Min man vill inte följa med på begravningen
Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 08:42:22 följande:
Födelsedagarna inträffar kring jul och då och då kring påsk.
Inlägg från: Anonym (Hepp)
|
-
Så du tillbringar varje jul och påsk på annan ort? Tycker du verkligen att det är så konstigt att han inte vill fira varje jul och påsk med din släkt? Om han inte har haft någon relation med dina farföräldrar så kan du åka själv. Ingen förväntar sig att barnbarnens partners ska följa på begravningar.
-
Man har ingen laglig rätt till permission vid partners farföräldrars begravning.Stårschan skrev 2017-03-20 10:34:31 följande:Exakt. För det behöver ju inte bara vara sorgen efter farmor som är jobbig. Det är dessutom väldigt jobbigt att möta skammen i att ha en äkta man som inte följer med. Att tvingas svara på släktingarnas frågor om vad Herr X har för sig som är så jätteviktigt att han inte följer med sin fru på farmoderns begravning. För folk förutsätter att det måste till något jätteviktigt. Att han bara "inte hade lust att följa med" är för smärtsamt att erkänna.
-
Det är inte säkert att man kan eller vill ta ut dagar för en begravning för en person man aldrig känt.Stårschan skrev 2017-03-20 10:52:42 följande:Må så vara, men har man en jäkla massa sparad semester och flex som riskerar att brinna inne så är nog det knappast något problem.
-
Om det handlar om en närstående som man verkligen sörjer så ja. Men en gammal person man aldrig har träffat och som man inte haft någon relation med, nej.Queennr1 skrev 2017-03-20 09:40:20 följande:Fast han har en relation med sin fru får man hoppas. För de flesta normalfungerande är det en självklarhet att vilja finnas vid Sin partners sida i jobbiga sammanhang som begravningar.
Känns verkligen som allt fler i samhället blir allt mer självcentrerad. Allt man gör här i livet ska tydligen ha nåt självförverkligande syfte.
Det går å helvete med samhället...A -
Visst om det verkligen handlar om en stor sorg med förutsättningen att man får ledigt för arbetsgivaren. Inte alla får det. Som jag uppfattar Ts så handlar det mer om att följa för att träffa hennes släkt.Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 11:32:20 följande:Ska man inte stötta en sörjande partner genom att följa med? Ska det bara vara lust och aldrig nöd?
-
Det där är bara spekulationer från din sida. Varför sätter ni er inte ner och pratar med varandra? Det kan finnas en anledning till att han har svårt att gå på begravningar. Prata med varandra och försök att lösa problemet istället för att tro saker om varandra.Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 10:20:29 följande:Jag vet inte om han tycker att det är dyrt, men jag vet att han har råd. Jag tror inte heller att han har svårt att få ledigt en dag.
-
Det beror på hur man känner inför personen. Det du skriver om är att det handlar om att du inte vill vara den enda av er barnbarn som kommer utan en partner. Jag kan förstå dig men jag kan även förstå din partner. Han har kanske andra planer för sin inkomst än att följa med bara för att du inte vill komma ensam.Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 11:31:26 följande:Hur många gånger måste man träffa en person för att man bör följa med sin respektive på dess begravning?
-
Hur räknar du? Det blir dubbelt så dyrt för att båda ska resa plus att han förlorar mer än dig på att vara frånvarande från jobbet.Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 12:30:53 följande:Fattar inte. Det blir ju inte dyrare per person för att vi åker båda två! Vi har båda heltidsjobb och delad ekonomi.
-
Var läser du att Ts skriver om det? Hon nämner att hon inte vill komma ensam ännu en gång.Queennr1 skrev 2017-03-20 12:22:55 följande:Fast hur ofta HAN träffat personen är ju helt irrelevant om man tänker att en partner bör följa ned för att stötta sin partner i DENNES förlust.
-
På min begravning ska ingen jag inte känner på riktigt närvara. Det blir ett avsked för mina barn och mina närmaste vänner. Övriga göre sig icke besvär, det är inte en dag för socialt mingel och låtsas bry sig utan mina närmastes avsked.Stårschan skrev 2017-03-21 08:43:04 följande:Tja, varför ska man gå på bröllop där man inte känner någon eller dop för en unge man kanske kommer att se nån gång per år? Det handlar om mellanmänskliga relationer och ritualer. Du gör det inte för den som är död, utan för de efterlevande, på samma sätt som du inte går på dopet för ungens skull, utan för föräldrarnas.