Anonym (Halebop) skrev 2016-08-17 11:10:59 följande:
Tacksam?!Jag jobbar för det första heltid och har slitit i åratal med en utbildning och hundår på jobbet. Skulle kunna jobba nån dag i veckan och pilla mig i naveln men så vill jag inte leva.
Jag vill ha en skälig levnadsstandard för mig och mina barn. Min och barnens levnadsstandard skulle sjunka dramatiskt om jag hade fler än vad jag kunde försörja.
1000-1500 kr i marginal för att ha trevligt med barnen är definitivt under anständighetens nivå, så vill inte jag leva.
Det är tråkigt med föräldrar som inte prioriterar sina barn. eller skaffar fler än de kan försörja.
DU vill inte leva så. DU vill ha en skälig levnadsstandard.
Du anser alltså att man "inte kan försörja sina barn" om man inte kan slänga 5000 kronor på en helg för nöjen?
Det viktiga för dig är att jobba så att barnen kan ha en god levnadsstandard och få göra roliga saker. Därmed får du mindre tid med dina barn men det är ok för dig.
Det är ju bra att du är nöjd med ditt liv men du, du inser att dina barn en vacker dag kan komma att vända detta emot dig? Du prioriterar bort tid med dina barn för att ha pengar till prylar och ytliga nöjen. Jag var inte stor när jag började förakta mina föräldrars sätt att leva. Jag hade prylar och fick alltid pengar när jag och kompisarna skulle göra något. Pengar var aldrig något problem. Jag satt däremot ensam hemma varje eftermiddag efter skolan för föräldrarna kom hem sent - båda jobbade heltid - vilket de inte hade behövt. De köpte ut mig ur sina liv så som jag ser det. Helger på tivoli och djurparker är lätt att slänga framför fötterna på sina barn, men jag hade hellre haft mer tid med mina föräldrar.
Det är betydligt lättare att jobba heltid och roa ungarna på nöjesparker på helgerna. Att vara en närvarande förälder i vardagen är betydligt jobbigare. Att vara en förälder som lär barnen att prylar och nöjen inte är självklarheter och att man måste prioritera för att få råd till saker för det finns inte pengar till allt. Att stå upp för att syskon och tid tillsammans är viktigare än materiell status även när tonåringarna gnäller över saker de måste avstå ifrån - DET är att vara förälder och att verkligen fostra sina barn.
Jag och min mamma har en urusel relation i dag. Hon anser att jag hade det sååå bra, och det var ju så det såg ut utåt. Hon var inte på sitt jobb 40-45 timmar i veckan för att skapa ett bra liv för MIG , hon var där för att HON ville det. Barn är inte dumma och jag genomskådade henne. Hon prioriterade jobbet före sitt barn och jag förväntades vara tacksam över min materiella status. Det var jag inte.
Du anser att det är att "prioritera sina barn" att se till att de har en god materiell standard. Tja, det är bara att hoppas att du lyckas fostra dina barn till samma ytliga syn på livet...