Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?

När jag träffade min sambo så var jag 36 år och hade haft en stark barnlängtan i massor av år, mitt ex ville inte ha barn. Så det var bara positivt för mig att han redan hade en 6-årig dotter. Jag har själv valt att vara väldigt involverad i hennes liv, bara för att jag tycker väldigt mycket om att umgås med henne och hitta på familjesaker och göra utflykter mm. Jag älskar hennes far över allt annat och vill hjälpa honom så gott jag kan. Vi turas om med lämningar, hämtningar, läxläsning, mm mm. Min sambo tar det största ekonomiska ansvaret, men semestrar, utflykter mm delar vi kostnaderna för. Nu är hon 10 år och ska snart få ett efterlängtat syskon, hon har frågat länge efter det (hennes mamma lever ensam och vill nog inte ha fler barn). Jag har älskat att få vara bonusmamma men ser så mycket fram emot att utöver det få bli riktig mamma.

Det kanske framgår av tråden men har inte sett det. Hur mycket ansvar tar din sambo för ditt barn och hur involverad är han? Om ni ska ha ett visst upplägg borde det ju vara ömsesidigt.

Jag och min sambo har ett barn var sedan tidigare. Han förväntar sig inte att jag tar ansvar. Hade han haft de förväntningarna utan att diskutera saken med mig först hade det blivit ljudliga protester.

Däremot har jag mer barnvänliga arbetstider vilket gör att jag spenderar mer tid med barnen så under tiden de är här blir det bara så att jag tar mer ansvar.

Jag är hemma med dem på dagarna, jag ser till att de får frukost, lunch, mellanmål och middag. Jag ser till att de får utlopp för sin energi mm.

Jag ser till att morgonmedicinerna tas, fyller i matdagbok mm. Jag har tid att gå igenom hur det ser ut på klädfronten och rensar eller fyller på efter behov.

Jag lämnar på fsk om jag börjar senare och hämtar om jag slutar tidigare.

Båda våra barn går i grannkommunen 4 mil bort så att båda skulle köra samma sträcka olika tider på dygnet eller åka fast jag är hemma är bara vansinne.

Båda barnen är i våra ögon lika mycket barn med behov som skall tillgodoses oavsett vem som satt dem till världen. De är lika mycket värda.

I min värld hade det aldrig fungerat att slå oss samman om vi resonerade annorlunda.

Nu låter det som att endast jag tar ansvar, men när han kommer hem på eftermiddagen är han precis lika delaktig.

Hej TS!

Jag tycker att du gör fullt tillräckligt i din roll som bonusmamma. Om mina barns pappa hade krävt ett lika stort engagemang av sin nya som kan förväntas av mig så hade jag blivit oerhört besviken på honom! Barnen är självklart hans huvudansvar när de är med honom. Om sen bonusmamman VILL vara mer aktiv och ta ett större ansvar så får hon givetvis det, men det ska verkligen inte vara ett krav från pappans sida.

Så mycket ansvar du vill ta är det enkla svaret. Som du ser på svaren så har det varierat från mycket, till nästan inget alls.
Det som också är en röd tråd, det är när den nya har fått styra själv hur mycket ansvar han/hon har tagit, så har ofta förhållandet och relationen till barnen varit bra. Pådyvlat ansvar leder med all sannolikhet till irritation, irriterad på föräldern och irriterad på barnen.

Jag har valt "russinen ur kakan", sedan har man ett vuxenansvar. Men min roll gentemot sambons barn har varit mer av typen faster/moster.
Självklart har jag tvättat deras kläder när jag tvättat de andra, självklart har man lagat mat år alla etc.

Nej, det är inte ditt ansvar! Låter som han vill ha en gratis nanny.

Jag lever med en bonusförälder (min sambo) sedan 10 år tillbaka. Vi har 2 gemensamma också och delar på allt, pappan är frånvarande. MEN vi startade ju inte med att dela på allt, det tog flera år innan det växte fram och när syskonen kom så föll det sig liksom naturligt att "alla gör allt med alla barn". Jag jobbar natt och han dag så vi går lite på skift på vardagarna. Han är med på möten på skolan osv (vi har extramöten förutom utvecklingssamtal) och gör allt en pappa gör. Dock tror jag att detta med möten mycket är för att hans egen pappa inte är med i bilden längre. Jag har dock aldrig krävt att han tar ansvar utan det växte fram under flera år att vi blev en "hel" familj där man delar lika på allt gällande alla barn. Jag tror efter att ha läst här att det är klokare att starta som bonusförälder i ett lugnt tempo och "göra det man vill" som en extravuxen, (min var bara drygt 1 år vilket säkert spelade in). Läser man här är det ganska tydligt att en del tar på sig en "mammaroll" och går all in från start, och det slutar sällan bra, de känner sig kvävda och pappan blir arg och barnen protesterar (när vardagen kommer). Då tror jag det är klokare att göra som TS dvs göra det man vill och sen får det "växa fram" om förhållandet håller, om det kommer gemensamma barn osv. Att göra tvärtom verkar sällan bli bra.

Borde inte bioföräldrar själv kunna ta sitt ansvar?Och om man inte vill/orkar,vara ärlig med detta när man flyttar ihop med styvmamman.Så hon vet"reglerna".

Detta tror jag på! Allt måste få växa fram i sin naturliga takt. Det är verkligheten vi talar om, inget skådespel med roller som man kan kliva i och ur hur som helst. Bättre då att växa in i sina roller.

Dessutom är barnet i trådstarten relativt gammal. 9 år. Det är inte säkert att barnet vill ha en extramamma.

Jag resonerar precis som du. Det är hans ansvar.

Så är det hemma hos oss också, sambon har ett barn sen tidigare och nu har vi ett gemensamt. Vi har bonus varannan vecka och då känns det tyvärr som att vi är uppdelade jag och dottern, och dom två..

Ts- här är det likadant! Sambon tar allt föräldraansvar för bonusen. har jag vägarna förbi fritids innan sambon slutar jobbet så plockar jag upp bonus men det är inget som förväntas av mig. Står jag med tvätten en dag tvättar jag självklart allas kläder, lagar jag mat gör jag det till alla osv. Men läxor, dusch, nattningar och dylikt sköter sambon själv. (Ska sambon vara borta någon kväll frågar han om det är okej att jag då läser godnattsaga, skulle det mot all förmodan inte vara det så får han lösa barnvakt eller vara hemma).

Jag kanske inte är kvalificerad att svara, då jag lever med mina barns far och utan bonusar, men jag tycker att du tänker helt rätt och rimligt. Från mitt perspektiv (som kanske kämpar med att ta ansvar för ALLT det du skriver) ser jag skilsmässa närmast som en jämställdhetsåtgärd, dvs att turas om att ha barnen varannan vecka borde göra så att båda föräldrar automatiskt tar samma ansvar.

Dvs, när barnen är hos sin mor är allt du skriver ovan hennes ansvar, när de är hos sin far är det hans ansvar. Att han som slipper det ansvaret varannan vecka förväntar sig att även slippa det delar av sin vecka - för att du skulle ta det ansvaret då - tycker jag är närmast absurt.

Samma här!

Förstår inte folk som säger att man borde vetat vad man gett sig in på och så vidare. Alla kanske inte har barn sedan innan och vet inte vad det innebär. Hur ska man kunna förbereda sig innan? Även om man skulle umgås regelbundet med sin partner och dennes barn innan inflytt så kan man aldrig bereda sig på vad det innebär att på "tillsvidare" leva på det viset. Det kommer man ju på under tiden. Sedan om man väljer att vara kvar eller inte, när man väl insett, är väl en annan fråga. Men det är ju inte alltid superlätt att bara bryta upp ett liv som man vant sig vid och som i många avseenden passar en bra.

Frågan var:hur mycket ansvar ska jag ta som bonusmamma ?Svar:så mycket du vill,det som känns rätt för dig.Man ska inte bli tvingad till nåt.Det får ju pappan ,ta sitt ansvar.

Hade min man tvingat mig ta massa ansvar över hans barn,skulle jag sagt:det är ditt barn,om du inte vill ta ditt ansvar ge barnet till mamman.Jag var faktiskt inte med och tillverkade barnet,jag har inte det ansvaret.

Haha hej, det var jag "Vivan" från tråden februaribebisar som skrev det! Tråkigt att ni också har svårt att få ihop det till en familj. Kanske ändras när våra bebisar blir större..

Jag hade en liten känsla av att det skulle kunna vara du :) skrämmande vad lika vi har det med mycket! Du får jättegärna skriva pm om du vill :)

Ha en riktigt trevlig midsommar nu! :)

Jag tycker det är upp till var och en. En del vill ta så lite ansvar som möjligt och bara vara en extra vuxen i barnens närhet, andra går all in i allt.

Själv har jag valt att ta min bonus till mig till 100 % och skulle nog påstå att jag är den stabilaste förälder han har. Beviset på detta är att han valt att bo varannan vecka hos sin mamma och varannan vecka hos mig då jag och hans pappa separerade.