• Anonym (Ledsen)

    Min man vill inte följa med på begravningen

    Min farmor gick bort för en dryg vecka sedan och nu har vi fått veta när begravningen blir. Jag bor 150 mil bort och måste flyga ner.

    Nu till saken. Min man vill inte följa med på begravningen. Han vill inte följa med mig till min gamla hemort när mina syskon fyller år heller, men jag tycker att om man är gift följer man med på begravning när närstående går bort. Är det bara jag som tänker så? Min mans far- och morföräldrar dog när han var barn, annars hade jag givetvis följt med honom på de begravningarna.

    Visst vi måste inte bara ta ledigt från jobbet utan flyga fram och tillbaka vilket givetvis kostar en slant. Jag har en buffert just för denna typ av händelser och min man tjänar 10 000:- mer än mig i månaden så den utgiften klarar han av. Han säger att han inte tycker att det är kul att gå på begravningar (!). Eh, nej, man går inte på begravningar för att man tycker att det är roligt. Nu blir jag den enda där som inte har nån vid min sida (farfar finns inte heller hos oss längre).

    Är jag ute och cyklar? Är far- och morföräldrar inte tillräckligt nära släkt för att man ska följa med på deras begravning?

  • Svar på tråden Min man vill inte följa med på begravningen
  • sextiotalist
    Queennr1 skrev 2017-03-20 13:53:50 följande:
    Ser många i tråden som resonerar som så att om man inte har en nära relation med den avlidne så finns ingen anledning att följa med. Helt egofixerar resonemang.
    Varför är det ego, sambon och jag är fullständigt eniga om detta. Det är ett val som vi gör, inte för att utesluta den andra.
    Min sambo har fruktansvärt svårt att hantera begravningar, att ha med honom som stöd hade varit helt meningslöst. Jag är, tyvärr, mer rutinerad.
    De begravningar jag har varit på under tiden jag och sambon varit ihop har varit folk som han har haft noll relation till, jag kunde inte se någon vits att han följde med, bara för att.
    Sedan har det varit en begravning av en person som vi båda känner.

    När min pappa begravdes, så var det inte alls uppskattat att höra att några kom för att stötta mig (och en av dessa tog dessutom illa vid sig då jag inte sökte stöttning hos denna person). Min önskan var att de som var där, skulle säga farväl till min pappa, för deras skull. Sedan kändes det väldigt skönt att se att det var så många som uppskattat pappa.
  • Stårschan
    monkees skrev 2017-03-21 06:06:42 följande:

    OT OT OT *typ* Jag förstår mig inte riktigt på varför det ska vara så viktigt att delta vid en persons begravning, särskilt om man själv inte haft ngn nära känslomässig koppling till den döde. Liksom ngt slags konventionell hyllning(!?) till en person som är stendöd och inte märker om det är helt tomt i kyrkan eller om en stor manskör sjunger Händels Messias. Jag tycker det är sorgligt när det är fler släktingar på en persons begravning än det var på kalaset då vederbörande fyllde *typ* 60, 70! Riktig sorgligt.


    Tja, varför ska man gå på bröllop där man inte känner någon eller dop för en unge man kanske kommer att se nån gång per år? Det handlar om mellanmänskliga relationer och ritualer. Du gör det inte för den som är död, utan för de efterlevande, på samma sätt som du inte går på dopet för ungens skull, utan för föräldrarnas.
  • sextiotalist
    monkees skrev 2017-03-21 06:06:42 följande:

    OT OT OT *typ* Jag förstår mig inte riktigt på varför det ska vara så viktigt att delta vid en persons begravning, särskilt om man själv inte haft ngn nära känslomässig koppling till den döde. Liksom ngt slags konventionell hyllning(!?) till en person som är stendöd och inte märker om det är helt tomt i kyrkan eller om en stor manskör sjunger Händels Messias. Jag tycker det är sorgligt när det är fler släktingar på en persons begravning än det var på kalaset då vederbörande fyllde *typ* 60, 70! Riktig sorgligt.


    Skillnaden är väl att på ens fest så bjuder man in folk och bestämmer själv hur stort det blir.
    Ja, det var mer på pappas begravning än på hans 50-årsdag. Men pappa bjöd inte in mer än någon enstaka kollega, han bjöd inte halva kommunstyrelsen. På hans begravning så kom många kollegor, som endast hade en jobbrelation till honom, alla politiska partier var representerade plus de som han arbetat ihop med (oavsett politisk färg).

    När min mamma fyllde 80 så firade hon endast med oss i familjen, den dagen hon går bort, så är jag rätt säker på att det är betydligt fler som kommer.

    Jag har inte varit med på alla jämna dagar som de jag har sagt farväl till på en begravning.
  • Anonym (Hepp)
    Stårschan skrev 2017-03-21 08:43:04 följande:
    Tja, varför ska man gå på bröllop där man inte känner någon eller dop för en unge man kanske kommer att se nån gång per år? Det handlar om mellanmänskliga relationer och ritualer. Du gör det inte för den som är död, utan för de efterlevande, på samma sätt som du inte går på dopet för ungens skull, utan för föräldrarnas.
    På min begravning ska ingen jag inte känner på riktigt närvara. Det blir ett avsked för mina barn och mina närmaste vänner. Övriga göre sig icke besvär, det är inte en dag för socialt mingel och låtsas bry sig utan mina närmastes avsked.
  • sextiotalist
    Anonym (Hepp) skrev 2017-03-21 08:49:12 följande:
    På min begravning ska ingen jag inte känner på riktigt närvara. Det blir ett avsked för mina barn och mina närmaste vänner. Övriga göre sig icke besvär, det är inte en dag för socialt mingel och låtsas bry sig utan mina närmastes avsked.
    Begravningarna på min sida har ofta varit som en släktträff, självklart har man kommit för att ta farväl, men det har ändå blivit (som i gamla tider) ett tillfälle där man kunnat mingla och träffa släkt som man inte träffar så ofta.

  • Stårschan
    Anonym (Hepp) skrev 2017-03-21 08:49:12 följande:
    På min begravning ska ingen jag inte känner på riktigt närvara. Det blir ett avsked för mina barn och mina närmaste vänner. Övriga göre sig icke besvär, det är inte en dag för socialt mingel och låtsas bry sig utan mina närmastes avsked.
    Du sätter förstås upp vilka regler du vill - och kan hoppas på att dina efterlevande respekterar dina önskemål - men jag undrar vad du egentligen har emot det sociala minglet bland släktingar och ingifta med familjer samt vänner?
  • Anonym (Ledsen)
    sextiotalist skrev 2017-03-21 08:51:57 följande:
    Begravningarna på min sida har ofta varit som en släktträff, självklart har man kommit för att ta farväl, men det har ändå blivit (som i gamla tider) ett tillfälle där man kunnat mingla och träffa släkt som man inte träffar så ofta.
    Men skillnaden är att ni är överens.

    Begravningarna på min sida är inte som släktträffar och i det här fallet kommer det troligtvis inte heller att bli något kaffe efteråt. Min pappa och hans syskon vill ha det litet och enkelt.
  • Kjell2
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-21 09:09:55 följande:
    Men skillnaden är att ni är överens.

    Begravningarna på min sida är inte som släktträffar och i det här fallet kommer det troligtvis inte heller att bli något kaffe efteråt. Min pappa och hans syskon vill ha det litet och enkelt.
    Hur gick diskussionen med din man? Kommer han stötta dig?
  • pallazathena

    Att farmor skulle vara närmre släkt än faster tycker jag är väldigt godtyckligt. Om du inte varit på hans faster/mosters begravning så är det i min värld jämförbart med farmor/mormor.

    Tycker för övrigt det är anmärkningsvärt utåldrigt att resonera om den skam man får utstå när ens make inte följer med på en begravning. Du är väl inte livegen och omyndig? Sedan är det en helt annat sak att önska att han var med för att få stöd i något som är smärtsamt. Där handlar det väl lite om att ni får snacka om det och era behov. Och i den diskussionen, kanske inte avfärda hans släktingar som mindre viktiga.

  • Anonym (Ledsen)
    Kjell2 skrev 2017-03-21 09:15:32 följande:
    Hur gick diskussionen med din man? Kommer han stötta dig?
    Nej, han följer inte med. Jag är så besviken.
Svar på tråden Min man vill inte följa med på begravningen