Tråden för oss Fertility Friend tempare som plussat och vill snacka vidare.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-04-20 21:28
BF - listan
www.familjeliv.se/leave%3A//www.familjeliv.se/forum/thread/76553454-bf-lista-for-gravida-fran-temparfertility-friend/1%23m1
Sorry på förhand om det här är äckligt men är så förvirrad...
Var på toaletten och gjorde nr 2 och då kom det mycket blod, alltså rött i toan. Dock när jag torkar mig är det som det kommer från rumpan, inte fiffi. Sved lite när jag va på toa. Blodet var klart rött och ganska mycket. Kan detta va hemorojder? Har hört om att man kan få det när man är gravid men vet knappt vad det är. Känns inte som detta kommer från livmodern eller ens fiffi. Usch förlåt men inte kul att plötsligt se så mycket blod. Annars är jag lite illamående idag igen och ömma bröst och allt det där, känns som vanligt.
Sorry på förhand om det här är äckligt men är så förvirrad...
Var på toaletten och gjorde nr 2 och då kom det mycket blod, alltså rött i toan. Dock när jag torkar mig är det som det kommer från rumpan, inte fiffi. Sved lite när jag va på toa. Blodet var klart rött och ganska mycket. Kan detta va hemorojder? Har hört om att man kan få det när man är gravid men vet knappt vad det är. Känns inte som detta kommer från livmodern eller ens fiffi. Usch förlåt men inte kul att plötsligt se så mycket blod. Annars är jag lite illamående idag igen och ömma bröst och allt det där, känns som vanligt.
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna
Det gör ont i hjärtat att läsa och jag vet inte vad jag ska skrivs. Stor kram Längtar88
Här kommer party-poopern, fick veta igår att jag fått ett ma. Visste från första vul att nått var fel (men ville ignorera och hitta anledningar till allt) och när jag i onsdags fick små blödningar ihop med starkare mensvärk ringde jag. Behövde inte resonera utan de gav mig en tid redan dagen efter= när sjukvården lyssnar är de inte bra. Sa åt mig att vara sängliggandes. Bara vila. Men innerst inne visste vi nog alla redan. De stämde inte med tiden på första vul när de flyttade mig 2 v bak, jag missade att tempa och var stressad men äl flyttas inte 2 v för mig. Längsta har varit en vecka sen... Enligt senaste mens skulle jag vara v 12 (11+3 ca) men bebis var 7+5. Inga hjärtslag och kall. Läkaren sa den dog förra veckan baserat på första vul uträkningen. Jag litar inte på de. Men såg med egna ögon att den var still och kall, annars hade jag inte klarat ta tabletterna. Kämpar ändå med alla "tänk om" tankar.
Frågan jag har nu är att jag fick tabletter att ta för att hjälpa kroppen stöta ut bebis. Fick små kramper några minuter efter att jag tog allt och började blöda lite som mens. Det var runt 16. Fick rådet att gå en sväng runt huset för att hjälpa kroppen (låg i sängen och grät) och vid 23 tiden kom de som rödfärgat vatten i bindan precis innan vi gick ut. Kom hem och blödde ut 1 klump stor som en enkrona. Blödde riklig mens i ca en timme. Gick på toa och de kom en ny klump stor som ett stort plattat hallon/5 krona. Blödde fortfarande lika. Vid 01 satte jag dit 2 bindor för att kunna sova (rann och en binda var för kort) och de var de. Även fast jag gick lite idag på kvällen (legat och gråtit hela dagen i sängen igen och klarar inte folk) blödde jag inte mer. Kommer lite rött blod och små koagulationer när jag torkar mig.
Jag vet att de kan inte vara klart även fast jag önskar. Vill bli av med den här mardrömmen. Nån som varit med om liknande? Började ni blöda sen? Rädd för skrapning och att nått ska bli förstört.
Klarar inte gråta mer, huden under ögonen svider av allt salt från tårarna
Det gör ont i hjärtat att läsa och jag vet inte vad jag ska skrivs. Stor kram Längtar88
Längtar88, har tänkt så mycket på dig... Finns inte mycket jag kan säga för att lindra. Förstår att det måste vara fruktansvärt. Stor, stor kram!
Älskade vän. Jag vet precis vad du går igenom. Hände mig i september. Skulle varit i v 8+1 vid mitt inbokade vul, men kände också på mig att något inte stod rätt till. Inte minst då jag gjort ett vul bara en dryg vecka innan (pga misstanke om svamp) och den bm uppmätte ett embryo i storlek med v 6+1 (trots att jag visste att jag var i minst v 6+5) och utan hjärtslag.
Började blöda ytterst lite på tisdagen (dagen innan mitt vul) och det var som att någon ville säga till mig att jag skulle förbereda mig på att detta inte skulle bli en solskenshistoria dagen därpå.
Mycket riktigt konstaterade min superduktiga gyn, på ett så sympatiskt sätt man nu kan göra det, att det fortfarande inte fanns något hjärta och att embryot var ca 8-9 mm stort, dvs i storlek med v 7 +1-2. Han sa att det var bra att min kropp verkat börja fatta galoppen av sig själv och därför påbörjat utstötningsprocessen på egen hand. Han gav mig cytotec och jag åkte hem och väntade på syndafloden som satte igång ett par timmar senare. Fy fan, säger jag bara. Satt på dass och krystade och vaggade fram och tillbaka i nästan fyra timmar (ville hinna få ut allt innan sonen kom hem, knäpp som man är!) medan sambon stöttade så gott han kunde med hjälp av sms utifrån vardagsrummet (ville ABSOLUT inte ha honom där inne). Dock gjorde nog min determination susen, för efter det blödde jag bara lätt i ytterligare nåt dygn, innan det sen övergick i spottings i några dagar till. Var rädd att inte allt kommit ut, då jag tyckte att jag borde blött längre (blödde nämligen av och till i över två veckor när jag fick tidigt MF några månader tidigare). Var dock på återbesök en vecka senare och då konstaterade gynekologen att jag gjort ett sju helsikes jobb där inne på toaletten och att allt var ute. Sån lättnad!
Jag sörjde fruktansvärt hårt, men under en relativt kort tid. Efter bara en dryg vecka kände jag mig som mig själv igen. Det är nog dock väldigt individuellt.
Tveka inte att skriva PM om du behöver få prata av dig mer, eller har andra frågor. <3
Längtar88 - stackars dig. Vilken mardröm. Vet inte heller vad jag ska skriva, men är verkligen ledsen för er skull. Önskar att allt kommer ut så du kan gå vidare <3 stor kram
Kände ni en orealistisk skuld? Att ni vet logiskt att ni inte[/quote]
Råka klicka fel. Fortsätter här.
Att ni logiskt vet att ni inte kunnat göra nått men en skuld som spökar i bakhuvudet? Hur tog ni bort den?
Allt jag kunde tänka på där inne var att vissa däggdjur aborterar sina foster i stressade situationer så att de kan överleva och fly. Jag har varit så stressad över skolan och prov osv.
Eller när jag varit inne och jobbat med illrarna. Har de samma sak som med kattlåda? För iller luktar ju intensivare. Eller den där detox medicinen jag åt innan jag visste att jag var gravid. (Utbildar mig till djurvårdare, vi läser in 3 år på ett år och är just nu inne i den mest stressade perioden med att få d9 klar osv innan apu)