Har en styvdotter som är sjuk , förkyld, hostar och snörvlar. Har själv BF när som helst.
Hur har ni gjort gällande sjuka syskon och bebisar? Har de varit hos den ena styvföräldern tills de blivit friska? Eller har de kommit som vanligt?
Jag förstår verkligen inte varför folk har såna stora problem med ts önskan!
Jag skulle inte ha några som helst problem med att ha mitt barn extra om mitt ex och hans sambo hade frågat mig om en sån här sak. Mitt barn skulle heller inte ha svårt att förstå varför om jag skulle förklara för henne, och då är hon ingen tonåring utan 7 år.
Jag skulle heller inte ha några problem med att ha mitt barn extra även om de bara skulle vilja ha lugn och ro i en vecka eller så efter födseln!
Folk ska överdriva så enormt mkt när det gäller såna här saker. Tror nog att folk här på fl bryr sig med än vad barnet själv skulle göra!!
Tonåringen är också ett barn.Förutom att pappan har två barn och inte ett.Förutom att den enda som skulle få lämna om den var sjuk är bonusdottern.Men det är inte alls säkert att bonusdotterns mamma vill ha henne på pappans vecka? Hon kanske har andra planer? Då får bonus vara hos pappan och ts. Så svårt är det inte att hålla sig borta från nyfödd. De behöver inte äta vid samma bord t.e.x. Förmodligen kommer bonusdottern spendera mer tid i sitt rum än med ts och nyfödd. De behöver inte ens stå i samma rum. Ts och pappan har också ett rum.
Tonåringen är också ett barn.Förutom att pappan har två barn och inte ett.Förutom att den enda som skulle få lämna om den var sjuk är bonusdottern.Men det är inte alls säkert att bonusdotterns mamma vill ha henne på pappans vecka? Hon kanske har andra planer? Då får bonus vara hos pappan och ts. Så svårt är det inte att hålla sig borta från nyfödd. De behöver inte äta vid samma bord t.e.x. Förmodligen kommer bonusdottern spendera mer tid i sitt rum än med ts och nyfödd. De behöver inte ens stå i samma rum. Ts och pappan har också ett rum.
Men som jag skrev tidigare: Det är inte mammans ansvar att pappan skaffar nya barn med sin nya. Vill hon inte det så är det acceptabelt. Det är ju inte mammans fel att pappan skaffar barn med en ny partner? I vissa fall unnar ju inte biologiska mammor att pappan är borta 2 veckor på semester med sitt barn på hennes veckor. Han är pappa och det är hans ansvar och också bonus hem. Det är ts hem men också bonus hem. Var ska bonus ta vägen sen?
Fast jag tycker jag inte "att ha andra planer" är en giltig anledning. Nu har jag inga egna barn men jag kan förundras över hur folk resonerar! Hur kan man inte vilja ha all tid möjlig med sitt barn? Hur kan man inte ha lust att ha sitt barn en extra vecka eller två - inte för att "ställa upp" för den andre föräldern (ser man sitt barn som en belastning eller vad är det frågan om?) utan för att få vara med sitt barn? "Hon har minsann ingen skyldighet att ställa upp på pappans vecka" sägs det här; men hur tusan är det möjligt att man ser umgänge med sitt barn på det sättet? Skitsamma om du gör hans "nya" en "tjänst" om hon inte njuter av ditt barns närvaro på samma sätt som du - du som förälder får ju ha ditt barn mer!
Min närvaro här på familjeliv genomsyras av mitt "styvföräldraskap" som jag inte ser som ett föräldraskap. Det är ett ofrillvilligt tillstånd som är ett resultat av att jag blev kär i en förälder. Utifrån min situation ser jag mitt liv på ett annat sätt än jag helt uppenbarat hade gjort ifall jag var föräldern i sammanhanget. Häpnar över val och uttalanden föräldrar gör, både här på familjeliv men tyvärr även i mitt direkta liv där jag är förbluffad över sambons barns mammas val. Helt oförståeliga ageranden och uttalanden.
I inlägg nummer#140 "Är väl självklart att en nyfödd går före en tonåring i detta fallet? Men brinner ditt hus räddar du kanske katten innan barnet?"
Skrev inte att hon skulle lämna utan det klumpiga hon skrev. Att jämföra en katt med ett barn. Läs inlägg #140
Jo, det verkar så. Hade det brunnit så hade nyfödd och bonus kommit först. Hade sett till att de kom i säkerhet först. Oavsett om jag hade gillat bonus eller inte.
Tonåringen är också ett barn.
Fast jag tycker jag inte "att ha andra planer" är en giltig anledning. Nu har jag inga egna barn men jag kan förundras över hur folk resonerar! Hur kan man inte vilja ha all tid möjlig med sitt barn? Hur kan man inte ha lust att ha sitt barn en extra vecka eller två - inte för att "ställa upp" för den andre föräldern (ser man sitt barn som en belastning eller vad är det frågan om?) utan för att få vara med sitt barn? "Hon har minsann ingen skyldighet att ställa upp på pappans vecka" sägs det här; men hur tusan är det möjligt att man ser umgänge med sitt barn på det sättet? Skitsamma om du gör hans "nya" en "tjänst" om hon inte njuter av ditt barns närvaro på samma sätt som du - du som förälder får ju ha ditt barn mer!
Min närvaro här på familjeliv genomsyras av mitt "styvföräldraskap" som jag inte ser som ett föräldraskap. Det är ett ofrillvilligt tillstånd som är ett resultat av att jag blev kär i en förälder. Utifrån min situation ser jag mitt liv på ett annat sätt än jag helt uppenbarat hade gjort ifall jag var föräldern i sammanhanget. Häpnar över val och uttalanden föräldrar gör, både här på familjeliv men tyvärr även i mitt direkta liv där jag är förbluffad över sambons barns mammas val. Helt oförståeliga ageranden och uttalanden.
I inlägg nummer#140 "Är väl självklart att en nyfödd går före en tonåring i detta fallet? Men brinner ditt hus räddar du kanske katten innan barnet?"
Skrev inte att hon skulle lämna utan det klumpiga hon skrev. Att jämföra en katt med ett barn. Läs inlägg #140