Umgås med mamma på pappavecka?

Jag tror inte du ska ta deras beteende personligt, eller som att de inte vill vara hos er. Tjejerna är i en turbulent period i livet, och förpuberteten kan för vissa vara lika omtumlande som puberteten i sig.
Barn är mer mammiga i vissa perioder och mer pappiga i vissa. Jag tror att i denna ålder är det lättare att identifiera sig med det egna könet, dvs mamma, för att senare revoltera mot densamma.
De är också i en period där det är naturligt att bryta sig fri och bestämma mer själv vad man vill göra, och med vem och när det ska ske.
Sen är det naturligtvis bra om de lyckas kläcka ur sig det i tid, men ungdomar är ungdomar, tanklösheten är tillfällig.

Fenomenet finns även i kärnfamiljen, i den åldern drog jag till stallet utan att meddela planerna i god tid. Julmarknader och liknande hade jag nedprioriterat till att möjligtvis vara bättre än storstädning. Inte för att jag ogillade julmarknader, men jag ville välja själv och det gick över.

Med ålder och erfarenhet kommer insikten om att umgänge är viktigt, men det hade jag aldrig lärt mig om jag inte fått pröva vingarna först.

Om ett par år ser det nog annorlunda ut för er, då är tjejerna hemma med halmen igen
God Jul!

Måste du gå till attack hela tiden istället för att försöka besvara de frågor vi har och kanske fundera över de råd vi ger?

"Erkände att de ljög" om att åka tidigare säger du. Låter inte helt sunt att de skulle behöva ställas till svars för en sån sak. Du känner inte att du/ni kanske har tappat perspektivet lite i det här?

Återigen frågar jag - varför är det ingen av er, men framförallt pappan, som bryr sig tillräcklig mycket om tjejerna för att ens gå på dansens avslutning? Vad är viktigt i det här? Att de ska erkänna när de ljuger om att de vill ha mer tid med sin mamma, eller att ni visar att ni vill ha mer tid med dem genom att faktiskt engagera er i deras aktivitet?

Vad då "erkände att de ljög"? Kom de hem efter dansen och gjorde plötsliga avböner eller vad hände? Varför skulle de behöva flytta till sin mamma? Barn i olika åldrar har olika stort behov av sina föräldrar. Just nu behöver de kanske lite mer tid med sin mamma för att om något år kanske behöva lite mer tid med sin pappa. Är det ett problem för dig? Behöver de flytta bara för det?

Du tror inte att du skulle kunna samla dig och sluta vara så dramatisk kring det hela? Typ som att uppföra dig som en vuxen och sluta provocera fram saker bara för att du inte får allt som du vill?

Det är även barnens hem men du verkar tyvärr glömma det.

Suck! Har läst tråden och dina inlägg specifikt - men ser inte varför du ska kasta ut din mans barn?! De gör ju INGET fel alls!

Hur mår du egentligen? Förstår att du har det jobbigt i din relation (eftersom du tjatar om sexlivet) men det ska väl inte gå ut över oskyldiga barn?!

Skärp dig och sök hjälp innan din egen unge också påverkas av ditt labila beteende!

Lustigt har det precis likadant.... 

Ja det är inte lätt att ha tonåringar som börjar få egen vilja. Speciellt inte om inte kommunikationen med dem och med/mellan föräldrarna fungerar det minsta. Hoppas dock att ni inte har det likadant när det gäller att visa fullkomligt ointresse för barnens aktiviteter de veckor de är hos er?

 

Så länge dom inte åker till mamman i protest då kan du inte neka dom det. Hade dom varit tvungna att ex städa sitt rum och åker hem till mamma för att slippa är det big NO NO. Men nu åker dom dit för dom saknar henne. Jag är uppväxt hos mamma och åkte till pappa varannan helg. Dom har alltid bott nära och mamma har alltid sagt (trots att dom 2 aldrig hade bra kontakt) att jag fick åka till pappa när jag ville däremellan. Vilket jag ibland gjorde efter skolan. Jätteskönt att få ha det så! Enda regeln hon hade var att jag ringde när jag kommit fram så hon visste var jag var. Likadant med kompisar.

Varannan vecka verkar ju uppenbarligen inte funka så bra för er längre. Och barnen har dans måndag tisdag? Ni kanske skulle börja med att ändra umgänget till onsdag-söndag varannan vecka? Börja lite mjukt. Vill dom vara ännu mer hos mamma får man ta det därefter.

Föreslå kan du ju alltid göra men där är pappan, de två barnen och mamman som också ska säga sitt. Först och främst måste ni vuxna komma överens hur de ska bo, om de ska vara hos mamman fler dagar än halva tiden bör ni se över kostnader och betala underhåll därefter. Men det är väl ett jättebra förslag som någon ovan sa att de är hos sin mamma de dagar de dansar, och hos er andra dagar, om det kan hjälpa er situation.

Ja, nu har du fått ett kanonbra förslag att föra vidare till din man som han kan ta med mamman. Tjejerna är hos henne även måndag och tisdag veckan efter hennes ordinarie och sen hos er ons - sön. De slipper ljuga och du slipper irritationen. Win-Win!

De är 12 och 14. När jag var i den åldern ville inte jag vara hos min pappa, inte heller mina syskon. Vi ville vara hemma. Inte för att mamma var där utan för vi ansåg att det var vårat hem. Det är ganska vanligt att barn i den åldern inte ser båda hemmet som just hem utan de har ett hem och besöker den andra föräldern. behöver inte betyda att det alltid är hos mamman det kan likväl växla. 
Det kanske är jobbigt för dem att vara hemifrån, borta bra men hemma bäst. 
Det bästa vore väl att fråga barnen vad de vill och hur de vill ha det. De kanske inte ens vill åka varannan vecka utan bara ibland. Jobbigt för den andra föräldern som saknar sina barn.. ja men det är nog rätt vanligt. Om några år har de inte tid att vara varken hos mamma eller pappa, då ska det sovas över hos kompisar mm.