Anonym (arg...)

Äldre 15 Aug 07:52

194 svar

Besvikna bonusbarn

I sommar har bonusbarnen fått mer eller mindre sköta sig själva då dom har varit hos oss varannan vecka då sambon endast hade två veckor semester under den perioden dom var hos oss.

Tidigare år har dom varit vana med att vi åkt på 1 veckas utomlandssemester samt en weekend i Stockholm/gröna lund eller Göteborg/lisseberg och även en dagsutflykt till ett sommarland i vårt närområde.
I år har vi inte varit iväg på något. Tanken var bara vattenlandet men det var vi ställde in även det pga ekonomin.

Till saken hör att äldsta bonusbarnet är väldigt missnöjd över att vi inte gjort något i sommar.
Vid ett tillfälle så frågade hen mig varför jag var tvungen att skaffa två barn (hens halvsyskon) för om jag inte hade velat ha två "egna" barn hade vi haft samma standard som innan så sambons två barn fortfarande hade kunnat fått allt de det fått innan.
Hen som är i högstadieålder brukar se på Lyxfällen och sa rent ut till mig att vi borde ta ett lån för att han vill kunna resa och göra med saker med dom som vi kunde göra innan.

Tycker ni dom har befäl och känns sig missnöjda över sommaren eller ska barn få lära sig att få ha lite tråkigt också?

ungbrunett

Äldre 16 Aug 17:14

#111

Anonym (---) skrev 2016-08-16 12:19:44 följande:

Att du har valt att jobba halvtid är ju något som du och dina barn vinner på, men samtidigt förlorar din man både ekonomiskt och i tid med alla sina barn. Vore det inte bättre om mannen jobbade halvtid så att alla fyra barnen vinner på att ha en mer närvarande förälder?

Jag förstår att tonåringarna blir besvikna om de inte har fått åka på en endaste utflykt på hela sommaren. Att deras pappa dessutom jobbat hela sommaren utom två veckor gör ju saken ännu värre för då har de ju inte sett så mycket av honom heller.

Som sagt hade fler i familjen vunnit på att pappan jobbade halvtid istället för du.

Mannen är väl själv fri att välja huruvida han vill jobba heltid eller halvtid. Vidare har han försörjningsansvar för sina barn, ts har inte ansvar att försörja hans barn. Mannen har fyra barn, ts har två. Rimligen bör mannen har ett större behov av att jobba mer än ts då mannen har fler att försörja.

Förstår inte vad något av det du säger har med ts att göra, det är väl mannens ansvar att ta ledigt och jobba och därmed ta konsekvenserna av de olika valen han gör.

ungbrunett

Äldre 16 Aug 17:15

#112

Anonym (Hopp) skrev 2016-08-16 12:43:23 följande:

Om man valt att ingå i en familj där det finns 2 barn så får man bita i det sura äpplet och jobba heltid när de egna ungarna är små!

De äldre barnen ska inte behöva bli lidande för att det kommer nya ungar!

Say what?

Anonym (Native)

Äldre 16 Aug 17:18

#113

ungbrunett skrev 2016-08-16 17:11:37 följande:

Fast ts har ju inte skaffat de äldre barnen, det är ju ts mans barn. Så visst, om man har din åsikt att man ska vilja göra saker hela tiden med sina barn som man skaffar så är ju det okej, men då ska man ta ut det på den berörda. Ts har således ingenting med saken att göra, det är mannens sak.

Menar du att bonusen har rätt i att ts inte borde skaffat egna barn för att de ska ha något att göra på somrarna, eller var i låg det "rätta?"

Hur som helst mannens ansvar, inte ts.

Jag håller inte med, och förstår inte det synsättet, för mig låter det väldigt kallt.
För mig är det självklart att i en familj är alla vuxna solidariskt ansvariga för alla barn.
Vill man inte ha det ansvaret så ska man inte gå in i en familj, det är grymt mot barnen att leva med dom och samtidigt visa sån likgiltighet och motvilja inför dom som dina inlägg genomsyras av.
Det är att skicka dubbla signaler som förvirrar barnet som borde ha rätten att kunna utgå ifrån att dom som lever i samma hem som dom och är vuxen också tycker om dom och vill dom väl.
För mig låter det som psykisk misshandel att manipulera med barns känslor på det viset.

ungbrunett

Äldre 16 Aug 17:25

#114

Anonym (Native) skrev 2016-08-16 17:18:43 följande:

Jag håller inte med, och förstår inte det synsättet, för mig låter det väldigt kallt.
För mig är det självklart att i en familj är alla vuxna solidariskt ansvariga för alla barn.
Vill man inte ha det ansvaret så ska man inte gå in i en familj, det är grymt mot barnen att leva med dom och samtidigt visa sån likgiltighet och motvilja inför dom som dina inlägg genomsyras av.
Det är att skicka dubbla signaler som förvirrar barnet som borde ha rätten att kunna utgå ifrån att dom som lever i samma hem som dom och är vuxen också tycker om dom och vill dom väl.
För mig låter det som psykisk misshandel att manipulera med barns känslor på det viset.

Vad pratar du om? Diskussionen här verkar handla om att ts gör fel som väljer att gå ner i tid för att umgås med sina barn. Kan hon det så är ju det toppen. Rent krasst så har ts två barn att försörja till 50% + sig själv. Mannen har sig själv + fyra barn till 50% (då ts till hälften försörjer deras gemensamma barn, och till hälften försörjer sina två barn sedan tidigare). Oavsett hur du vrider och vänder på det så har mannen dubbelt så många barn att försörja. För mig handlar det inte om känslor, huruvida man älskar sina bonusbarn eller inte utan det handlar om den (må hända trista men) rent krassa försörjningsplikten. Det är, hur vi än vrider och vänder på det, inte ts ansvar att försörja barn som inte är hennes. Och som någon sa här uppe, gick bonusbarnens standard och föll på henne när hon gick ner i tid? Då har ju hon rent krasst betalat saker som inte är hennes att betala. Låt säga att ts hade gått ner i tid och det inte hade funnits barn sedan tidigare med i bilden då. Hade hon fortfarande varit lika "hemsk"? Att tvinga ts att gå upp i tid för att hans barn ska få en högre levnadsstandard låter bisarrt.

ungbrunett

Äldre 16 Aug 17:27

#115

ungbrunett skrev 2016-08-16 17:25:53 följande:

Vad pratar du om? Diskussionen här verkar handla om att ts gör fel som väljer att gå ner i tid för att umgås med sina barn. Kan hon det så är ju det toppen. Rent krasst så har ts två barn att försörja till 50% + sig själv. Mannen har sig själv + fyra barn till 50% (då ts till hälften försörjer deras gemensamma barn, och till hälften försörjer sina två barn sedan tidigare). Oavsett hur du vrider och vänder på det så har mannen dubbelt så många barn att försörja. För mig handlar det inte om känslor, huruvida man älskar sina bonusbarn eller inte utan det handlar om den (må hända trista men) rent krassa försörjningsplikten. Det är, hur vi än vrider och vänder på det, inte ts ansvar att försörja barn som inte är hennes. Och som någon sa här uppe, gick bonusbarnens standard och föll på henne när hon gick ner i tid? Då har ju hon rent krasst betalat saker som inte är hennes att betala. Låt säga att ts hade gått ner i tid och det inte hade funnits barn sedan tidigare med i bilden då. Hade hon fortfarande varit lika "hemsk"? Att tvinga ts att gå upp i tid för att hans barn ska få en högre levnadsstandard låter bisarrt.

då mannen till hälften försörjer deras gemensamma barn.. osv. menar jag såklart*

Anonym (Didi)

Äldre 16 Aug 17:35

#116

Barn mår inte dåligt av att inte resa. Det har gått troll i det här förbannade resandet. Det ska hela tiden serveras aktiviteter och upplevelser, för barn vet inte längre vad de ska göra annars.

Mina föräldrar arbetade heltid. Vi hyrde stuga en vecka per sommar. När de hade semester minns jag att jag gillade att de var mer glada och avslappnade och att det ofta blev lite extra god mat. Ibland fick jag hjälpa pappa att grilla korv på vår pyttelilla grill på vår pyttelilla balkong.

Jag var ensam hemma från 10 års ålder men jag älskade sommarloven! Jag läste, skrev brev, var med kompisar och njöt av att vara ledig.

Det är en tragisk utveckling att vi kräver så jäkla mycket av våra liv att vi inte längre kan uppskatta det lilla i tillvaron...

Anonym (---)

Äldre 16 Aug 18:59

#117

ungbrunett skrev 2016-08-16 17:25:53 följande:

Vad pratar du om? Diskussionen här verkar handla om att ts gör fel som väljer att gå ner i tid för att umgås med sina barn. Kan hon det så är ju det toppen. Rent krasst så har ts två barn att försörja till 50% + sig själv. Mannen har sig själv + fyra barn till 50% (då ts till hälften försörjer deras gemensamma barn, och till hälften försörjer sina två barn sedan tidigare). Oavsett hur du vrider och vänder på det så har mannen dubbelt så många barn att försörja. För mig handlar det inte om känslor, huruvida man älskar sina bonusbarn eller inte utan det handlar om den (må hända trista men) rent krassa försörjningsplikten. Det är, hur vi än vrider och vänder på det, inte ts ansvar att försörja barn som inte är hennes. Och som någon sa här uppe, gick bonusbarnens standard och föll på henne när hon gick ner i tid? Då har ju hon rent krasst betalat saker som inte är hennes att betala. Låt säga att ts hade gått ner i tid och det inte hade funnits barn sedan tidigare med i bilden då. Hade hon fortfarande varit lika "hemsk"? Att tvinga ts att gå upp i tid för att hans barn ska få en högre levnadsstandard låter bisarrt.

Om ts hade klarat av att försörja sig själv och hälften av de gemensamma barnen på son halvtidstjänst så hade det inte varit något problem. Men nu måste mannen gå in och betala en del av det hon borde betala, vilket går ut över hans äldre barn.

Dvs ts och de gemensamma barnen vinner. De äldre barnen förlorar.

Anonym (Didi)

Äldre 16 Aug 19:08

#118

Anonym (---) skrev 2016-08-16 18:59:37 följande:

Om ts hade klarat av att försörja sig själv och hälften av de gemensamma barnen på son halvtidstjänst så hade det inte varit något problem. Men nu måste mannen gå in och betala en del av det hon borde betala, vilket går ut över hans äldre barn.

Dvs ts och de gemensamma barnen vinner. De äldre barnen förlorar.

När vi var föräldralediga med minstingen var mina stora barn 15,13 och 9. Vi förklarade bara att vi kommer att ha lite sämre ekonomi under 2 år för att lillebror inte ska behöva börja på dagis när han är 1. Det var inget surande över detta och de tyckte att vi gjorde rätt. Som ts hade jag inte känt någon som helst lust eller glädje i att bidra med någonting till dessa bortskämda ungar.

Anonym (---)

Äldre 16 Aug 19:10

#119

Ess skrev 2016-08-16 16:56:21 följande:

Varför ska inte ts få umgås med sina barn bara för att han har barn sen innan?
I så fall kan båda jobba halvtid, så kan ungarna glömma semestrar och onödiga prylar överhuvudtaget, så är problemet löst.

Om ts hade klarat av att gå ner i tid utan att det gick ut över andra familjemedlemmar så vore det inget problem. Men när några familjemedlemmar får minskad tid med sin pappa och betydligt sämre ekonomiska förutsättningar för att pappan behöver försörja sin fru så tycker jag inte att det är okej längre.

Och om pappan ger två av sina barn stora fördelar på de andras bekostnad så förstår jag att de två andra gnäller.

Anonym (---)

Äldre 16 Aug 19:14

#120

Anonym (Didi) skrev 2016-08-16 19:08:58 följande:

När vi var föräldralediga med minstingen var mina stora barn 15,13 och 9. Vi förklarade bara att vi kommer att ha lite sämre ekonomi under 2 år för att lillebror inte ska behöva börja på dagis när han är 1. Det var inget surande över detta och de tyckte att vi gjorde rätt. Som ts hade jag inte känt någon som helst lust eller glädje i att bidra med någonting till dessa bortskämda ungar.

Men dina stora barn fick förmodligen extra tid med dig när du var föräldraledig. De stora barnen i trådstarten får mindre tid med sin pappa och sämre ekonomi.

För övrigt har ts inga pengar att lägga på de stora barnen eftersom hon inte ens klarar av att betala för sig själv och hälften av de gemensamma så det är ingen risk att hon skulle behöva bidra till dem.

Besvikna bonusbarn

INNEHÅLL