Inlägg från: NyblivenBonusmamma |Visa alla inlägg
  • NyblivenBonusmamma

    Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?

    Hej!

    Jag undrar hur mycket ansvar en bonusmamma förväntas ta? - Hur mycket ansvar tar ni?

    Varför jag undrar är för att min pojkvän sa igår: "det känns som att du gärna ställer upp, men det känns inte som att du vill ta något stort och fast ansvar". - Vi talade alltså om hans barn (han har ett).

    Jag känner väl mest att det kanske stämmer. Tror jag. Haha, blev så paff bara. Men alltså det stämmer så till vida att jag inte känner att jag har något att göra på hans barns utv.samtal i skolan. Jag tycker att läxläsningen är något pappan borde göra med sitt barn. Likaså tandborstning, bad och nattning (i den mån det sker, barnet är snart 9 år).

    Däremot så tvättar jag allas kläder när jag ändå tvättar. Jag diskar allas disk när jag diskar och lagar givetvis mat till alla när jag lagar mat.

    Men det känns inte som mitt ansvar att ta morgnarna med väckning, packning av väska, lämna av för en hel dag på skolan, etc.

    Däremot kan jag hämta på skolan om jag har möjlighet att hämta några timmar innan pappan slutar på jobbet.

    Men hur ser det ut hos "alla andra". Badar ni era bonusar, läser läxor, nattar, går på utv.samtal, packar väskan på morgonen, osv?

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?
  • NyblivenBonusmamma

    Tack för ditt svar Sara. Du har rätt. Varför jag skrev tråden var för att han sa det i lite negativa ordalag. Ungefär som att "det var inte så jag hade tänkt mig det här". Jag kände mig ganska otillräcklig och oduglig.

    Har du själv bonusbarn, Sara?

  • NyblivenBonusmamma
    Anonym (Bonus) skrev 2016-06-22 14:26:32 följande:

    Oavsett vad andra tycker o säger, ska du inte ta mer ansvar o göra mer för bonusarna än du själv vill och orkar med. För annars kommer du garanterat störa dig på allt du gör "mot" din vilja.

    Tro mig, jag har varit i den situationen och mådde inte bra pga det. Men har sagt ifrån och gör i princip de sakerna du gör nuförtiden.. Tvättar, handlar, lagar mat och umgås men pappan får ta sin föräldraroll till 100%.

    Vi har även gemensamma barn så självklart är vi en familj men jag är inte deras mamma :)


    Saken är den att jag har ju ett eget barn också. Mitt barn är yngre och behöver exempelvis att jag är med när barnet ska leka med kompisar i parken, osv.

    Jag hämtar mitt barn från fsk tidigare än vad hans barn slutar i skolan. Under tiden innan hans barn har slutat för dagen, så har jag och mitt barn oftast hunnit ut till någon park eller skog för att träffa några vänner. Är det då tänkt att jag ska avbryta det vi gör för att hämta hans barn, för att "vi är en familj"? Eller ska jag vänta med att träffa folk tills jag hämtat hans barn? Och sen då? Ska hon med oss ut och leka? Hon vill ju helst leka med sina jämnåriga. Jag kan ju inte dela på mig.

    Jag hämtar gärna när vi ändå bara är hemma och pysslar eller nått.

    Men nånstans känner jag att mitt barn är mitt ansvar och hans barn är hans ansvar.
  • NyblivenBonusmamma
    BeautifulMoments skrev 2016-06-22 14:47:22 följande:

    Det är alltid barnen som hamnar i kläm i dessa situationer, tyvärr. Bonusbarnen märker dem behandlas annorlunda och kan ofta tycka det är jobbigt. Jag ser själv hur utanför min son är i sin pappas nya familj. Det har slutat med att han inte vill åka dit och när han ska berätta om sin familj väljer han att endast berätta om sin "extra pappa" mamma och systrar på min sida. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt.

    Antingen är man en familj eller tycker jag inte man ska bo ihop. Det blir fel för barnen med mina, dina och våra. "Jag gör detta med mina barn men jag tänker inte göra det med dina" Vill man endast beräkna sina egna känslor och viljor i en relation bör man inte bli tillsammans med någon som har barn. Det är min åsikt!

    Jag har bonusbarn, har egna barn och vi väntar nu en tillsammans. Men här är de våra barn ändå och alla ska behandlas lika under vårt tak. Sen har barn i olika åldrar olika behov, men alla ska inkluderas efter sina behov.


    Våra barn behandlas lika. Men är det meningen att jag ska sitta och rulla tummarna i 2 timmar om dagen och vänta på att hans barn ska sluta skolan? Jag och mitt barn måste då tacka nej till diverse parklekar och skogsutflykter med vänner, för att kunna stå i givakt för att hämta sambons barn. Och när hen kommer från skolan kan jag inte lämna hemmet om hen ska leka med en kompis. Då blir vi låsta.

    Då var mitt och mitt barns liv SÅ mycket bättre innan jag flyttade ihop med min pojkvän.

    Är det helg och jag vill dra till stan med mitt barn och ta en glass, så får givetvis hans barn följa med om hen vill. (Pappan är segstartad på morgonen, så vi drar utan honom och är tillbaka till lunch = hans frukost).
Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?