• Alexi

    Jag fattar inte detta med krav på att en hel klass ska bjudas

    Läser återkommande om detta med uteslutning, mobbning osv gällande barnkalas. Att det är så självklart för många att hela klassen ska bjudas, annars är det att utesluta och mobba. Jag fattar verkligen inte det.

    Jag tycker det är helt självklart att sköta inbjudningar snyggt. Att man inte bjuder mer än halva klassen så inte någon känner sig bortvald. Att man bjuder alla tjejer eller alla killar i en klass. Eller liknande gränsdragningar. På det viset blir ju alla barn bjudna någon gång. Aldrig någonsin sköta inbjudandet i skolan.

    Men vad är problemet med att bjuda 12 av 25 barn? Hur kan man säga att man måste bjuda hela klassen för att inte någon ska känna sig utesluten? Vi vill inte ha kalas med 25 barn i huset, det blir bara trångt, rörigt och kaotiskt. Jag tycker väldigt sällan att fest med 40 vuxna istället för 20 är bättre, man hinner verkligen inte umgås med alla då. Varför skulle barnkalas vara annorlunda? Är inte kalaset till för att barnet som fyller år ska få fira med sina närmsta vänner? Och inte med ett gäng barn som man råkar dela klassrum med men inte har något annat gemensamt med?

  • Svar på tråden Jag fattar inte detta med krav på att en hel klass ska bjudas
  • tobbe01

    I våra barns skola så förbjöds utdelande av inbjudningar till kalas. Det bästa är väl att det är ngt som man helt och hållet sköter på sin fritid?

  • Mimmla
    Brumma skrev 2016-09-04 07:49:59 följande:

    Jag tycker att ett mobbat barns känslor är lika viktiga som det vi vuxna känner när vi blir mobbade och utsatta. Jag anser att det barnet har företrädesrätt att må bra på SITT EGET kalas i sitt eget hem (eller om man håller sitt kalas ngn annanstans) framför barnet som mobbat det.

    Du kanske missade att jag jämförde känslorna hos den utsatte, inte den som utsätter? Eller menar du då i din tur är (eftersom du vred till mitt inlägg så) att utsatta barns känslor inte är lika viktiga som utsatta vuxnas?


    Jag har full respekt för barns känslor (jag tycker tvärtom att skolan ofta bagatelliserar barns känslor) - men jag anser inte att det är lämpligt att lösa konflikter/mobbing när det gäller barn på samma sätt som när det gäller vuxna.

    Vi vet inte vad barnet som mobbar har i bagaget, kanske startade det hela med att han/hon inte blev bjuden på kalas och inte fick vara med i leken?. Kanske är barnet utsatt hemma? Att spä på detta gör ju förmodligen bara att det egna barnet blir annu mera utsatt för "mobbaren". Det löser ingenting. Varför inte ringa upp föräldrarna och förklara situationen och se om man tillsammans kan göra något? Bryr sig föräldrarna inte så kanske det finns fog för en orosanmälan?

    Visst har man ansvar för det egna barnets känslor i första hand - men vi har ju som vuxna även ett ansvar i att reagera och agera när ett barn signalerar att det inte mår väl.

    Jag har pratat med många f.d. mobbare och ingen av dem har sagt "nej jag mådde skitbra som barn, jag gillade bara att dunka in andra i väggen och kalla dem för fula saker". Oftast handlar det ju om känslor av otillräcklighet. Dålig ekonomi i hemmet, en frånvarande förälder, utsatthet i form av fysiska och psykiska övergrepp.

    Det är BARN vi pratar om - inte förhärdade brottslingar.
  • Brumma
    Mimmla skrev 2016-09-04 12:05:44 följande:

    Jag har full respekt för barns känslor (jag tycker tvärtom att skolan ofta bagatelliserar barns känslor) - men jag anser inte att det är lämpligt att lösa konflikter/mobbing när det gäller barn på samma sätt som när det gäller vuxna.

    Vi vet inte vad barnet som mobbar har i bagaget, kanske startade det hela med att han/hon inte blev bjuden på kalas och inte fick vara med i leken?. Kanske är barnet utsatt hemma? Att spä på detta gör ju förmodligen bara att det egna barnet blir annu mera utsatt för "mobbaren". Det löser ingenting. Varför inte ringa upp föräldrarna och förklara situationen och se om man tillsammans kan göra något? Bryr sig föräldrarna inte så kanske det finns fog för en orosanmälan?

    Visst har man ansvar för det egna barnets känslor i första hand - men vi har ju som vuxna även ett ansvar i att reagera och agera när ett barn signalerar att det inte mår väl.

    Jag har pratat med många f.d. mobbare och ingen av dem har sagt "nej jag mådde skitbra som barn, jag gillade bara att dunka in andra i väggen och kalla dem för fula saker". Oftast handlar det ju om känslor av otillräcklighet. Dålig ekonomi i hemmet, en frånvarande förälder, utsatthet i form av fysiska och psykiska övergrepp.

    Det är BARN vi pratar om - inte förhärdade brottslingar.


    Självklart beror det ofta på andra saker men det är inte något som skall lösas på barnets kalas. Sorry, där är födelsedagsbarnet faktiskt viktigast.
  • ica
    Brumma skrev 2016-09-04 13:18:48 följande:
    Självklart beror det ofta på andra saker men det är inte något som skall lösas på barnets kalas. Sorry, där är födelsedagsbarnet faktiskt viktigast.
    Exakt!
  • sextiotalist
    Brumma skrev 2016-09-04 13:18:48 följande:
    Självklart beror det ofta på andra saker men det är inte något som skall lösas på barnets kalas. Sorry, där är födelsedagsbarnet faktiskt viktigast.
    Håller med. Barnens födelsekalas är inte rätt arena att lösa konflikter inom klassen
  • ica
    Brumma skrev 2016-09-04 07:49:59 följande:
    Jag tycker att ett mobbat barns känslor är lika viktiga som det vi vuxna känner när vi blir mobbade och utsatta. Jag anser att det barnet har företrädesrätt att må bra på SITT EGET kalas i sitt eget hem (eller om man håller sitt kalas ngn annanstans) framför barnet som mobbat det.

    Du kanske missade att jag jämförde känslorna hos den utsatte, inte den som utsätter? Eller menar du då i din tur är (eftersom du vred till mitt inlägg så) att utsatta barns känslor inte är lika viktiga som utsatta vuxnas?
    Så klokt och insiktsfullt skrivet!
  • WiJu

    Vi har senaste tre åren bjudit alla tjejer i klassen plus en ur andra som dottern umgås med. Men i år vill hon verkligen inte ha ett stort kalas. Hon vill bjuda tre kompisar och ha pizza och filmkväll. Övernattning för dom som vill stanna. Hon fyller åtta år. Vi har frågat mer än en gång om hon är säker. För man känner sig lite dum... Men sen när vi ser tillbaka så har inte hon blivit bjuden till alla tjejer i klassen varje år. Inget vi ens tänkt på innan.

    Nu är det iaf bestämt att självklart får hon ha ett kalas så som hon vill ha det. Det ÄR ju hon som fyller år. Hon vill inte ha 10 kompisar i 2-3 timmar utan tre en kväll istället. Hon ha bestämt en egen lek och vad som ska ätas och nu är det bara filmen kvar att välja. Och hon är så glad.

    Tänk på boken om Alfons Åberg. Han ville ha två kompisar men fick allt bjuda 10... Sen va han så lättad när alla barnen gick. Dagen efter hade han kalas med sina två kompisar under bordet....

    Däremot är jag helt EMOT att bjuda alla tjejer i en klass utom 1 eller 2. Samma att bjuda alla i klassen utom 5. Man kan inte utesluta bara en liten liten del. Men om man bjuder tre i en hel klass på 15 är det ok.

    Jag tror att vuxna vet precis när dom gör fel...

  • WiJu
    Brumma skrev 2016-09-04 07:49:59 följande:

    Jag tycker att ett mobbat barns känslor är lika viktiga som det vi vuxna känner när vi blir mobbade och utsatta. Jag anser att det barnet har företrädesrätt att må bra på SITT EGET kalas i sitt eget hem (eller om man håller sitt kalas ngn annanstans) framför barnet som mobbat det.

    Du kanske missade att jag jämförde känslorna hos den utsatte, inte den som utsätter? Eller menar du då i din tur är (eftersom du vred till mitt inlägg så) att utsatta barns känslor inte är lika viktiga som utsatta vuxnas?


    Håller med! Självklart att mobbare inte bjuds in på "offrets" kalas. Skulle inte ägna det barnet en tanke på mitt barns kalas (om hon varit utsatt).
  • ica
    WiJu skrev 2016-10-09 15:12:19 följande:
    Håller med! Självklart att mobbare inte bjuds in på "offrets" kalas. Skulle inte ägna det barnet en tanke på mitt barns kalas (om hon varit utsatt).
    Men vet alltid föräldrar det? Många barn tiger och lider och berättar först som vuxna. Eller aldrig. Så jag tycker bättre att låta barnet välja vilka som ska bjudas.
  • Utflykt i verkligheten

    Som tur är har inget av mina barn haft den trenden i klassen att alla ska bjudas. Någon enstaka gång har det hänt, men det är absolut inget som förväntas.

    De oskrivna regler som gäller dock är att inbjudningar sker utanför skolan, ingen pratar om kalaset inför de som inte är bjudna, några få eller enstaka får inte uteslutas. Sunt och rättvist alltså i mina ögon.

    Mina barns kalas har varierat allt ifrån att bjuda hela klassen, ha film-/myskväll med några få, bjuda alla pojkar/flickor till att blanda kompisar från både klassen och de kompisar som man känner på annat sätt. Och det är så jag har uppfattat att de andra barnen på skolan också har gjort.

    De tillfällen alla barn i klassen har haft kalas ihop har varit på klassfester. Då lånas gympasalen eller fritidsgården och många föräldrar är med och hjälper till istället för att en eller två stackars föräldrar ska hand om en hel klass.

    Så jag är väldigt lättad över att det ser ut så här på barnens skolor (de går på olika), och att det inte förväntas av mig att jag 3 ggr om året (varav 2 st samma månad) ska ordna kalas för runt 25-30 barn.

  • WiJu
    ica skrev 2016-10-09 15:15:23 följande:

    Men vet alltid föräldrar det? Många barn tiger och lider och berättar först som vuxna. Eller aldrig. Så jag tycker bättre att låta barnet välja vilka som ska bjudas.


    Jag hoppas att föräldrar får reda på det. Min syster var mobbad och till slut fick mamma och pappa reda på det. Mot min systers vilja ringde mamma några av deras föräldrar och det visade att en var ledare och att de andra mådde nästan lika dåligt som min syster. De hängde på för att de inte vågade säga ifrån. För min syster blev det bra. Jag hoppas att jag skulle märka om något av mina barn blev utsatta.

    Med det sagt så tycker jag också att barn ska få välja själva. Då kan de undvika de som inte är snälla. Men det skulle vara svårt om det bara blev en som inte fick komma. FÖRUTOM om det berodde på att det barnet mobbade mitt barn då. För då skulle det inte röra mig i ryggen.
  • ica
    WiJu skrev 2016-10-09 19:45:57 följande:
    Jag hoppas att föräldrar får reda på det. Min syster var mobbad och till slut fick mamma och pappa reda på det. Mot min systers vilja ringde mamma några av deras föräldrar och det visade att en var ledare och att de andra mådde nästan lika dåligt som min syster. De hängde på för att de inte vågade säga ifrån. För min syster blev det bra. Jag hoppas att jag skulle märka om något av mina barn blev utsatta.

    Med det sagt så tycker jag också att barn ska få välja själva. Då kan de undvika de som inte är snälla. Men det skulle vara svårt om det bara blev en som inte fick komma. FÖRUTOM om det berodde på att det barnet mobbade mitt barn då. För då skulle det inte röra mig i ryggen.
    Men hur många fall är det så att föräldrarna får veta det långt senare. I min grundskoleklass var det en pappa som slog frun. Och alla visste om det. Men vi visste inte som barn hur fel det var så vi var tysta. Sonen fick nog också stryk.
  • modsey

    Svårt och jag är tudelad i frågan. Vi har tidigare bjudit alla då de gick på dagis. Ingen jättestor grupp. Sen började de skolan och var plötsligt över 30 barn....så började många dela upp kill o tjej kalas vilket kändes helt ok. Och så även vi. Så förra året hade vi en riktig skit unge som gömde min baens kläder ( typ inga skor fanns mitt i vintern när vi skulle hem o liknande) tjuvnyp glåpord osv. Inte tusan ville mina barn bjuda den killen till sitt kalas och jag förstår dem. Samtidigt så förstår jag att det finns massa bakom hos killen och att han behöver vänner. Men med den familjesituation han hade osv så fanns inte möjligt att reda ut allt med föräldrarna. Nu slutade han o böt skola från en dag till en annan. Så vi kom undan problem helt enkelt !

  • Mimmla

    Självklart är det mobbade barnets känslor lika viktiga som en vuxen människas känslor. Mobbing bland barn borde tas på samma allvar som vuxenmobbning, men så är det inte. Har skolan blivit lite avtrubbad här kanske?

    Anmäl skolan och gör orosanmälningar när det gäller barnet, men lägg inte skulden på barnet som mobbar!

  • Brumma
    Mimmla skrev 2016-10-21 15:47:22 följande:

    Självklart är det mobbade barnets känslor lika viktiga som en vuxen människas känslor. Mobbing bland barn borde tas på samma allvar som vuxenmobbning, men så är det inte. Har skolan blivit lite avtrubbad här kanske?

    Anmäl skolan och gör orosanmälningar när det gäller barnet, men lägg inte skulden på barnet som mobbar!


    Frågan var ju dock om man bjuder barnet som mobbar på det mobbade barnets kalas?

    Vems känslor är viktigast då?
  • MalinJL

    Tycker absolut inte man behöver bjuda hela klassen. Mina syskonbarn har alltid max fått bjuda ca 7-8 stycken. Alldeles lagom ????

    Men bjudningar görs privat direkt hem till dom.

  • mso

    Tycker inte heller att man måste bjuda hela klassen. Med det sagt så kommer vi att göra det i år (första gången) av tre anledningar.
    1. Dottern vill bjuda för många för att det ska få plats här hemma.
    2. Bjuder man hela klassen så får man låna gympasalen i skolan gratis.
    3. De är bara 9 personer i klassen.

    Håller även med i de resonemangen om att man inte kan bjuda nästan alla i klassen, och att inbjudningarna inte skall delas ut på skolan.

  • eejeej
    Alexi skrev 2016-09-01 21:06:54 följande:

    Läser återkommande om detta med uteslutning, mobbning osv gällande barnkalas. Att det är så självklart för många att hela klassen ska bjudas, annars är det att utesluta och mobba. Jag fattar verkligen inte det.

    Jag tycker det är helt självklart att sköta inbjudningar snyggt. Att man inte bjuder mer än halva klassen så inte någon känner sig bortvald. Att man bjuder alla tjejer eller alla killar i en klass. Eller liknande gränsdragningar. På det viset blir ju alla barn bjudna någon gång. Aldrig någonsin sköta inbjudandet i skolan.

    Men vad är problemet med att bjuda 12 av 25 barn? Hur kan man säga att man måste bjuda hela klassen för att inte någon ska känna sig utesluten? Vi vill inte ha kalas med 25 barn i huset, det blir bara trångt, rörigt och kaotiskt. Jag tycker väldigt sällan att fest med 40 vuxna istället för 20 är bättre, man hinner verkligen inte umgås med alla då. Varför skulle barnkalas vara annorlunda? Är inte kalaset till för att barnet som fyller år ska få fira med sina närmsta vänner? Och inte med ett gäng barn som man råkar dela klassrum med men inte har något annat gemensamt med?


    Jag vet inte var du hör om det. jag hör aldrig nån som säger att man måste bjuda hela klassen. 

    Däremot att man inte bjuder alla i klassen utom en, eller alla i en grupp (tjejerna, killarna, alla i kören etc utom en. Och att inbjudningarna sker privat såvida inte alla är bjudna.

    Ditt inlägg verkar slå in redan öppna dörrar.

    Däremot att alla blir bjudna nån gång är nog en utopi. Det finns nog barn både här och där som aldrig ingår i gruppen som blir bjuden. Och barn som bjuder till kalas men där inte en enda tackar ja och kommer på kalaset.
Svar på tråden Jag fattar inte detta med krav på att en hel klass ska bjudas