• Anonym (arg...)

    Besvikna bonusbarn

    I sommar har bonusbarnen fått mer eller mindre sköta sig själva då dom har varit hos oss varannan vecka då sambon endast hade två veckor semester under den perioden dom var hos oss. 

    Tidigare år har dom varit vana med att vi åkt på 1 veckas utomlandssemester samt en weekend i Stockholm/gröna lund eller Göteborg/lisseberg och även en dagsutflykt till ett sommarland i vårt närområde. 
    I år har vi inte varit iväg på något. Tanken var bara vattenlandet men det var vi ställde in även det pga ekonomin. 

    Till saken hör att äldsta bonusbarnet är väldigt missnöjd över att vi inte gjort något i sommar. 
    Vid ett tillfälle så frågade hen mig varför jag var tvungen att skaffa två barn (hens halvsyskon) för om jag inte hade velat ha två "egna" barn hade vi haft samma standard som innan så sambons två barn fortfarande hade kunnat fått allt de det fått innan. 
    Hen som är i högstadieålder brukar se på Lyxfällen och sa rent ut till mig att vi borde ta ett lån för att han vill kunna resa och göra med saker med dom som vi kunde göra innan. 

    Tycker ni dom har befäl och känns sig missnöjda över sommaren eller ska barn få lära sig att få ha lite tråkigt också? 

  • Svar på tråden Besvikna bonusbarn
  • sextiotalist
    Anonym (Vårdare lss) skrev 2016-08-16 12:11:56 följande:

    Men när var detta som dina vänner jobbade inom vården när de var under 18 år? I min generation, 70-talistgenerationen, så var det vanligt att jobba inom vården från 16 års ålder. Men idag är det nog få kommuner som tar in någon under 18. Jobbar själv inom vårdsektorn och har aldrig sett någon som inte gått ut gymnasiet som vikarier. Bara praktikanter som går vårdutbildning ( men som då inte jobbar/är anställda).


    Min sons flickvän har arbetat fyra veckor på ett boende med äldre, hon är under 18. Nu har det inte varit med vården utan hjälpa med annat. Det kanske inte är riktigt samma sak (men säkert en något som verkligen behövs)
  • Anonym (Jodå)
    Anonym (Vårdare lss) skrev 2016-08-16 12:11:56 följande:
    Men när var detta som dina vänner jobbade inom vården när de var under 18 år? I min generation, 70-talistgenerationen, så var det vanligt att jobba inom vården från 16 års ålder. Men idag är det nog få kommuner som tar in någon under 18. Jobbar själv inom vårdsektorn och har aldrig sett någon som inte gått ut gymnasiet som vikarier. Bara praktikanter som går vårdutbildning ( men som då inte jobbar/är anställda).
    Jag är 24 år, så sådär jättelänge sen var det inte. Situationen är ungefär densamma fortfarande . De flesta kommuner har sina feriearbete program riktade mot 16-18 åringar och många av de låter dessa som är även under 18 vara på äldreboende. Ingen annan vårdinstans så vitt jag vet dock. Som andra nämnt så är inte sådana positioner exakt en ordinaries schema alltid, därav är det inte konstigt att du inte sett någon sådan som vikarierar.
  • Anonym (prutt)

    Förstår om bonusbarnen är besvikna på sin sänkta levnadsstandard. Men ställa krav på någonting förutom basic försörjning kan de inte göra. Istället för att vara bittra nu borde de känna tacksamhet över vad de tidigare hunnit få.

  • Ess
    Anonym (---) skrev 2016-08-16 12:19:44 följande:
    Att du har valt att jobba halvtid är ju något som du och dina barn vinner på, men samtidigt förlorar din man både ekonomiskt och i tid med alla sina barn. Vore det inte bättre om mannen jobbade halvtid så att alla fyra barnen vinner på att ha en mer närvarande förälder?

    Jag förstår att tonåringarna blir besvikna om de inte har fått åka på en endaste utflykt på hela sommaren. Att deras pappa dessutom jobbat hela sommaren utom två veckor gör ju saken ännu värre för då har de ju inte sett så mycket av honom heller.

    Som sagt hade fler i familjen vunnit på att pappan jobbade halvtid istället för du.
    Varför ska inte ts få umgås med sina barn bara för att han har barn sen innan?
    I så fall kan båda jobba halvtid, så kan ungarna glömma semestrar och onödiga prylar överhuvudtaget, så är problemet löst.
  • ungbrunett
    Anonym (-) skrev 2016-08-15 08:08:32 följande:

    Egentligen borde ju pappan ha tagit med sig sina äldre (antar att era gemensamma är små?), på en semester för bara de tre.


    Varför då? Varför inte alla tillsammans?
  • Ess
    Anonym (---) skrev 2016-08-16 12:19:44 följande:
    Att du har valt att jobba halvtid är ju något som du och dina barn vinner på, men samtidigt förlorar din man både ekonomiskt och i tid med alla sina barn. Vore det inte bättre om mannen jobbade halvtid så att alla fyra barnen vinner på att ha en mer närvarande förälder?

    Jag förstår att tonåringarna blir besvikna om de inte har fått åka på en endaste utflykt på hela sommaren. Att deras pappa dessutom jobbat hela sommaren utom två veckor gör ju saken ännu värre för då har de ju inte sett så mycket av honom heller.

    Som sagt hade fler i familjen vunnit på att pappan jobbade halvtid istället för du.
    De förlorar dessutom mer ekonomiskt om mannen som har fyra barn att försörja går ner till halvtid, än om ts som bara har två gör det.
    Sen är det ju så att om de har vv och mannen har 4 veckors semester så är det rätt självklart att två av dessa ligger när hans tidigare barn inte är där.

    Vi har separata ekonomier, så hade maken valt att gå ner i tid så hade hans barn fått stanna hemma på semestern eftersom jag inte hade betalt för dem.
  • Ess
    Anonym (Hopp) skrev 2016-08-16 12:43:23 följande:

    Om man valt att ingå i en familj där det finns 2 barn så får man bita i det sura äpplet och jobba heltid när de egna ungarna är små!

    De äldre barnen ska inte behöva bli lidande för att det kommer nya ungar!


    Vem bryr sig?
    De har två föräldrar som får dra deras kostnader. Ts barn ska ju inte heller bli lidande pga två särkullar.
  • ungbrunett
    Anonym (förstår barnen) skrev 2016-08-15 13:52:48 följande:

    Jag förstår ändå barnen, om man inte får göra något roligt på hela sommarlovet är det verkligen en trist känsla när man kommer tillbaka till skolan. Sen beror det på om de gjort nåt kul med mamman också tycker jag. Om de varit på en rolig resa med henne eller bara fått vara hemma där med.

    Tonåringar är ganska stora, så jag tycker ni kunde pratat med dem lite mer ingående om att ni gärna vill resa också, men att ekonomin inte tillåter i år.

    Sen det där uttalandet om de små barnen, typisk sak som en tonåring kan slänga ur sig. Han ångrar säkert att han sa det innerst inne, men vill nog inte erkänna det. Om det var en engångsgrej så skulle jag bara låta det passera.


    Knappast ts problem huruvida barnens mamma gör saker med dem eller inte. Kan pappan inte ha semester med sina barn så kan han inte. Inte ts problem.
  • ungbrunett
    Anonym (Halebop) skrev 2016-08-15 19:07:07 följande:

    Ja, jag tycker att dina bonusbarn har rätt. Varför skaffar man barn om man inte vill göra roliga saker med dem? Att åka till ett äventyrsland en dag en sommar är inte för mycket begärt. det var inte tre veckor på Maldiverna. 

    Tyvärr har jag växt upp med liknande snåla föräldrar. Nej viss, de hade inte mycket pengar, men som vuxen har jag fortfarande svårt att ta att de kunde röka, ha flera bilar och hundar men banne mig aldrig göra roliga saker med oss.

    Kom ihåg att man blir en familj genom att göra roliga saker tillsammans.

    Du blev arg för att du vet innerst inne att bonusen har helt rätt.


    Fast ts har ju inte skaffat de äldre barnen, det är ju ts mans barn. Så visst, om man har din åsikt att man ska vilja göra saker hela tiden med sina barn som man skaffar så är ju det okej, men då ska man ta ut det på den berörda. Ts har således ingenting med saken att göra, det är mannens sak.

    Menar du att bonusen har rätt i att ts inte borde skaffat egna barn för att de ska ha något att göra på somrarna, eller var i låg det "rätta?"

    Hur som helst mannens ansvar, inte ts.
  • Anonym (Native)
    Ess skrev 2016-08-16 17:04:11 följande:
    Vem bryr sig?
    De har två föräldrar som får dra deras kostnader. Ts barn ska ju inte heller bli lidande pga två särkullar.
    Klart dom ska. 
    Det kallas solidaritet, något man brukar ha med varandra i en familj.
    Stackars det barn som inte får lära sig det.

    Ts, 
    Finns det inte pengar så gör det inte det, även barn måste lära sig rätta mun efter matsäck, annars gör man dom en stor otjänst när dom blir vuxna och ska sköta sin egen ekonomi.
    Samtidigt kan man ha förståelse för att dom är besvikna och låta dom få utlopp för det, dom är ju fortfarande bara barn och ledsen och besviken får man vara.
    Men det betyder inte att man får som man vill.
Svar på tråden Besvikna bonusbarn