Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

Har sagt orden till mina barn några gånger och tvärtom. Jag tror (hoppas) att barnen vet att jag älskar de trots att jag inte säger det. 

Jag sa det för första gången till min mamma när hon låg på dödsbädden. Men den gången kände nog både hon och jag att det var för alla gånger jag inte sagt det...

Däremot säger jag och min dotter det ofta till varandra. Hon är 27.

Haha, bara för den här tråden... Jag skulle till affären och maken ropar "Jag älskar dig" i sådär förbifarten. "Ässkar dig!" piper dottern, snart tre år.

Nej, mina barn säger det inte. Ändå tvekar jag inte en sekund om huruvida de älskar mig. Jag har sett många familjer där föräldrar och barn är hur elaka som helst mot varandra, och så försöker de kompensera det med att säga "Jag älskar dig" flera gånger om dagen. Då föredrar jag det kärleksfulla förhållande vi har i vår familj, och känner inget behov av att slänga fraser omkring mig av det slaget.

I mitt hem sa vi aldrig sånt under uppväxten. Vet ändå att mina föräldrar älskar mig och vice versa. Jag säger det till barnen ibland. Min 12-åriga dotter säger det aldrig. Hon visar det mer. Däremot säger min 10-åriga son det. Han tycker det är mycket märkligt att när han säger det till sin morfar (min pappa) så får han inte detsamma tillbaka. Har förklarat att morfar inte säger sånt men älskar sina barnbarn lika mycket ändå.

Hade det likadant under min barndom, dock en lycklig och trygg uppväxt ändå. Jag har jättesvårt att säga dem orden till min partner men jag säger det till mina barn varje dag för jag vill att fem verkligen ska veta det. 4-åringen kan säga det på eget initiav till mig och det värmer :)

jag sa till morsan: fan vad jag hatar dig... eller rättare sagt tänkte säga det, för hon har behandlat mig somen skit och förminskat mig på alla sätt o vis som hon kompå jag önskar att jag hade kunnat skrika till henne; fan vad jag hatar dig din kärring

Jag tror aldrig att jag sagt jag älskar dig till mina föräldrar.

Inte syrran heller.. Jo kanske i vuxen ålder i så fall att hon någon enstaka gång kan säga nåt sånt till föräldrarna. Typ -Åh jag älskar er.. När de gjort nåt riktigt snällt för henne.

Men hon är tjej och mer känslosam i sitt vardagsspråk.

Vi växte upp i en trygg miljö med enormt mycket värme och kärlek från våra föräldrar som var fantastiska på så många sätt.. Men aldrig någonsin under uppväxten att vi i familjen sa jag älskar dig till varandra. Det var nåt pappa kunde säga till mamma en gång om året när de firade bröllopsdag och han hade köpt blommor. Det var nåt vuxna sa till varandra liksom.

Min mamma sa "Jag älskar dig" till mig EN gång i hela mitt och hennes geemnsamma liv. 4 minuter innan hon dog.

Sen har hon sagt "Jag älskar er ungar/ungjävlar" med oss barn som ett slag kollektiv, men det hände inte särkskilt ofta. 

"Jag älskar dig" är ord jag är jävligt rädd om. Det finns ingen mer utslitbar fras, så det gäller att välja tillfällen med omsorg. Men, det är ju min åsikt och syn på saken.