Mammor från Tempar/Fertility Friend
Let's move on
Let's move on
Förresten - hade min efterkontroll idag. Här i Norge gör man det hos sin husläkare och hon kollade inte där nere. Tog egentligen bara blodtryck och några blodvärden. Men vad kollar de i Sverige? Är det en omfattande gyn undersökning? Isåfall funderar jag på att göra det privat hos en gynekolog.
Bad henne förresten kolla magmuskeln hon sa v 2 cm delning. Är det mkt eller lite?! Hon rekommenderade oavsett att vänta med träning till 12 veckor pga bäckenbotten och foglossning under graviditeten - inte ens yoga - så blir promenader och mamma mage 6 veckor till.
OBS! INLÄGG OM ORO FÖR PSD. Hoppa över om ni inte vill läsa om sånt.
Använder någon av er andningslarm? Jag har egentligen varit "emot" det eftersom jag är rädd att det triggar oron och att jag inte tror att man kan göra så mycket ändå om det värsta händer.
Men jag har alltid gått och kollat Ylva konstant. På nätterna slänger jag mig nästan på henne för att kontrollera andningen om jag vaknar till och jag har svårt att engagera mig i annat när vi är ute med vagnen eftersom jag hela tiden letar efter tecken på att hon andas. Det gör också att jag råkar väcka henne väldigt ofta. Egentligen så tänker jag nog inte så mycket på psd. Men det här kontrollbehov pickar på mig konstant.
Igår var det värsta hittills. Jag hade gått med vagnen och samtidigt krånglat med mobilen (internetbanken) ett bra tag. När jag tillslut tittar upp på henne så ser hon alldeles blå ut. Jag ruskar lite på henne och får ingen reaktion. Tänker att nu är det över. Får panik och sliter upp all bäddning, ropar hennes namn och lyfter upp henne. Ingen reaktion först.. men sen, äntligen, gnyr hon sitt vanliga morgongriniga. Fy alltså. Kände mig helt traumatiserade efteråt. Jag har gjort liknande saker tidigare, men inte riktigt lika illa.
Det bästa, men värsta.. är att det var nog var helt i mitt huvud. Hon kan skifta lite lätt i blått runt munnen och ögonen när det är kallt. Jag tror att det bara är pga huden är tunn där. Läpparna är alltid rosiga, så jag tror inte att det är syrebrist. Det är dessutom så lite att ingen annan än jag ser det (tydligen). (Kan posta en bild på fb sen, så kan ni se vad jag menar.) Vagnen har en grå suflett och i fel ljus så kan de ge en illusion av att hon är riktigt blå.
Jag mådde inte alls bra efter detta igår. Kunde inte somna utan låg bara och kände efter så att hon andades.
Jag tror väl fortfarande inte att ett andningslarm helt kan skydda en från psd. Men jag kanske kan slappna av den tiden när den inte larmar iaf och slippa väcka henne med att vara och klämma och känna på henne i tid och otid.
Vad tror ni?
Åh förstår att det är jobbigt. Måste blivit fruktansvärt rädd. Jag har inte trott att han ska plötsligt ska sluta andas utan att jag märker nått däremot tycker jag ofta han har problem med andningen när han grymtar och hostar och ofta spyr efteråt.
Då ser det ut som han inte kan andas och att det är detta som sätter igång alltihop. Och han behöver ofta få sitta upprätt för att lugna sig. Så jag håller på och sätter honom upp på nätterna dock tror jag han är vaken så jag inte väcker
Honlm och somnar om med en gäng. Men är rädd att ett sånt anfall ska gå snett en dag och jag inte kan göra nått. För detta hjälper ju dock inte andningsalarm.
Mår du dåligt tycker jag att du ska se på ett andningsalarm. Ja det kommer nog väcka henne litegrann men eftersom du ändå gör det nu så kanske det inte gör någon större skada? Jag tror inte den första vibreringen väcker de flesta bebisar. Ylva verkar väl dessutom somna om lätt?
Go for it om du tror att det dämpar din oro <3
OBS! INLÄGG OM ORO FÖR PSD. Hoppa över om ni inte vill läsa om sånt.
Använder någon av er andningslarm? Jag har egentligen varit "emot" det eftersom jag är rädd att det triggar oron och att jag inte tror att man kan göra så mycket ändå om det värsta händer.
Men jag har alltid gått och kollat Ylva konstant. På nätterna slänger jag mig nästan på henne för att kontrollera andningen om jag vaknar till och jag har svårt att engagera mig i annat när vi är ute med vagnen eftersom jag hela tiden letar efter tecken på att hon andas. Det gör också att jag råkar väcka henne väldigt ofta. Egentligen så tänker jag nog inte så mycket på psd. Men det här kontrollbehov pickar på mig konstant.
Igår var det värsta hittills. Jag hade gått med vagnen och samtidigt krånglat med mobilen (internetbanken) ett bra tag. När jag tillslut tittar upp på henne så ser hon alldeles blå ut. Jag ruskar lite på henne och får ingen reaktion. Tänker att nu är det över. Får panik och sliter upp all bäddning, ropar hennes namn och lyfter upp henne. Ingen reaktion först.. men sen, äntligen, gnyr hon sitt vanliga morgongriniga. Fy alltså. Kände mig helt traumatiserade efteråt. Jag har gjort liknande saker tidigare, men inte riktigt lika illa.
Det bästa, men värsta.. är att det var nog var helt i mitt huvud. Hon kan skifta lite lätt i blått runt munnen och ögonen när det är kallt. Jag tror att det bara är pga huden är tunn där. Läpparna är alltid rosiga, så jag tror inte att det är syrebrist. Det är dessutom så lite att ingen annan än jag ser det (tydligen). (Kan posta en bild på fb sen, så kan ni se vad jag menar.) Vagnen har en grå suflett och i fel ljus så kan de ge en illusion av att hon är riktigt blå.
Jag mådde inte alls bra efter detta igår. Kunde inte somna utan låg bara och kände efter så att hon andades.
Jag tror väl fortfarande inte att ett andningslarm helt kan skydda en från psd. Men jag kanske kan slappna av den tiden när den inte larmar iaf och slippa väcka henne med att vara och klämma och känna på henne i tid och otid.
Vad tror ni?
Andra dagen koffeinfritt och mycket lugnare bebis. Somnade självmant vis 21-tiden efter ca 3 timmar vaken. Kanske nått att pröva för dig också Gästen T?
Han var dock ganska stirrig på slutet när han va vaken, men inte så som när han är på sitt värsta. Är nog hans personlighet också att va extremt nyfiken och vilja titta på saker hela tiden när han är vaken. Lite slitsamt med en bebis som ska sitta upp och titta hela tiden redan från han va 4 veckor, är ju inte som att han kan sitta själv mer än ett par minuter hehe. så man måste sitta och stötta honom hela tiden, och inte kan man lägga ner honom på armen heller så man får vila musklerna lite - nej sitta ska han göra. Kan säga att axlarna och armarna är ganska slitna
Det enda jag gör om dagarna är att bära omkring på henne eller låta henne sova på mig i soffan för att hon vägrar sova annars. Frimärket kallar jag henne. Behöver en tid hos naprapaten asap! :P
Haha han verkar ju ändå så harmonisk den lille krabaten! Skönt att kaffet verkade vara boven i dramat. Jag kan räkna på 1 hand hur ofta jag druckit kaffe sen hon föddes, har inte alls samma sug så kaffet är nog inte det som påverkar henne. :/ Det jobbiga är stt hon har sååå svårt att somna och somna om hela dygnet runt. Och hon är bara nöjd och kikar runt i 10min, sen skriker hon för att hon vill bli runtburen på axeln, sitta duger absolut inte. (Aj min rygg..) och det är enda sättet att få henne att somna också. När hon är övertrött är det också skrik som gäller. Det enda positiva i hennes förbannade temperament är att hon är stabil som satan i nacken. Hon håller ju huvudet uppe själv dygnet runt när hon är på axeln liksom. Och när hon blir förbannad när hon ligger på mage på soffan så lyckas hon åla sig framåt och till och med lyckats vända sig till rygg typ 3 gånger. Pms tjej man fått. Haha.
Ja men jag har aldrig snappat när han är hyper då har jag båda händerna fulla med att försöka hålla honom så han inte ska kasta sig från famnen eller med huvudet om han blir det igen (men peppar peppar försvinner det med koffeinet) så ska jag snappa till dig. Men ja 90% av tiden är han superharmonisk och lugn och sen är han hyper. Finns inget mellanläge med lite smågnällig bebis. Gråter gör han stan aldrig förutom när han va i det där utvecklingssprångwt och nån enstaka gång. Men när han är hyper så ropar/skriker han rakt ut typ "gaaaah" och "ha!" Etc.
Förresten va det inte mycket kaffe hör heller men har haft Cola zero som min treat sen fl - är ju så förbannat törstig hela tiden och försöker undvika socker. Men det är borta nu. Finns en butik här i Oslo spm har svensk julmust måste försöka ta mig dit snart
Btw.. julmust är ju tokäckligt!! xD