• Svar på tråden Gravida från Tempar/Fertility Friend
  • GästenT

    Längtar88 Gud va hemskt och ledsamt att höra! Har ingen erfarenhet själv. Alla styrkekramar i världen till dig!

  • Symetrical
    Längtar88 skrev 2016-04-09 09:41:28 följande:

    Kände ni en orealistisk skuld? Att ni vet logiskt att ni inte


    Råka klicka fel. Fortsätter här.

    Att ni logiskt vet att ni inte kunnat göra nått men en skuld som spökar i bakhuvudet? Hur tog ni bort den?

    Allt jag kunde tänka på där inne var att vissa däggdjur aborterar sina foster i stressade situationer så att de kan överleva och fly. Jag har varit så stressad över skolan och prov osv.

    Eller när jag varit inne och jobbat med illrarna. Har de samma sak som med kattlåda? För iller luktar ju intensivare. Eller den där detox medicinen jag åt innan jag visste att jag var gravid. (Utbildar mig till djurvårdare, vi läser in 3 år på ett år och är just nu inne i den mest stressade perioden med att få d9 klar osv innan apu)[/quote]

    Jag vet precis den känslan. Av att vara i ett djupt svart hål. Enda trösten är att det blir bättre. För varje dag som går så kommer du ett steg närmre att må bra igen. Men du måste låta det ta den tid det tar.

    Jag är en väldigt pragmatisk och logiskt lagd person, så jag kunde se det hela som naturens sätt att rensa bort en sjuk graviditet. Kunde till och med känna viss tacksamhet över att det skedde där och då och att vi inte hade gått längre i graviditeten, som vissa som måste avbryta pga allvarliga skador på fostret som upptäcka på rul. Med detta sagt kom självklart tankarna i stil med "borde jag inte ätit den där skinkan för ett par veckor sedan?" och "det kanske var dumt att äta den där plocksalladen från Konsum flera ggr i veckan när jag inte visste hur fräsch den var". Det är helt naturligt att såna tankar kommer upp, men faktum är att jag innerst inne vet (och hoppas att du också gör det!) att det inte var någonting som jag gjorde som ledde till missfallet. Det är så otroligt mycket som skall klaffa att det snarare är något av ett under att det inte går snett mer ofta än det gör.
  • Längtar88

    Och tack alla för stödet ni ger. Har svårt att fokusera just nu så svarar dåligt/konstigt/snurrigt. Hoppas ni förstår.

    Önskar er alla andra här all lycka och mycket mys med era friska vackra bebisar. Massa kärlek till er alla. Är så glad för era skull ska ni veta!

  • Loppan84

    Du har ingen skuld Längtan88. I all forskning står det att drt är extremt svårt att själv framkalla ett missfall. Hade du åkt på en rejäl matförgiftning hade du ju märkt det - och det är som jag förstått typ det enda sättet att yttre påverkan sätter igång MF (så länge du inte dricker alkohol och tar droger men det räknar jag med att du inte har). Du kunde inte göra nått för att förhindra det och det är illa nog att va med om nått sånt utan att slippa tänka på egen skuld. Var snäll mot dig själv <3

  • Reflexen

    Vad oerhört ledsamt, Längtar88!!

    Hoppas att du snart mår bättre! Det känns för j-ligt de första dagarna, men sen börjar livet långsamt gå tillbaka till normalt. Jag har haft tre tidiga mf och ett ma i v12, det är så grymt med de sena ma/mf. När man tror att "faran är över" liksom. Jag hade svårt att släppa den graviditeten helt, det var många gånger jag tänkte "nu skulle jag ha varit i v23, 29, 33 osv". Hämtade dock styrka i att det ofta är något fel på de embryon som inte klarar sig och var tacksam för att kroppen återhämtade sig snabbt (normal cykel nästan direkt).

    Hoppas du får komma på uppföljning för att se om allt kommit ut. Jag var inne på två uppföljande ul efter ul då de konstaterade att det var ma. Tror det första var efter tio dagar och sen efter tre veckor typ.

  • misslina
    Längtar88 skrev 2016-04-09 02:57:46 följande:

    Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.

    Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.

    Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.

    Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna


    Beklagar verkligen! Så ledsen för din skull!

    Vet exakt vad du går igenom! Det är ungefär 6 veckor sedan jag fick mitt missfall. Var i vecka 10 men hade avstannat någon vecka tidigare. Hade inte speciellt ont fysiskt men hjärtat kändes som att det skulle brista!

    Mig ska du inte jämföra med... För allt kom inte ut för mig så det blev både en akut infektion, äta abortpiller... Och sen blodförgiftning på det.
    Så för mig har det varit att jag blev så dålig och inlagd på sjukhuset, det tog som fokuset från själva missfallet. För jag ville bara bli frisk. Men nu när jag är på benen så börjar jag bearbeta missfallet. Och har till och med kommit fram till att vi vill försöka igen... Om ett tag.., inte just nu men kanske börja i sommar!
    Sen har jag nu fått min mens! För jag har aldrig slutat blöda på 6 veckor... Utan det har gått upp och ner. Men nu är jag ganska säker på att mensen är här!

    Mina råd är att ta den tid du behöver, gråt, va arg! Prata om det! Ta hjälp av sjukvården! Be dom kolla dig om du är orolig. Ta hjälp av kurator som de erbjuder via kvinnoklinik ( i alla fall där jag bor)

    Vill du prata finns jag här! Har precis gått igenom detta!
    Kram
  • eagle87
    Längtar88 skrev 2016-04-09 08:34:21 följande:
    Beklagar verkligen att du behövt gå igenom nått så hemskt.

    Tror att de värsta för mig var att veta att hjärtat faktiskt börjat slå och att första kvinnan på vul var så säker att allt var bra. Ångrar att jag inte tjata om uppföljning men var så lättad där och då. Största risken över. Den här läkaren var bara så tyst. På nått vis såg han redan innan vul att nått var fel, kunde läsa hans kroppsspråk och hur han pratade till andra läkaren. Bad henne titta och båda svarar ok. Bara så. Försöker hålla sina pokerface. Men han sa inget till mig. Inte ens under vul. Jag vred mig för att få se. Jag gissade och läste av skärmen och honom.

    Sambon sov inget första natten, var så orolig för mig. Jag känner att sorgen är på väg över till en depression och måste tvinga mig själv att gå ut och möta världen som ogravid igen. Men kroppen är är så tung. Jag får inte träna än som jag vill, vill bli av med magen även fast jag inbillar mig att den redan blivit platt (lika stor men platt så jag bra ser fet ut och inte bebismage) vill köpa nya kläder. Vill ändra mitt utseende.

    Läkarna sa åt mig att vänta till början av nästa vecka vilket gör den hör helgen ännu jobbigare.

    Kände ni en orealistisk skuld? Att ni vet logiskt att ni inte
    Så ledsen för din skull :( kan inte tänka mig hur du känner.. Vi finns här om du behöver prata.. Tror de flesta tråden har haft missfall:( ta hand om dig så bra du bara kan
  • eagle87

    Loppan hur är hemorojderna? Har du bokat in ngt ul än? Vilken vecka O dag är du i idag?

  • Loppan84
    eagle87 skrev 2016-04-10 09:39:10 följande:

    Loppan hur är hemorojderna? Har du bokat in ngt ul än? Vilken vecka O dag är du i idag?


    Hehe vet inte riktigt, men kommer mycket blod när jag är på toa. Så obehagligt, har aldrig varit med om nått sånt, men gör inte ont eller nått. Visste inte att det kom så mycket blod men trodde det va småsprickor som gjorde ont :-/
Svar på tråden Gravida från Tempar/Fertility Friend