• NyblivenBonusmamma

    Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?

    Hej!

    Jag undrar hur mycket ansvar en bonusmamma förväntas ta? - Hur mycket ansvar tar ni?

    Varför jag undrar är för att min pojkvän sa igår: "det känns som att du gärna ställer upp, men det känns inte som att du vill ta något stort och fast ansvar". - Vi talade alltså om hans barn (han har ett).

    Jag känner väl mest att det kanske stämmer. Tror jag. Haha, blev så paff bara. Men alltså det stämmer så till vida att jag inte känner att jag har något att göra på hans barns utv.samtal i skolan. Jag tycker att läxläsningen är något pappan borde göra med sitt barn. Likaså tandborstning, bad och nattning (i den mån det sker, barnet är snart 9 år).

    Däremot så tvättar jag allas kläder när jag ändå tvättar. Jag diskar allas disk när jag diskar och lagar givetvis mat till alla när jag lagar mat.

    Men det känns inte som mitt ansvar att ta morgnarna med väckning, packning av väska, lämna av för en hel dag på skolan, etc.

    Däremot kan jag hämta på skolan om jag har möjlighet att hämta några timmar innan pappan slutar på jobbet.

    Men hur ser det ut hos "alla andra". Badar ni era bonusar, läser läxor, nattar, går på utv.samtal, packar väskan på morgonen, osv?

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?
  • Ess

    Han förväntade sig inte att jag skulle göra något alls. Behövde han eller barnen hjälp så bad de om det.
    Jag ser ingen anledning till att barnen skulle komma överhuvudtaget om han inte velat ta ansvar för dem.

  • Anonym (Trist)
    Anonym (mamma) skrev 2016-06-22 14:46:23 följande:

    Mitt barn är mitt ansvar och min sambos barn är hennes ansvar. Den som lagar mat lagar givetvis till alla, den som diskar diskar efter alla, den som tvättar tvättar allas kläder. Känns ju självklart. Jag gillar att ha strukna kläder och har inget emot att stryka, men jag stryker bara min sambos och hennes barns grejor om jag blir ombedd eller det är något speciellt. 

    Vi nattar vårt eget barn, väcker vårt eget barn och ansvarar för att få iväg vårt eget barn till skolan. Ska det ätas frukost hemma dukar givetvis en fram till båda barnen. Barnen går inte i samma skola och vi har liknande arbetstider, så vi hämtar vårt eget barn. Vi vabbar bara för vårt eget barn. En gång har det hänt att jag hämtade bonusen på fritis när hon blev sjuk och jag hade lättast att komma loss, men min sambo kom så fort hon kunde. 

    I korthet - vi är vuxna och gemensamt ansvariga för vårt hem och vår familj. Samtidigt är vi mamma till var sitt barn, och anser att det inte är något konstigt. Vi tycker om varandra allihop, tycker om att leva tillsammans, men tycker också allihop att det är skillnad på den egna mamman/det egna barnet och bonusen. 


    "Vår familj" skriver du. När jag läser din text får jag ingen vidare familjekänsla. Verkar fruktansvärt tråkigt att leva så uppdelat.
  • Anonym (Trist)
    BeautifulMoments skrev 2016-06-22 14:47:22 följande:

    Det är alltid barnen som hamnar i kläm i dessa situationer, tyvärr. Bonusbarnen märker dem behandlas annorlunda och kan ofta tycka det är jobbigt. Jag ser själv hur utanför min son är i sin pappas nya familj. Det har slutat med att han inte vill åka dit och när han ska berätta om sin familj väljer han att endast berätta om sin "extra pappa" mamma och systrar på min sida. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt.

    Antingen är man en familj eller tycker jag inte man ska bo ihop. Det blir fel för barnen med mina, dina och våra. "Jag gör detta med mina barn men jag tänker inte göra det med dina" Vill man endast beräkna sina egna känslor och viljor i en relation bör man inte bli tillsammans med någon som har barn. Det är min åsikt!

    Jag har bonusbarn, har egna barn och vi väntar nu en tillsammans. Men här är de våra barn ändå och alla ska behandlas lika under vårt tak. Sen har barn i olika åldrar olika behov, men alla ska inkluderas efter sina behov.


    Håller med! Borde inte vara så svårt att hitta en man utan barn om man inte är kapabel att ta till sig bonusbarnen på det sätt de faktiskt har rätt till. Och att sitta och säga att barnen har minsann två föräldrar.. Det är inte så j-a kul att som barn inte känna sig hundra procent välkommen och bekväm i sitt eget hem. Många bonusmammor här verkar leva i någon slags förnekelse där de bestämt hävdar att deras beteende inte gör skada. Om ni bara visste.
  • Brumma

    Jag har tagit fullt ansvar för min bonus. MEN det var MITT val (självklart i samråd med min man) och hon var enbart 1 är när jag kom in i bilden. Hade hon varit några år äldre tror jag situationen sett annorlunda ut..

    Vad man förväntas göra tror jag är väldigt olika..

    Här på FL förväntas man ta mer ansvar än föräldrarna. Dvs man får aldrig planera in något som gör att man inte kan ta hand om bonusarna - att föräldrarna kan göra det är däremot självklart. Man "köper paketet" med barn o allt. Att ens partner köpt paketet att man inte är förälder verkar glömmas bort osv..

    Ute i verkliga livet är det dock mycket sällan man möter den attityden. Har haft vänner som ifrågasatt att jag valt att se min bonus som min familj, och vänner som förstått mitt val.

    Jag skulle vilja påstå att det är upp till dig. Det enda som ska kunna krävas av en bonusförälder är att man behandlar barnet trevligt och med respekt.. Och att man inte förstör umgänget eller samarbetet mellan föräldrarna. Vill du ta fyllt ansvar gör du det. Vill du ställa upp ibland gör du det. Vill du att pappan själv tar allt ansvar, ja då får du ta upp det med honom. Sedan har pappan naturligtvis rätt att ha sin åsikt om saken :)

  • Ess
    Anonym (Trist) skrev 2016-06-22 19:36:19 följande:
    Håller med! Borde inte vara så svårt att hitta en man utan barn om man inte är kapabel att ta till sig bonusbarnen på det sätt de faktiskt har rätt till. Och att sitta och säga att barnen har minsann två föräldrar.. Det är inte så j-a kul att som barn inte känna sig hundra procent välkommen och bekväm i sitt eget hem. Många bonusmammor här verkar leva i någon slags förnekelse där de bestämt hävdar att deras beteende inte gör skada. Om ni bara visste.
    När man skaffar barn så tar man på sig ansvaret för dessa, är det så att man inte vill ta det ansvaret så ska man heller inte plocka hem ungarna.
    Det är inte så konstigt att barnen inte känner sig välkomna när de har en förälder som inte är intresserad av att ta ansvar och tillgodose deras behov, utan försöker häva över det på sin partner istället. Partnern i sin tur blir tvungen att freda sig med näbbar och klor för att inte bli totalt livegen, vilket självklart skapar bråk, tjafs och tråkig stämning. Den enda som inte mår dåligt av det upplägget är pappan som helt plötsligt fick en massa tid över till att göra annat roligare.
  • Anonym (À)
    FrökenKanSjälv skrev 2016-06-22 16:35:20 följande:

    TS, enligt sekretesslagstiftningen så får skolan, sjukvården, osv inte lämna ut privata uppgifter till någon annan än vårdnadshavare. Det innebär att du inte får vara med på utvecklingssamtal. Däremot kan du gå på föräldramöten eftersom det bara är allmän info som lämnas ut där.


    Får man vara med på utvecklingssamtal för samtliga biologiska föräldrar är det inga problem. Mitt ex kunde inte komma en gång och då ringde han mig för att fråga om hans sambo kunde gå i hans ställe. Inga bekymmer för min del. Och det va inga bekymmer för skolan. (Bekymret var mer för barnet för jag och hans sambo "gaddar" ihop oss mer)
    Hon har varit med vid ett annat tillfälle också när det var mkt bekymmer i skolan. För att vi alla vuxna i barnets liv tillsammans skulle komma fram till hur vi skulle lösa situationen.
    Varför? För att hon ville...
  • Anonym (H)

    Du behöver inte ta ansvar alls. Gör så mycket du känner för.

    Tänker du skaffa barn med honom?

    Är du okej med att hans nästa tjej ska ta mammarollen om det inte funkar mellan er eftersom han har tydligen ingen lust att ta ansvar för sitt eget barn?

  • Anonym (H)
    Anonym (Trist) skrev 2016-06-22 19:36:19 följande:

    Håller med! Borde inte vara så svårt att hitta en man utan barn om man inte är kapabel att ta till sig bonusbarnen på det sätt de faktiskt har rätt till. Och att sitta och säga att barnen har minsann två föräldrar.. Det är inte så j-a kul att som barn inte känna sig hundra procent välkommen och bekväm i sitt eget hem. Många bonusmammor här verkar leva i någon slags förnekelse där de bestämt hävdar att deras beteende inte gör skada. Om ni bara visste.


    Det är värre med bioföräldrar som gör likadant.
  • Anonym (00)

    sånt här parar man väl om innan man flyttar ihop? Likaväl som man diskuterar hur man ska ha det med ekonomin måste ju vardagen fungera kring ev barn. Jag är sambo med både egna och bonusbarn. Vi har diskuterat en hel del om detta. Det går ju inte fattbar flytta ihop och tro att den andre tänker lika?

  • Brumma
    FrökenKanSjälv skrev 2016-06-22 16:35:20 följande:

    TS, enligt sekretesslagstiftningen så får skolan, sjukvården, osv inte lämna ut privata uppgifter till någon annan än vårdnadshavare. Det innebär att du inte får vara med på utvecklingssamtal. Däremot kan du gå på föräldramöten eftersom det bara är allmän info som lämnas ut där.


    Man får följa med på - och ta del av all information - på både läkarbesök och utvecklingssamtal. Men det krävs vårdnadshavarnas samtycke.
Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?