Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

Jag säger det väldigt ofta och det gör mina barn till mig också. 

Det påstås eller antyds alltid att vi som säger "Jag älskar dig" ofta till varandra inte menar det och att det blir oviktigt och utslitet om man säger det för ofta. Jag undrar verkligen vad det beror på att det påstås så, eftersom jag inte alls känner igen mig i det och det gör inte mina barn heller. Jag menar det varje gång jag säger det och känner inte alls att det skulle vara viktigare och betyda mer om jag sparade det till något särskilt tillfälle som dödsbädden eller minuten före mina döttrars bröllop eller vad som nu kan betraktas som värdigt för en sådan kärleksbetygelse. 

Ni som känner att "frasen" bara är en fras som kan bli sliten låter ju uppenbarligen bli att använda den, det tycks mig som om det borde räcka men ni vill gärna ta det ett steg längre och försöka stämpla oss som inte känner så och följaktligen inte behöver låta bli som ... ja, jag vet inte. Oseriösa? Ytliga? Falska? 

Jag vet inte hur det du skriver här är svar på mitt inlägg, jag ser inte sambandet mellan vad barn förstår och inte och hur andra vuxna påpekar att det rätta i deras ögon är att säga "Jag älskar dig" väldigt sällan eller att enbart visa det genom sitt handlande.

För övrigt så ökar man väl knappast barns förståelse för olika begrepps innebörder genom att inte använda dem och heller inte återkommande förklara dem. 

Jag förstår ändå inte hur något av det du skriver hänger ihop med eller på något enda sätt besvarar det jag pratade om. Jag hade ju, till skillnad från dig, vuxenfokus i det inlägg du sedan valde att svara på. 

Jag har alltid velat säga till mina barn att jag älskar dem. Jag menar det varje gång. Jag tycker inte att orden utvattnas och slits och jag anser därför inte att de behöver sparas till särskilda tillfällen för att inte förlora sin mening. 

Jag undrade varför andra vuxna som inte tycker och känner som jag utan som är betydligt mera selektiva när det gäller att berätta för barnen att de älskar dem tycks mena att vi som gör det inte skulle mena det på samma allvar som de som väntar med att säga det till de eller barnen är döende eller vid något annat livsavgörande tillfälle värdigt verbalt uttryckande av kärlek. På detta svarar du utifrån ett barnperspektiv. Det var vad jag tyckte var märkligt, och vad jag fortsätter tycka är märkligt. 

Precis.