Säger alla barn "jag älskar dig" till sina föräldrar?

Jag tvivlar inte på din upplevelse av hur ditt barn använder ordet. Men jag ser en skillnad på vissa människors (barns) känslouttryck och sätt att använda orden. Och nu ska jag försöka formulera mig generellt utan att peka ut någon speciell person, även om jag har någon specifik i åtanke.

En människa kan bete sig regelmässigt som ett arsel och sedan när affekten har lagt sig säga "förlåt", mer som ett sätt att få andra att sluta vara arga på sig än som ett uttryck för en verklig känsla av ånger. Och använt på det sättet förlorar ärligt talat ordet sin mening.

Så här tänker jag: "förlåt" är kort för "förlåt mig", dvs det kan förvisso betyda att man ångrar det man har gjort eller sagt, och att man förstår att man har gjort någon illa, men det ställer också krav på en känslomässig förändring hos personen som är sårad. Medan jag fortfarande är arg eller sårad, är jag inte mottaglig för "förlåt". Däremot tar jag gärna emot genuina uttryck för verklig ånger hos personen som har gjort mig illa, som inte kräver en motprestation av mig. Jag förlåter i min egen tid. 

Därför är jag principiellt emot att t ex uppmana barn att be om förlåtelse när de gjort varandra illa.

Kanske inte, men jag ville erbjuda ett annat perspektiv och kanske fler nyanser i diskussionen. Jag är långt ifrån övertygad om att alla använder ordet som ni gör i er familj även om det är det som är intentionen.