Har en styvdotter som är sjuk , förkyld, hostar och snörvlar. Har själv BF när som helst.
Hur har ni gjort gällande sjuka syskon och bebisar? Har de varit hos den ena styvföräldern tills de blivit friska? Eller har de kommit som vanligt?
Tonåringar är väl med barn? Självklart går (skriver så du verkligen INTE ska missuppfatta) babyn och bonusdottern först ut om det brinner. Att jag skulle jämfört henne med en katt har du funnit på själv.
Måste fråga, har du själv barn och är separerad?
Måste bara skriva att även jag uppfattade det som att du jämförde henne med katten...
Även om du inte menade det så är det ibland lätt att missuppfatta skriven text :)
Nej nej...nog att jag måtte vara en egoistisk styvmamma som inte vill ha min bonusdotter här under perioden hon smittar men så elak är jag inte.
Nej, det märks att du inte är förälder.
Jag har två barn. Varannan vecka bor de hos mig, varannan hos sin pappa. De veckor jag har barnen arbetar jag mindre och endast dagspass. Jag lägger all min tid på barnen. Under min barnvecka får träning, umgänge med vänner osv stå åt sidan. Jag vill inte lämna bort dem till mormor eller någon annan för att hitta på nåt. Men, de veckorna jag inte har barnen ser helt annorlunda ut. Jag arbetar då blandat, både dag, kväll och nattpass. Jag passar även på att fixa hemma, storstäda, träna, träffa vänner och annat jag bortprioriterar när jag har barnen.
Jag älskar mina barn men jag behöver också tid för annat, precis som de flesta föräldrar som bor ihop har. Skulle jag ha barnen ett par veckor när det egentligen inte är mina veckor skulle de vara tvungna att vara ensamma hemma på kvällen och/eller på natten. Jag skulle inte uppskatta om barnens far kallt räknade med att jag skulle ta hans veckor bara sådär!
Om ngn konstant ser den andra föräldern som den som ska anpassa sig och "ställa upp" så behövs det nog sägas nej. Även om att säga ja faktiskt innebär mer tid med barnet.
Att ha andra planer är definitivt en giltig anledning. Jag/vi har barn på heltid och har vi "andra planer" (gå på bio, jobba över, resa bort, vuxenmiddag hemma utan barn osv) så skaffar vi barnvakt. För barnet som inte bor heltid hos oss skaffar vi självklart ingen barnvakt eftersom det enligt överenskommelse är så att barnet skall vara hos sin andra förälder. Därför kan man behöva säga nej till att ta extra.
Eller skall bonusfamiljer inte kunna planera in annat som man i en kärnfamilj kan göra?
Jag menar inte på en regelbunden basis där det är överenskommet ett särskilt schema och den ena föräldern inte verkar uppskatta sitt föräldraansvar utan lämnar tidigare/inte respekterar tiderna osv. Jag menar enskilda större händelser där behov kan finnas av lite extra egentid. Ett nytt barn som föds, en förälder som ligger på sjukhus eller dylikt.
Och varför vill man inte som förälder då passa på att njuta av umgänge med sitt barn mer? En extra vecka eller två? Jag förespråkar inte nödvändigtvis där det "stör" ens barnfria planer.
Även hos biomamman kan det ju finnas en annan vuxen som inte vill ha "bonus"-barnet där mer än nödvändigt...
Jag håller helt med dig. Man ska som varannan-veckas förälder inte stå i givakt för att avlasta den andra föräldern i tid och otid, men man kan ställa upp om det är ngt speciellt. Kan man hjälpa till så gör man väl det? Och inte bara när det handlar om ens egna barn, utan rent generellt?
Jag menar - jag hade gjort det om det hade varit min bästa kompis barn det gällde. Jag kan inte förstå att man måste vara så småsint. Och säga saker som att det är ju inte mamman "fel" att pappan skaffar barn med någon ny - men snälla rara, vad är det för inställning? Nej, det är inte mitt "fel" att min bästa kompis skaffar barn eller blir sjuk, men jag kan väl ställa upp ändå?