Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

Anonym (Ts)

Äldre 8 Mar 15:13
89 svar

Visa endast Anmäl

Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

Jag är uppvuxen i en trygg och stabil familj med föräldrar som älskar mig. Jag är dock inte alls van vid att föräldrar och barn säger jag älskar dig till varandra, det skedde i princip aldrig.

Jag har dock velat ha det annorlunda så till mina barn, i yngre skolåldern, säger jag regelbundet att jag älskar dem. Jag säger både jag älskar dig, kallar dem älskling och liknande, kramas, pussas osv.

De säger det dock aldrig tillbaka. Verkligen bokstavligen aldrig. Ena barnet kanske sagt något liknande EN gång, andra barnet aldrig. De kramas och gosas gärna och mycket, kommer gärna och kramas när man kommer hem och liknande. Men jag saknar ändå lite de där orden, speciellt som alla andra familjen verkar säga det till varandra.

Hur tänker ni kring detta?
- «
- ‹
- Sida 6 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?
Påven Johanna II

Äldre 10 Mar 13:37
#51

Visa endast Anmäl

elyse skrev 2017-03-09 21:57:43 följande:
Jag tror att det kan vara just en fras för barn (och inte för vuxna) ganska långt upp i åldrarna. Ungefär som "förlåt" eller "tack". Att det tar ett tag innan de faktiskt kopplar vad det innebär.
Jag vet inte hur det du skriver här är svar på mitt inlägg, jag ser inte sambandet mellan vad barn förstår och inte och hur andra vuxna påpekar att det rätta i deras ögon är att säga "Jag älskar dig" väldigt sällan eller att enbart visa det genom sitt handlande.

För övrigt så ökar man väl knappast barns förståelse för olika begrepps innebörder genom att inte använda dem och heller inte återkommande förklara dem.
elyse

Äldre 10 Mar 14:23
#52

Visa endast Anmäl

Påven Johanna II skrev 2017-03-10 13:37:51 följande:
Jag vet inte hur det du skriver här är svar på mitt inlägg, jag ser inte sambandet mellan vad barn förstår och inte och hur andra vuxna påpekar att det rätta i deras ögon är att säga "Jag älskar dig" väldigt sällan eller att enbart visa det genom sitt handlande.

För övrigt så ökar man väl knappast barns förståelse för olika begrepps innebörder genom att inte använda dem och heller inte återkommande förklara dem.

Jag har inte haft något vuxenfokus i frågan från början. Kanske är det där det blev invecklat. Jag menar att barn rätt länge kan använda ord och fraser som finns i närmiljön utan att fundera över vad som läggs i betydelsen och då främst hur andra tror att barnet menar. Inget fel i det. Så är det ju med all språkutveckling, att det byggs på repetition tills barnet förstått sambandet.
nonameleft

Äldre 10 Mar 14:31
#53

Visa endast Anmäl

Min snart 9-åriga son säger ofta att han älskar mig och jag gör detsamma.

Dottern är bara 10 månader så inte så mycket jag älskar dig från hennes sida än men jag säger det så klart till henne
Påven Johanna II

Äldre 10 Mar 14:39
#54

Visa endast Anmäl

elyse skrev 2017-03-10 14:23:25 följande:
Jag har inte haft något vuxenfokus i frågan från början. Kanske är det där det blev invecklat. Jag menar att barn rätt länge kan använda ord och fraser som finns i närmiljön utan att fundera över vad som läggs i betydelsen och då främst hur andra tror att barnet menar. Inget fel i det. Så är det ju med all språkutveckling, att det byggs på repetition tills barnet förstått sambandet.
Jag förstår ändå inte hur något av det du skriver hänger ihop med eller på något enda sätt besvarar det jag pratade om. Jag hade ju, till skillnad från dig, vuxenfokus i det inlägg du sedan valde att svara på.

Jag har alltid velat säga till mina barn att jag älskar dem. Jag menar det varje gång. Jag tycker inte att orden utvattnas och slits och jag anser därför inte att de behöver sparas till särskilda tillfällen för att inte förlora sin mening.

Jag undrade varför andra vuxna som inte tycker och känner som jag utan som är betydligt mera selektiva när det gäller att berätta för barnen att de älskar dem tycks mena att vi som gör det inte skulle mena det på samma allvar som de som väntar med att säga det till de eller barnen är döende eller vid något annat livsavgörande tillfälle värdigt verbalt uttryckande av kärlek. På detta svarar du utifrån ett barnperspektiv. Det var vad jag tyckte var märkligt, och vad jag fortsätter tycka är märkligt.
fibbe

Äldre 10 Mar 15:09
#55

Visa endast Anmäl

Jag och min son (4år) säger ofta att vi älskar varandra, vid lämning på dagis, till pappan, vid läggdags och sen rent spontant när som. Han brukar krypa upp och säga: Åhh mamma, jag älskar dig! När jag då säger att jag älskar han så brukar han svara Tack för att du älskar mig!

Den största kärleken! ??
K grrl

Äldre 10 Mar 15:22
#56

Visa endast Anmäl

Palestrina skrev 2017-03-10 13:03:30 följande:
Jag tvivlar inte på din upplevelse av hur ditt barn använder ordet. Men jag ser en skillnad på vissa människors (barns) känslouttryck och sätt att använda orden. Och nu ska jag försöka formulera mig generellt utan att peka ut någon speciell person, även om jag har någon specifik i åtanke.

En människa kan bete sig regelmässigt som ett arsel och sedan när affekten har lagt sig säga "förlåt", mer som ett sätt att få andra att sluta vara arga på sig än som ett uttryck för en verklig känsla av ånger. Och använt på det sättet förlorar ärligt talat ordet sin mening.

Så här tänker jag: "förlåt" är kort för "förlåt mig", dvs det kan förvisso betyda att man ångrar det man har gjort eller sagt, och att man förstår att man har gjort någon illa, men det ställer också krav på en känslomässig förändring hos personen som är sårad. Medan jag fortfarande är arg eller sårad, är jag inte mottaglig för "förlåt". Däremot tar jag gärna emot genuina uttryck för verklig ånger hos personen som har gjort mig illa, som inte kräver en motprestation av mig. Jag förlåter i min egen tid.

Därför är jag principiellt emot att t ex uppmana barn att be om förlåtelse när de gjort varandra illa.

Ja, jag ser inte att det här på något sätt motsäger det jag har skrivit tidigare, i det att handling och ord hör ihop. Hos oss används "förlåt" synonymt med "jag är ledsen att jag gjorde dig illa", och inte på något annat sätt, vilket också innebär att vi pratar om vad som hänt och hur det fick oss att känna. Att säg saker ofta betyder ju inte att det används vanemässigt eller att man inte samtalar om dess betydelse.
Påven Johanna II

Äldre 10 Mar 15:36
#57

Visa endast Anmäl

K grrl skrev 2017-03-10 15:22:54 följande:
Ja, jag ser inte att det här på något sätt motsäger det jag har skrivit tidigare, i det att handling och ord hör ihop. Hos oss används "förlåt" synonymt med "jag är ledsen att jag gjorde dig illa", och inte på något annat sätt, vilket också innebär att vi pratar om vad som hänt och hur det fick oss att känna. Att säg saker ofta betyder ju inte att det används vanemässigt eller att man inte samtalar om dess betydelse.
Precis.
Palestrina

Äldre 10 Mar 15:43
#58

Visa endast Anmäl

K grrl skrev 2017-03-10 15:22:54 följande:
Ja, jag ser inte att det här på något sätt motsäger det jag har skrivit tidigare, i det att handling och ord hör ihop. Hos oss används "förlåt" synonymt med "jag är ledsen att jag gjorde dig illa", och inte på något annat sätt, vilket också innebär att vi pratar om vad som hänt och hur det fick oss att känna. Att säg saker ofta betyder ju inte att det används vanemässigt eller att man inte samtalar om dess betydelse.
Kanske inte, men jag ville erbjuda ett annat perspektiv och kanske fler nyanser i diskussionen. Jag är långt ifrån övertygad om att alla använder ordet som ni gör i er familj även om det är det som är intentionen.
DevilsDaughter

Äldre 10 Mar 15:47
#59

Visa endast Anmäl

Mina föräldrar har aldrig sagt det till mig. Jag har sagt det några fåtal gånger till mina barn, några av barnen har sagt det tillbaka.

jag tycker/tror inte att det där är så viktigt egentligen. Det var aldrig något jag saknade eller reflekterade över när jag växte upp.
Anonym (Trist barndom)

Äldre 10 Mar 15:56
#60

Visa endast Anmäl

Eftersom jag är uppvuxen utan att känna kärlek och uppskattning från mina föräldrar så är jag supernoga med att både visa och tala om för mina barn att jag älskar dem.
Mina föräldrar har hela mitt liv särbehandlat mig gentemot mina andra syskon och jag har inte en aning om varför.
Jag har alltid fått klara mig själv och de få gånger som jag verkligen önskat deras hjälp eller stöd så har de sagt nej eller bara helt sonika skitit i mig.

Nej, jag har inga psykiska, fysiska eller drogproblem osv. Är en extremt skötsam person som det ändå gått bra för i livet...

Eftersom jag själv vet hur jag har mått och faktiskt fortfarande mår kring detta så överkompenserar jag det mot mina barn. De ska aldrig behöva känna det som jag har känt. De ska aldrig behöva fundera på varför osv.
Jag curlar verkligen inte sönder dem, men jag finns där för dem och de vet om det. Eftersom de hör mig säga att jag älskar dem ofta så svarar de så klart tillbaka med att de älskar mig. De säger även det även om jag inte sagt det till dem först.

«
‹
Sida 6 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

INNEHÅLL