Barnen eller den nya.

Eftersom du redan nu verkar ganska tveksam till huruvida det här är den relation du vill ha, så tror jag inte att det är något som blir bättre med tiden. Rädda din relation med dina barn medans det finns tid. Att en vuxen kvinna dikterar villkoren för hur din kontakt med dina barn ska se ut är inte sunt. 

[quote=76464113][quote-nick]mamaleona skrev 2016-03-22 09:05:37 följande:[/quote-nick]så enl dig överger man inte barnen om dom är 18? hur tänkte du där? det handlar väl inte om att dom inte skulle klara sig utan om du vill ha en frisk normal relation med dina barn som BORDE vara din prio nr 1. Har även jag vuxna barn o finns inget i min värld som gör jag skulle  välja nånting före dom, never.  Att din nya ens KRÄVER nåt sånt skulle få mig att fly så det sprakar om det, INGEN skall nånsin sätta regler för hur o när jag umgås o har kontakt med mina barn. Jisses. [/

Nja tycker att när man är 18 och äldre då klarar man sig ganska bra själv och dom kan nå mej på mobilen om dom vill nått.

Men vill du inte vara en del av dina barns liv? Klart de klarar sig, men är det det enda som räknas? Att när barnen blir vuxna så kan man kapa kontakten för de klarar sig ju? Jag förstår inte resonemanget...

[quote=76464156][quote-nick]BioBonus skrev 2016-03-22 09:19:06 följande:[/quote-nick]Eftersom du redan nu verkar ganska tveksam till huruvida det här är den relation du vill ha, så tror jag inte att det är något som blir bättre med tiden. Rädda din relation med dina barn medans det finns tid. Att en vuxen kvinna dikterar villkoren för hur din kontakt med dina barn ska se ut är inte sunt. [/

Den nya är ganska så hård av sig så jag vet i tusan hur och om jag kan ta mej ifrån henne om det skulle bli aktuellt.

Vi har ganska kul ihop men hon är så hetsk så jag blir rädd ibland, eftersom hon även skickat elaka saker till exet så vet jag inte vad jag ska göra.

Kan inte heller ta exets parti när det kommer till smsen för då vet jag inte vad den nya tar sig till.

Du ska gå. Ingen, varken man eller kvinna, ska stanna kvar i ett förhållande för att man är rädd för vad som kan hända om man lämnar det. Ta hjälp av mansjouren eller liknande organisationer.

Jag tror du kommer ångra senare i livet, att du offrade dina barn för en kvinna som uppenbarligen inte är helt mentalt stabil.

När jag läser vad du skriver, så finns det ett bra uttryck, som man bäddar får man ligga.
Du skrev att du inte fick någon kärlek av din fru för ni hade bara sex en gång i veckan, jag lovar, du kommer nog komma dit med din nya också. Att ha sex en gång i veckan kan nog anses, för de flesta, ett ganska normalt sexliv om man levt ihop i många år. Ska du ut och jaga igen då?

Du har ställt till det för dig, rejält är väl bara förnamnet.

Mina förslag för att gå vidare.
Gör klart för din nya, att en relation med ditt ex är något som hon måste acceptera, dina barn är fortfarande så pass så unga att föräldrarna finns med aktivt.
Hon ska sluta direkt med att kontakta ditt ex och den enda kontakt hon ska ha är när hon ber om ursäkt för sina tidigare utspel.
Du och din exfru ska beställa tid för parterapi, inte för att nu kan hitta tillbaka till varandra, utan för att ni båda ska kunna bete er som vuxna och att hon får möjligheten att se dig i ögonen och få en sann och äkta ursäkt att du betett dig så illa.

Ja, dina barn är så stora att de kan ta kontakt med dig om det är något. Men du vet väl att en relation är ömsesidig. Du har lika mycket ansvar för en bra relation till dina barn som de har i sin relation till dig. Det går inte att komma undan med att de kan ringa.
I det här fallet har du det tyngre ansvaret, dels för att du är den vuxna (en 18-åring har fortfarande en bit kvar för att räknas som vuxen, ungefär 25 är det som gäller) och det var du som skapade situationen

Min pappa gjorde ungefär som du gjorde ts. Nu är han 80 och tjatar till ALLA om hur dåliga hans barn är för att vi aldrig hälsar på honom eller hör av oss. Men som man bäddar får man ligga, varken jag eller min bror känner något för honom och hans nya fru är död. Han är med andra ord helt ensam och har dödsångest, är det livet du vill leva? Du väljer nu. Dina barn kommer leva med en tagg i hjärtat resten av livet om du väljer bort dem nu.

Du förtjänar ingen kontakt med dina barn om du anser att "de klarar sig själva" bara för att de är över 18 och ens överväger att vara tillsammans med en kvinna som skapar såna konflikter och säger att du inte får träffa vare sig barn eller exfru är ju så vansinnigt att det inte finns ord.

Vill inte du kunna vara med på dina barns födelsedagar? Andra stora händelser i deras liv där även din exfru kommer befinna sig? Vill inte du kunna ha ett normalt umgänge med dina barn där de kommer förbi på en fika eller middag ibland, eller kunna åka hem till dem utan att smyga?

Jag tycker att ett normalt sexliv är att ha sex 3 gånger i veckan.

Att den nya skulle be om ursäkt finns inte.

Jo jag är rädd för att lämna för hon är så som hon är och jag vill inte ha nått bråk.

Och att det var jag som skapade situationen nja den skulle inte ha uppstått om mitt ex visat mej kärlek så det tar jag inte på mej.