• NyblivenBonusmamma

    Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?

    Hej!

    Jag undrar hur mycket ansvar en bonusmamma förväntas ta? - Hur mycket ansvar tar ni?

    Varför jag undrar är för att min pojkvän sa igår: "det känns som att du gärna ställer upp, men det känns inte som att du vill ta något stort och fast ansvar". - Vi talade alltså om hans barn (han har ett).

    Jag känner väl mest att det kanske stämmer. Tror jag. Haha, blev så paff bara. Men alltså det stämmer så till vida att jag inte känner att jag har något att göra på hans barns utv.samtal i skolan. Jag tycker att läxläsningen är något pappan borde göra med sitt barn. Likaså tandborstning, bad och nattning (i den mån det sker, barnet är snart 9 år).

    Däremot så tvättar jag allas kläder när jag ändå tvättar. Jag diskar allas disk när jag diskar och lagar givetvis mat till alla när jag lagar mat.

    Men det känns inte som mitt ansvar att ta morgnarna med väckning, packning av väska, lämna av för en hel dag på skolan, etc.

    Däremot kan jag hämta på skolan om jag har möjlighet att hämta några timmar innan pappan slutar på jobbet.

    Men hur ser det ut hos "alla andra". Badar ni era bonusar, läser läxor, nattar, går på utv.samtal, packar väskan på morgonen, osv?

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?
  • Anonym (Lena)

    Jag tycker det låter som du gör rätt mycket idag. Hur ofta lagar pappan mat, städar, tvättar? Du gör det åt tre istället för en och han 'gnäller' över att du inte vill väcka barnet och lämna på skolan? Har jag rätt eller har jag fattat fel? Kanske han gör saker åt dig som du gjorde själv förut?

    Dags att ta ett familjesnack! Ge och ta. Både du och din nya sambo behöver ge och ta. Vad ger han dig idag? Vad får du? Vad ger du honom idag? Vad får han? Jag tycker ansvar och rättigheter går lite hand i hand, ju mer ansvar man tar om ett barn desto mer har man att säga till om. Vill han att du ska hjälpa till mer med läxor och nattning så dels ska du ju vilja det men då ska ni tillsammans ochså göra upp regler (vid behov) om när läxor ska göras: Får man spara dem till sista dagen? Måste man göra läxor innan man får se TV? etc. Är du med och bestämmer vilken tid hon ska lägga sig eller är det bara pappan som bestämmer? För om man inte får vara med och bestämma läggtider så är det rätt irriterande och småjävligt att väcka ett trött barn på morgonen. Samtidigt om du inte tar något ansvar så är det hans barn och han som bestämmer, vill du ha ditt familjeliv så? Det skulle inte jag vilja.

  • NyblivenBonusmamma
    BeautifulMoments skrev 2016-06-22 14:47:22 följande:

    Det är alltid barnen som hamnar i kläm i dessa situationer, tyvärr. Bonusbarnen märker dem behandlas annorlunda och kan ofta tycka det är jobbigt. Jag ser själv hur utanför min son är i sin pappas nya familj. Det har slutat med att han inte vill åka dit och när han ska berätta om sin familj väljer han att endast berätta om sin "extra pappa" mamma och systrar på min sida. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt.

    Antingen är man en familj eller tycker jag inte man ska bo ihop. Det blir fel för barnen med mina, dina och våra. "Jag gör detta med mina barn men jag tänker inte göra det med dina" Vill man endast beräkna sina egna känslor och viljor i en relation bör man inte bli tillsammans med någon som har barn. Det är min åsikt!

    Jag har bonusbarn, har egna barn och vi väntar nu en tillsammans. Men här är de våra barn ändå och alla ska behandlas lika under vårt tak. Sen har barn i olika åldrar olika behov, men alla ska inkluderas efter sina behov.


    Våra barn behandlas lika. Men är det meningen att jag ska sitta och rulla tummarna i 2 timmar om dagen och vänta på att hans barn ska sluta skolan? Jag och mitt barn måste då tacka nej till diverse parklekar och skogsutflykter med vänner, för att kunna stå i givakt för att hämta sambons barn. Och när hen kommer från skolan kan jag inte lämna hemmet om hen ska leka med en kompis. Då blir vi låsta.

    Då var mitt och mitt barns liv SÅ mycket bättre innan jag flyttade ihop med min pojkvän.

    Är det helg och jag vill dra till stan med mitt barn och ta en glass, så får givetvis hans barn följa med om hen vill. (Pappan är segstartad på morgonen, så vi drar utan honom och är tillbaka till lunch = hans frukost).
  • BeautifulMoments
    Anonym (rätt nytt) skrev 2016-06-22 14:51:04 följande:

    Nu vet jag inte hur länge ni varit tillsammans och vart en familj. Jag har iaf träffat min kille sen lite mer än ett år tillbaka,. Vi planerar nu att flytta ihop, Han har från början varit tydlig med att han vill ta ansvar efter hand med barnen. Nu väntar vi vårt första gemensamma barn och vi pratade lite om framtiden häromdagen. Han vill kunna hämta/lämna alla barn, åka med på en aktivitet, han vill även att vi delar på alla kostnader som rör HELA familjen, att alla ska känna sig lika värda och ha samma förutsättningar osv. Det känns så otroligt skönt! Men inget jag hade förväntat mig eller känt att JAG kunde kräva av honom. Sen handlar det ju om vad barnet vill i vissa lägen, ibland vill de att han hjälper dem och ibland inte. Men sen kommer de inte alltid få välja det när familjen växer, då måste alla hjälpas åt och man måste kunna bli lämnad eller hämtad av den andra osv eller få hjälp med läxa mm. 

    Jag tror att alla familjer har lite olika upplägg, men för mig är det viktigast att barnet känner sig välkommet och respekterat av alla familjemedlemmar. Hade tyckt det var hemskt om mina första barn kände sig utanför och särbehandlade osv...


    Så är min man också! Ekonomiskt hade jag aldrig någonsin krävt han skulle betala för mina barn men för honom är de en självklarhet att alla ska va likställda precis som för mig. Jag hade aldrig krävt av någon att dem ska ta så stort ansvar som min man gör men samtidigt hade jag inte kunnat bo tillsammans med någon som inte velat ha lika ansvar för alla barn. Jag har även köpt kläder till min bonus när jag köper till mina barn osv.
    My life, My choice!
  • Anonym (mamma)
    BeautifulMoments skrev 2016-06-22 14:47:22 följande:

    Det är alltid barnen som hamnar i kläm i dessa situationer, tyvärr. Bonusbarnen märker dem behandlas annorlunda och kan ofta tycka det är jobbigt. Jag ser själv hur utanför min son är i sin pappas nya familj. Det har slutat med att han inte vill åka dit och när han ska berätta om sin familj väljer han att endast berätta om sin "extra pappa" mamma och systrar på min sida. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt.

    Antingen är man en familj eller tycker jag inte man ska bo ihop. Det blir fel för barnen med mina, dina och våra. "Jag gör detta med mina barn men jag tänker inte göra det med dina" Vill man endast beräkna sina egna känslor och viljor i en relation bör man inte bli tillsammans med någon som har barn. Det är min åsikt!

    Jag har bonusbarn, har egna barn och vi väntar nu en tillsammans. Men här är de våra barn ändå och alla ska behandlas lika under vårt tak. Sen har barn i olika åldrar olika behov, men alla ska inkluderas efter sina behov.


    Jag fattar inte riktigt hur du menar med att komma i kläm. 


    Skulle mitt barn komma i kläm för att min sambo någon gång hämtar sitt barn på fritis och sen åker och tar en glass? Eller skulle min sambos barn komma i kläm för att jag flexar ut tidigt en dag, hämtar mitt barn och åker och badar? Vi gör givetvis saker tillsammans allihop för det mesta, och det händer ofta att en vuxen gör något med båda barnen. Det händer även att vi tar med bara den andras barn och hittar på något skoj. Klart att jag inte skulle vägra henne att följa med mig och mitt barn på bio om hon vill, men om hon inte vill följa med så åker vi i alla fall. 

    Vi är absolut en familj, men vi är samtidigt två familjer som lever ihop. Jag och min bonus tycker jättemycket om varandra, men jag är inte hennes mamma och hon är inte mitt barn. 

  • glutten

    (Jag har själv ett bonusbarn men inga egna. Bonusens pappa tar allt normalt föräldraansvar, jag rycker in om det strular till sig eller om jag vill. Hämtning/lämning/läxor/packa väska osv är pappans ansvar, inte mitt. Jag städar/tvättar osv för alla, naturligtvis, och jag är högst delaktig i vardagslivet och samvaron med bonusen. Hjälper även till att uppfostra, eftersom det faller sig helt naturligt när man umgås mycket. Men det övergripande ansvaret är pappans, punkt slut.)

  • FrökenKanSjälv

    TS, enligt sekretesslagstiftningen så får skolan, sjukvården, osv inte lämna ut privata uppgifter till någon annan än vårdnadshavare. Det innebär att du inte får vara med på utvecklingssamtal. Däremot kan du gå på föräldramöten eftersom det bara är allmän info som lämnas ut där.

  • FrökenKanSjälv
    BeautifulMoments skrev 2016-06-22 14:47:22 följande:

    Det är alltid barnen som hamnar i kläm i dessa situationer, tyvärr. Bonusbarnen märker dem behandlas annorlunda och kan ofta tycka det är jobbigt. Jag ser själv hur utanför min son är i sin pappas nya familj. Det har slutat med att han inte vill åka dit och när han ska berätta om sin familj väljer han att endast berätta om sin "extra pappa" mamma och systrar på min sida. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt.

    Antingen är man en familj eller tycker jag inte man ska bo ihop. Det blir fel för barnen med mina, dina och våra. "Jag gör detta med mina barn men jag tänker inte göra det med dina" Vill man endast beräkna sina egna känslor och viljor i en relation bör man inte bli tillsammans med någon som har barn. Det är min åsikt!

    Jag har bonusbarn, har egna barn och vi väntar nu en tillsammans. Men här är de våra barn ändå och alla ska behandlas lika under vårt tak. Sen har barn i olika åldrar olika behov, men alla ska inkluderas efter sina behov.


    My life, My choice!
    Barn hamnar inte i kläm bara för att det är barnets egen förälder som läser läxor eller borstar tänderna. Speciellt inte när barnet knappt har hunnit lära känna förälderns nya sambo. Jag tror att det är värre för barnet att bli nattad av en person barnet bara har bott ihop med i några veckor.

    Man behöver låta barnet lära känna den nya sambon i lugn och ro innan man tvingar barnet att umgås med sambon (bli nattad, få hjälp med läxorna, väckt på morgonen, osv). Allt annat är ett övertramp på barnets integritet.
  • Myling

    Jag tycker inte du borde hämta hans barn. Ni har ju planer! Och hans barn kan leka med jämnåriga på fritids. En 9-åring bör dessutom kunna vara hemma själv.

    Undantag om du är arbetslös och han försörjer dig, då bör du hjälpa honom med praktiska saker hemma.

  • Anonym (Men?)

    Föreslå att han går ner lite i tid så att han kan hämta båda barnen en dag i veckan och sitt eget barn en dag i veckan. Så kan du hämta båda barnen en dag i veckan och hans barn går på fritids två dagar i veckan.
    Har han åsikter om det tycker jag att du ska fråga honom varför du ska ta ansvar för hela familjen när han inte gör det.

Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?