IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?

Jag och maken fick avboka IVF-mötet.. Det är så overkligt, men vi plussade för en vecka sedan :')

Jag har hela tiden tänkt "hoppas att vi är ett sånt där par som lyckas bli gravida precis innan IVF". Och så blev det!! :D När vi endast hade sex 2ggr på en hel månad för maken var jätte sjuk och så plussar man helt plötsligt! Kan inte fatta det.

Fertilitetskliniken vill göra ultraljud dagen innan julafton sen skulle vi skrivas av därifrån. Varför dom vill göra det när jag är runt vecka 7-8 vet jag inte. Jag tycker det är för tidigt. Men man är ju nyfiken, så vet inte om jag ska boka av den?

Det händer så mycket nu och jag som var förberedd på IVF om en månad.. Gaah, min hjärna hänger inte med!

Hej allihop.

Jag har inte ens orkat skriva här, allt känns så nattsvart. Men nu gör jag ett försök. Börjar med det positiva: Vi var på sahlgrenska för två veckor sedan och kommer få korta protokollet. Jag ska börja med sprutor v 9, så ännu en period av lång väntan.

Vi träffade en superbra läkare, som kommer vara vår läkare under hela processen.

Nu till det jobbiga, som består av två delar:

1. Då jag har gjort många stora bukoperationer och har stora problem med magen stälde läkaren många frågor så jag ett tag trodde att han skulle säga nej till IVF. Men han ville nog mest att vi ska inse faran och problemen. Jag kommer antagligen behöva vara inlagd under större delen av en graviditet då jag redan nu har svårt att behålla/få i mig tillräckligt med näring. Han var också fundersam runt hur min mage kan växa med all ärrvävnad. Min magläkare har sagt ok och att det kommer bli tufft men att vi ska lösa en eventuell graviditet. Men läkarens farhågor gjorde att min man nästan vill backa. Att min hälsa är viktigare än att få ett barn. Jag förstår honom på ett sätt, men samtidigt gör det mig så rädd och ledsen. Han säger inte nej, men han ser inte fram emot det med glädje.

2. Jag har problem med en fot som måste opereras (som om inte magen vore nog!). Det är en väldigt stor op där jag kommer gå på kryckor i minst tre mån. Problemen gör att jag har väldig värk i foten och haltar mycket. Jag kan inte gå mer än några hundra meter. Den op går inte göras när jag är gravid. Väntar vi till efter en ev graviditet kommer kanske förvärra läger, och att genomföra den op när man har en efterlängtad bebis känns ju inte så kul direkt. Så det bästa alternativet rent rationellt är ju att göra op så snart som möjligt och sätta igång IVF efter det. Men emotionellt vill jag inte det. Varje månad som IVF skulle bli framskjuten känns som chansen att få bebis minskar.

Hur skulle ni tänka och resonera i allt det här? Jag vill gärna få lite input!

Som att det inte räcker att ha svårt att få barn liksom! Jag är så besviken på min kropp och ledsen att den inte funkar. Tårarna ligger på lur konstant och drömmen om bebis känns så avlägsen.

Imorgon är det dags för vårt första möte på IVF-kliniken. =)

Imorgon är det dags för vårt första möte på IVF-kliniken. =)

Lycka till! :)

Snart är det dags för mig att börja med nässprayen (6 jan) nu närmare man kommer dessto mer orolig börjar jag bli och får dom där tråkiga tankarna som, "tänk om det inte lyckas även denna gången" och att man ska in i den här karusellen för fjärde gången...gaah många tankar som snurrar så skönt med lite jullov nu iallafall att ladda batterierna.

Tänkte även passa på att fråga hur gör ni på jobbet,jag tänkte eftersom man kmr vara borta ganska ofta berättar ni för chefen? Jag jobbar som lärare och är lite osäker på hur jag ska göra. Jag berättade aldrig dom andra gångerna jag gjorde ivf det var en ganska stor stress att vara borta så mkt. Tänkte kanske berätta denna gången men osäker som sagt.

Lycka till! :)

Snart är det dags för mig att börja med nässprayen (6 jan) nu närmare man kommer dessto mer orolig börjar jag bli och får dom där tråkiga tankarna som, "tänk om det inte lyckas även denna gången" och att man ska in i den här karusellen för fjärde gången...gaah många tankar som snurrar så skönt med lite jullov nu iallafall att ladda batterierna.

Tänkte även passa på att fråga hur gör ni på jobbet,jag tänkte eftersom man kmr vara borta ganska ofta berättar ni för chefen? Jag jobbar som lärare och är lite osäker på hur jag ska göra. Jag berättade aldrig dom andra gångerna jag gjorde ivf det var en ganska stor stress att vara borta så mkt. Tänkte kanske berätta denna gången men osäker som sagt.

Hej.

Förlåt att det har tagit lite tid med svar. Har inte suttit så mycket vid datorn. Nu har jag semester så jag ska skärpa mig.

Välkommen till tråden.

Åh vad jobbigt för er.

Hinner du operera och bli bra innan v.9? Kanske bäst att operera först, även om det tar några få veckor extra innan IVF. Så du inte förstör den mer. Men jag förstår dig, varje extra dag det tar känns som hur länge som helst.

Det är ett svårt val när man har så allvarliga problem, men man gör ju i stort sett vad om helst för att få en bebis. Och risken är ju att man ångrar sig annars. Men jag förstår de som är bredvid. Det visar ju också på en väldig kärlek från din man. Han verkar bry sig väldigt mycket om dig. Mina föräldrar fick inte försöka mer efter 2 missfall och 2 utomkved, men mamma tvingade pappa och så kom jag. Men det kunde ju gott illa också förstås. 

Förstår att det är många tankar för dig. Skriv så mycket du orkar och vill, ibland känns det skönt att skriva av sig.

Tack snälla, ditt svar värmde! ????

Tack snälla, ditt svar värmde! ????