Påven Johanna skrev 2015-12-15 14:20:18 följande:
Ja, då är ju saken ur världen. Då arkiverar jag det som ett dialektalt missförstånd mellan oss.
Jag lägger mig vanligtvis inte heller i hur andra löser sin vardag, men här på forumet efterfrågas ju andras åsikter om ett specifikt ämne. Då lägger jag mig ibland i. Ofta beskriver jag bara hur vi gör, men ibland argumenterar jag också för en ståndpunkt för att jag av olika anledningar i just den speciella saken tror att det är mer rätt helt enkelt. Jag finner mig påfallande ofta försvara och förklara tonåringar som jag tycker är en hyfsat missförstådd grupp människor. Särskilt ofta blir de missförstådda av kvinnor som själva har små barn och som grundar sina uppfattningar enbart utifrån det.
Jag tror vi är ganska eniga om att det bästa sättet att få vardagen att fungera med sina tonåringar är att man kommunicerar och respekterar, åt båda håll. Och jag tror att ert sätt att leva med hattandet funkar just för att ni, som du själv skriver, kommunicerar mycket med varandra i vardagen. Det hade nog funkat för oss också om ungarna valt det. De hade ju haft framförhållning och meddelat oss på det sätt de vet funkar för vår planering av vardagen.
Men det är nog tyvärr inte alla föräldrar/tonåringar som gör. Och då kan det bli ett problem när man inte vet var den ena eller andra ungen befinner sig. När den vardag man lever i inte är anpassad för flexibilitet av olika anledning.
I TS fall så tycker jag nog ändå att det är ganska respektlöst av mamman att boka in saker med ungarna utan att kolla av med pappan att det funkar först. Det hade jag inte gjort. Så egentligen ser det väl inte ut som om tonåringarna i sig är problemet, utan kommunikationen mellan mamman och pappan, och bonusmamman hamnar i kläm.