• NyblivenBonusmamma

    Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?

    Hej!

    Jag undrar hur mycket ansvar en bonusmamma förväntas ta? - Hur mycket ansvar tar ni?

    Varför jag undrar är för att min pojkvän sa igår: "det känns som att du gärna ställer upp, men det känns inte som att du vill ta något stort och fast ansvar". - Vi talade alltså om hans barn (han har ett).

    Jag känner väl mest att det kanske stämmer. Tror jag. Haha, blev så paff bara. Men alltså det stämmer så till vida att jag inte känner att jag har något att göra på hans barns utv.samtal i skolan. Jag tycker att läxläsningen är något pappan borde göra med sitt barn. Likaså tandborstning, bad och nattning (i den mån det sker, barnet är snart 9 år).

    Däremot så tvättar jag allas kläder när jag ändå tvättar. Jag diskar allas disk när jag diskar och lagar givetvis mat till alla när jag lagar mat.

    Men det känns inte som mitt ansvar att ta morgnarna med väckning, packning av väska, lämna av för en hel dag på skolan, etc.

    Däremot kan jag hämta på skolan om jag har möjlighet att hämta några timmar innan pappan slutar på jobbet.

    Men hur ser det ut hos "alla andra". Badar ni era bonusar, läser läxor, nattar, går på utv.samtal, packar väskan på morgonen, osv?

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?
  • Anonym (Trist)
    Anonym (H) skrev 2016-06-22 20:17:44 följande:

    Det är värre med bioföräldrar som gör likadant.


    Ja och det kan du ju starta en egen tråd om.
  • Ess
    Anonym (Trist) skrev 2016-06-22 20:36:02 följande:
    Ja och det kan du ju starta en egen tråd om.
    Öhhh, det är ju precis det som denna tråden går ut på..................
  • Anonym (H)
    Ess skrev 2016-06-22 21:00:41 följande:

    Öhhh, det är ju precis det som denna tråden går ut på..................


    Precis.
  • Anonym (Alla är lika)
    NyblivenBonusmamma skrev 2016-06-22 14:03:18 följande:

    Hej!

    Jag undrar hur mycket ansvar en bonusmamma förväntas ta? - Hur mycket ansvar tar ni?

    Varför jag undrar är för att min pojkvän sa igår: "det känns som att du gärna ställer upp, men det känns inte som att du vill ta något stort och fast ansvar". - Vi talade alltså om hans barn (han har ett).

    Jag känner väl mest att det kanske stämmer. Tror jag. Haha, blev så paff bara. Men alltså det stämmer så till vida att jag inte känner att jag har något att göra på hans barns utv.samtal i skolan. Jag tycker att läxläsningen är något pappan borde göra med sitt barn. Likaså tandborstning, bad och nattning (i den mån det sker, barnet är snart 9 år).

    Däremot så tvättar jag allas kläder när jag ändå tvättar. Jag diskar allas disk när jag diskar och lagar givetvis mat till alla när jag lagar mat.

    Men det känns inte som mitt ansvar att ta morgnarna med väckning, packning av väska, lämna av för en hel dag på skolan, etc.

    Däremot kan jag hämta på skolan om jag har möjlighet att hämta några timmar innan pappan slutar på jobbet.

    Men hur ser det ut hos "alla andra". Badar ni era bonusar, läser läxor, nattar, går på utv.samtal, packar väskan på morgonen, osv?


    Nu är min mans barn så stora så de klarar det mesta själv men ja, vi gör det mesta för varandras barn som vi gör med våra egna (har barn sen tidigare båda två)
    Min man har varit med sen min dotter föddes så det har varit helt naturligt att han behandlat henne som sin med allt vad det innebär. Hans barn var som sagt äldre när vi träffades (förskoleålder upp till mellanstadiet) så jag har inte nattat eller badat dom då de klarat det själv, däremot hjälpt till med läxor, packat skolväska, väcka på morgonen, laga mat mm. Varför ska jag strunta i att väcka dom när jag ändå väcker min dotter?
    Jag har dom även här hemma när jag ändå är hemma (fl de senaste två åren) om dom vill vara här trots att pappan jobbar.
    Hans äldsta går nu på gymnasiet ovh kommer fortfarande varannan helg till oss, hör av sig oftare till mig än till sin pappa om det är något och jag tror att det är resultatet av att vi behandlat alla barn lika. Vi är en familj inte två familjer som bor under samma tak.
  • Anonym (Redan mamma)

    Som jag skulle längta att bli extramamma till någon mans barn,nej.På min fritid vill jag göra det jag vill och inte ta ansvar för andras barn utan att få nåt tillbaka(presenter,resor,betala mindre för hemmet).Nej passar nog inte mig.

  • BeautifulMoments
    Anonym (Alla är lika) skrev 2016-06-22 21:33:23 följande:

    Nu är min mans barn så stora så de klarar det mesta själv men ja, vi gör det mesta för varandras barn som vi gör med våra egna (har barn sen tidigare båda två)

    Min man har varit med sen min dotter föddes så det har varit helt naturligt att han behandlat henne som sin med allt vad det innebär. Hans barn var som sagt äldre när vi träffades (förskoleålder upp till mellanstadiet) så jag har inte nattat eller badat dom då de klarat det själv, däremot hjälpt till med läxor, packat skolväska, väcka på morgonen, laga mat mm. Varför ska jag strunta i att väcka dom när jag ändå väcker min dotter?

    Jag har dom även här hemma när jag ändå är hemma (fl de senaste två åren) om dom vill vara här trots att pappan jobbar.

    Hans äldsta går nu på gymnasiet ovh kommer fortfarande varannan helg till oss, hör av sig oftare till mig än till sin pappa om det är något och jag tror att det är resultatet av att vi behandlat alla barn lika. Vi är en familj inte två familjer som bor under samma tak.


    Vad skönt att höra att det är fler som tänker så! Önskar alla gjort det för barnens skull. Jag Tror precis som du att det är pga den uppväxten och uppfostran som barnet får en så bra relation till dig. Precis som min son fått till min sambo. Barn ska behandlas lika! En familj delar man inte upp.
    My life, My choice!
  • Fånga dagen

    Att folk inte pratar om såna här viktiga saker INNAN de flyttar ihop, är obegripligt.

    En del bonusmammor vill inte ta något som helst ansvar,  eller engagera sig nämnvärt i mannens barn. Andra vill vara som en mamma, hjälpa till att fostra, och vara med på allt som rör både skola och fritidsaktiviteter.

    Att prata om sina önskemål och förväntningar, vad man vill och inte vill,  innan flyttlasset gått, skulle bespara många överraskningar.  Hur svårt kan det vara?

  • mammalovis
    NyblivenBonusmamma skrev 2016-06-22 14:35:21 följande:
    Saken är den att jag har ju ett eget barn också. Mitt barn är yngre och behöver exempelvis att jag är med när barnet ska leka med kompisar i parken, osv.
    Jag hämtar mitt barn från fsk tidigare än vad hans barn slutar i skolan. Under tiden innan hans barn har slutat för dagen, så har jag och mitt barn oftast hunnit ut till någon park eller skog för att träffa några vänner. Är det då tänkt att jag ska avbryta det vi gör för att hämta hans barn, för att "vi är en familj"? Eller ska jag vänta med att träffa folk tills jag hämtat hans barn? Och sen då? Ska hon med oss ut och leka? Hon vill ju helst leka med sina jämnåriga. Jag kan ju inte dela på mig.
    Jag hämtar gärna när vi ändå bara är hemma och pysslar eller nått.
    Men nånstans känner jag att mitt barn är mitt ansvar och hans barn är hans ansvar.
    Ibland kan man ju göra en kompromiss, om det passar barnen. Pappan verkar ju vilja att du hämtar i skolan, men vad vill barnet, hon är ju ändå 9 år? Vill hon hellre vara på fritids och träffa kompisar eller komma hem? Om det är det sistnämnda går det kanske helt enkelt kompromissa så du hämtar henne 1 eller 2 dagar per vecka och att det finns en regel om kompisar eller ej redan från början eller om hon får följa med er på utflykten, för att slippa onödiga dispyter.

    Jag har en bonus på snart 12 år som går i skolan på en annan (mammans) ort. Jag anser inte att det är värt besväret att väcka vårt barn mitt i vilan för att packa in 3 barn i bilen och köra 2 mil för att hämta henne när hennes pappa ändå passerar det hållet. Egentligen kan hon till och med ta bussen direkt från skolan om det skulle vara så. Pappan sköter alla skjutsningar då hon inte har några aktiviteter här i stan, men följer gärna med på framträdanden när det inte krockar med något annat. Däremot kan jag hjälpa till och be henne om tvätt och tvätta, påminna och hjälpa till med läxor, påminna om dusch, tjata om tandborstning, städning på rummet mm, då jag annars är den som får plocka då barnen delar rum.

    Det blir spännande att se hur fördelningen blir när min dotter får aktiviteter, om jag bara kan lämna våra gemensamma barn hemma och åka som han gör med sin dotter. Ja, våra gemensamma barn behöver ju passning så det blir mer planering.

    Vad gäller min dotter hade vi ett tag varannan nattning på hans initiativ inför vi väntade första gemensamma, då hon var så mammig och är än till viss del. Numera delar vi lite på det, så han kan lika väl hjälpa till på toaletten, borsta tänder o s v om inte jag kan. Han uppfostrar henne också. Självklart lagar vi mat till alla barnen, diskar o s v. Jag har dock större koll på alla barnens kläder och står för inköpen.
  • mammalovis
    Fånga dagen skrev 2016-06-22 22:06:44 följande:
    Att folk inte pratar om såna här viktiga saker INNAN de flyttar ihop, är obegripligt.

    En del bonusmammor vill inte ta något som helst ansvar,  eller engagera sig nämnvärt i mannens barn. Andra vill vara som en mamma, hjälpa till att fostra, och vara med på allt som rör både skola och fritidsaktiviteter.

    Att prata om sina önskemål och förväntningar, vad man vill och inte vill,  innan flyttlasset gått, skulle bespara många överraskningar.  Hur svårt kan det vara?
    Om du inte har barn innan kan det ju vara svårt att veta vad som förväntas eller hur situationen blir. Diskussionen innan kan ju föras i teorin, men det är ju först i praktiken man vet hur det blir. Dessutom utvecklas ju barn på vägen, så alla bekymmer går inte förebygga. Likaså kan ju den andra föräldern ta allt ansvar innan men tycka det är rätt skönt när man kan slappna av och dela ... Hur man fungerar ihop med barnet under samma tak jämt är ju också svårare att förutse.

    Men visst finns det mycket som är bra att prata om, men alla är inte så planerade av sig utan föredrar att ta dagen som den kommer.
Svar på tråden Hur mycket ansvar förväntas en bonusmamma ta?