Anonym (Snark) skrev 2017-02-02 13:02:34 följande:
Gissa på du. Tvärtom är jag väldigt stolt över mig själv och valen jag gjort. Uppvuxen i ett fattigt hem med missbruk, mobbad i skolan. Dessa var inte mina val. Men vad som var mina val var att inte börja missbruka själv och att alltid försörja mig själv. Flyttade hemifrån vid 15års ålder och började jobba. Har läst in gymnasiet som vuxen och slitit hårt, till hösten ska jag börja plugga på universitetet. Jag har dessutom valt att hjälpa människor i min närhet (dock inte drogberoende som bara manipulerar, ljuger, stjäl och kastar bort all hjälp) många människor tackar mig för att jag ställt upp/finns och stöttar.
Så jag är väldigt nöjd med mig själv och mina aktiva val som vuxen, där hade du helt fel. Men livet har inte varit lätt, det hade du rätt i.
Du har också rätt i att du inte är nöjd över DINA val i livet. Och det ska inte samhället ha skit för.
Varför arbetar du inte med något? Samhället försörjer alltså dig som nåt annat spädbarn fast du är kapabel till att arbeta. Jo det finns jobb. Vården och omsorgen skriker efter vikarier och det finns massor av dom som jobbar trots kriminellt register.
Bara att börja jobba eftersom du påstår att du är positiv och är villig att göra bra val i framtiden.
Nä. Jag gissar inte. Du är så uppenbart nedlåtande så att det i det närmaste upplevs som en tillgjord karikatyr.
Du har din upplevelse och den färgar din uppfattning, vilket du verkar vara inkapabel att reflektera kring, men det är bra att få input från andra då.
Du har prövat din egen förmåga och visat att du kan och att det stärker dig, det är en prestation som du absolut kan vara stolt över. Men om du kommer från den bakgrunden är det väldigt förklarligt att du utvecklat den självbild du uppvisar.
Det du blev utsatt för har satt sina spår på din personlighet. Detta korrelerar med att perioder då man som ung är väldigt anpassningsbar och utvecklar förmågor för att hantera motgångar och sådant sätter sina ärr, i många fall inser man inte det själv, eller förnekar det. Du verkar ha missat den viktigaste lektionen som din bakgrund egentligen ska lära ut; ödmjukhet.
Hoppas också du trivs med ditt eget beteende och kan se dig själv i ögonen när du medvetet sätter dig på andra som valde att använda droger och försöka ta den hjälp som finns i samhället och känna ett du gjorde rätt, för främmande individer kan minsann sätta sig in precis i alla dina personliga erfarenheter.
Men Du(!) ska ha förbannat klart för dig folk knarkar av olika anledningar.
Utan att nämna något närmare om min uppväxt (inte rättvist p.g.a. kontrasterna) så har jag matats med att jag är lite bättre och speciell vilket givetvis inte motsvaras av betygen ö.h.t.
Min IQ befinner sig trots det två steg över normavvikelsen, jag är alltså förmodligen inte helt obegåvad, vilket man också normalt sett påstår att "knarkare" är, vilket inte heller stämmer utan är bara ytterligare en dogm. Vad som däremot är sant är att jag är curlad.
I vuxen ålder har detta givit mig en tämligen rejält skev självbild att jag är lika kapabel som andra i min familj, vilket jag förmodligen inte är, eftersom jag inte haft det speciellt svårt, och har således aldrig tänjt på egna gränser även om jag har en föreställning om min egen kapacitet som förmodligen är samma som din, men du har bevisat det för dig själv, det har inte jag.
Droger blev mitt sätt att försöka korrigera den obalansen och den upplevda perfektionen. Till skillnad från du, som redan från början kämpat, utifrån vad du påstår, så har jag bara ett skal av föreställningar att falla tillbaka på, och innanför det är det bara tomt, ingenting, zipp. Det är som att ha gått igenom utbildning på utbildning utan att kunna uppvisa en enda examen.
Det är ungefär som att du helt plötsligt skulle få insikt i att det var du som var mobbaren och drev dina föräldrar till missbruk för att du var så förbannat självcentrerat barn och så svår att ha att göra med så de kastade ut dig på gatan som tonåring.
Jag har inget annat att göra eftersom jag fortfarande är curlad, fortfarande är smart och fortfarande inte ser något annat syfte med mitt miserabla enkla skitliv än att kasta bort det på droger och att sitta och må dåligt hela dagarna över att jag accepterade att bli curlad, vilket, när allt kommer omkring är ganska rättvist eftersom jag försöker uppträda som och vara en trevlig, bra och god människa vilket jag sätter ett värde på, tyvärr kanske inte så många andra gör det för idag är helt ensam och håller mig ifrån människor eftersom jag inte vill utsätta dom för en så hemsk knarkare utan framtidsplaner eller ambitioner.
Det kanske är bättre att bli cynisk, hatisk och bitter och misshandla lite människor och kanske mörda någon för sedan kan de skriva eller tänka: "ja, det var väl det vi visste". Det slår mig som något du skulle kunna tänka eller yttra. :)
Lyckligtvis lär det aldrig ske för hellre slänger jag mig över en handgranat för att rädda någon ökänd jag inte känner. För det är en sådan hemsk patetisk knarkare jag är. Satsa på din självcentrerade karriär du och ha så kul, du kan ju hoppas att du någonsin lyckas uppfostra någon så genomgod och osjälvisk som mig.
