Umgås med mamma på pappavecka?

Ungdomarna vill väl också kunna vara spontana på samma sätt som ts vill det? Hur nu mammans födelsedag kan komma som en överraskning för ts, men hur som helst är det väl rimligt att få vara spontan också när man är tonåring. 

Kanske dags att dra ner på uppassningen och låta dem klara sig mer själva. Hör dom inte av sig att dom kommer till middagen så lagar ni bara åt er själva, så får de laga sen om de dyker upp. 
Anser dom sig stora nog att kunna bestämma vart de vill gå och när. Då är de också stora nog att ta konsekvensen att de MÅSTE klara att sköta sig själva.
Det är bra om ni kommer överens med mamman att lämnar dom tex köket i världens röra och sticker till den andre föräldern, så ska ni kunna ringa varann och så skickar föräldern tillbaks dem så att de städar efter sig.

Ja alltså att barnen vill vara hos mamma när hon fyller år ser jag inga problem med.. Känns mer som en självklarhet faktiskt..

Mitt ex. Är expert på att åka och handla med barnen på "min" vecka eller som sist att dom tackat ja till middag där dom som bjöd ville att alla barn skulle vara med... Sånt gör mig irriterad framförallt när han frågar barnen först.... Han borde fråga mig först... Men att födelsedag, farsdag är självskriven hos honom ser jag som självklart....

Vill barnen åka dit så är det ok för mig dock blir mest irriterad när han planerar in saker....

Det jag ja tycka i ditt fall är att dom måste lära sig att sägs till i tid om dom vill till mamman... Pratar dom med henne på kvällen borde ni få veta på kvällen och jag tycker även mamman borde kolla med er om det är ok eller om ni har ngr planer

Kan bara relatera till hur jag hade det som tonåring med skilda föräldrar. Det var inte helt lätt att följa vv som det var tänkt från början. Det var lättare att sova hos mamma efter träningar eller om jag träffade kompisar efter skolan då hon bodde närmre allt sånt. Sen var jag hos pappa när jag bara var hemma. Ibland ville jag ha kläder som var hos pappa så då var jag där osv. Hade jag inte fått vara hos mamma på pappavecka i den åldern så hade jag inte varit särskilt nöjd med tillvaron. Frihet under ansvar.

Min son vill än så länge bo vv då det är viktigt för honom att vara lika mycket hos mamma som hos pappa. Men inser att det kommer ändras med tiden.

Viktigast tycker jag är att man då som barn har en dialog med sina föräldrar och vice versa så att man meddelar i så god tid det går vad man har planerat. Kommunikation är a och o.

Det är väl klart om det i sista minuten blir ändringar att det kan kännas svårt.Men för övrigt kan dom väl träffa sin mamma under pappaveckan,det viktigaste att barnen mår bra.När dom blir äldre vill dom kanske vara mera hos sin mamma,helt naturligt.

Med hotell menar jag att i grund och botten är vi en familj, varför är det fel att se de som familj?, och då känner jag att jag ska kunna få räkna in dom i det spontana, för det är så mycket trevligare att göra som familj och inte bara "vi vaknar upp ihop och syns till kvällen när mamma behovet är stillat för stunden". Då anser jag att de borde flytta dit eller lära sig hantera det begäret. Ja självklart har man bestående begär efter mamma, men kunna hantera att de kommer träffas snart igen. Låta saknaden vara sund. Förstår egentligen inte varför barnen nödvändigtvis måste vara med på kalaset, varför inte fira mamma på kvällen efter våra aktiviteter? När jag sa det till min man så tyckte han väl egentligen att han kunde ha gjort så.

I min mening är det för mycket curling nu för tiden, mellan skilsmässobarn, förr var det klart och tydligt var man var nånstans. Föräldrarna höll inte på att inkräkta på varandras umgänge. Men iallafall om min son blir att han aldrig vill med på nåt när han blir som de så skulle jag ändå inte acceptera att han var hos pappa under min tid. Om vi nu vore i den sitsen.

Mamman kollar aldrig med oss, bestämmer via barnen och om då jag nekar dom.. Ja ni fattar själva.

Men alltså, det kommer ju att finnas en uppsjö av saker som du, pappan och ert gemensamma barn vill göra som tonåringarna inte kommer att vilja hänga med på. Det blir ju mer och mer så ju äldre de blir. 

Och begär efter mamman handlar det säkert inte alltid om, snarare och vanligare är det att det är som M skriver här ovan - att det kanske är lättare att nå en träning från mamman en speciell dag eller att en kompis bor nära och vill hägna med hem eller vad som helst i den stilen. Det är ju inte alls att vara curlad att klara sig själv och fatta egna beslut, det är tvärtemot att vara curlad. 

Själv tycker jag att det är toppen att ungarna är kapabla att själva ordna, fixa och dona med hur de vill ha det och vad de vill vara med på. 

Tror du har missuppfattat en väsentlig sak

Umgänget är till för att barnen ska träffa sina föräldrar, inte för att föräldrarna ska träffa barnen, och när dom blivit 12år måste man lyssna på vad dom vill och inte bara hur det är bestämt över deras huvuden, dom vill inte nästintill bryta kontakten helt med sin mamma under veckan dom är hos pappan, då ska det respekteras för dom är gamla nog att bestämma det.

Dom är så pass gamla, borde inte ni kunna prata med dom om dom har något planerat? Och varför är du den som nekar saker, borde inte deras pappa sköta det?

Hur nu mammans födelsedag kan komma som en överaskning för ungdomarna menar du väl? Knappast ts sak att hålla reda på deras mammas födelsedag. Däremot kan man väl låta dom göra det dom vill så länge det inte står i vägen för ens egna planer. Jag hade bara tyckt det var skönt att de sköter sig själva.

Det har du rätt i. Det är inte hennes sak att hålla reda på. Men ur ungdomarnas perspektiv så är det förmodligen så att de ser det som självklart att - om det passar dem - vara med på sin mammas födelsedagsfirande och jag tror också att de ser det som självklart att pappan vet när mamman fyller år. Vidare ser de antagligen pappan och ts som ett par och tror att det den ena vet vet den andra. Så brukar ungdomar inte sällan resonera. 

Hur som helst så är det slitna begreppet "curling" inte anpassligt på den här situationen. Tvärtom handlar ju tråden om att ts menar att ungdomarna tar sig för stora friheter att självständigt bestämma över sina egna liv och tillvaro. Om ts vill gå på museum, lekland eller åka på utflykt så anser hon att ungdomarna ska vara tillgängliga och följa med på hennes (och kanske även pappans) spontana infall - vilket i mina ögon är en besvärlig hållning när det rör sig om en tonåring och en nästan tonåring.