vill inte och du får inte, samma som min kvinna.

Nä, din partners beteende och brist på förståelse/vilja att förstå lär inte ha gjort läget bättre. Absolut inte respektfullt och eller accepterat om du frågar mig, även om frustrationen hos din partner antagligen kokade över!? Lusten har oftast inte så lätt att tränga igenom trötthet. Var det mycket annat runt omkring som inte stämde/funkade eller var det bara väldigt mycket som tog bort både energi och lust?

du kanske ska prova igen då om det var längesen du tog initiativ

i vilket sammanhang har hon deklarerat det? Hur gick konversationen och hur kom det på tal?

förhållandet var jättebra i alla andra aspekter. Visst fanns det saker som tog energi men vet faktiskt inte om det var därför

jo jag förstår att det blev frustrerande för honom. Och för mig också. Jag föreslog en kk men det blev aldrig nåt av det, han var för lat för att ragga

Hej!
Till alla er kvinnor som vägrar ha sex med era män. Jag förstår att man kan ha det uppgörelsen från början, men om det händer efter 10-20 år, det är inget mannen kunnat veta eller förstå. Hur rättfärdigar ni er beteende?

Har man lust så har man sex. Har man inte lust har man inte sex. 
Självfallet kan man inte ha en "uppgörelse" om sexuell lust?  Lust är ett känslomässig tillstånd som varierar med tiden. Inget man kan besluta sig för. Och inget man kan styra. 

Sen är det en annan sak att man mår riktigt vidrigt dåligt om man inte får sex när hela kroppen skriker efter det - men det är ingens "fel". Det är en tråkig konsekvens som ingen har skuld till.  

Gemensamt för alla längre förhållanden jag levt i är att sexet blir sämre med tiden. Förspelen blir kortare och kortare tills det bara är penetrationssexet kvar och där dog min sexlust helt. Barn är också påfrestande för samlivet. "Snabbisar" funkar inte för mig. Jag hinner inte bli upphetsad och sex utan upphetsning blir snabbt en ond spiral. Det njutningsfulla har förvandlats till något jobbigt.

Om viljan finns från båda håll tror jag dock man kan hitta tillbaka till varandra och lusten igen.