Umgås med mamma på pappavecka?

Men för mig känns det ju mer som att jag driver ett hotell. Varför inte vara hos mamma hela tiden då istället??

Med hotell menar jag att i grund och botten är vi en familj, varför är det fel att se de som familj?, och då känner jag att jag ska kunna få räkna in dom i det spontana, för det är så mycket trevligare att göra som familj och inte bara "vi vaknar upp ihop och syns till kvällen när mamma behovet är stillat för stunden". Då anser jag att de borde flytta dit eller lära sig hantera det begäret. Ja självklart har man bestående begär efter mamma, men kunna hantera att de kommer träffas snart igen. Låta saknaden vara sund. Förstår egentligen inte varför barnen nödvändigtvis måste vara med på kalaset, varför inte fira mamma på kvällen efter våra aktiviteter? När jag sa det till min man så tyckte han väl egentligen att han kunde ha gjort så.

I min mening är det för mycket curling nu för tiden, mellan skilsmässobarn, förr var det klart och tydligt var man var nånstans. Föräldrarna höll inte på att inkräkta på varandras umgänge. Men iallafall om min son blir att han aldrig vill med på nåt när han blir som de så skulle jag ändå inte acceptera att han var hos pappa under min tid. Om vi nu vore i den sitsen.

Mamman kollar aldrig med oss, bestämmer via barnen och om då jag nekar dom.. Ja ni fattar själva.

Det som stör mig är att jag VILL vara en familj med hans barn OCKSÅ. Att vi ska kunna göra något ihop utan att de får infall att vara med mamman. När de ska hänga med kompisar så kollar de ju alltid med oss först, varför inte detsamma här? De ser om annat är planerat, om vi kan hämta (bor på landet) osv. En liten del i mig tycker det är respektlöst gentemot oss, ungefär som att här kan man äta lite och sova när man känner för det, jag hade aldrig tagit "hotell grejen" om de sprungit hos vänner hela tiden heller utan att kolla av . Ibland planerar vi saker som kräver full familjs närvarande osv. Så funkar vi. Sen gör vi väldigt sällan småbarnsgrejer när vi är alla tre barn, det gör vi när det är mammavecka. Som den här spontana grejen jag pratade om var en julmarknad som jag tyckte skulle vara mysigt och familjärt att gå allihopa. Vi kom hem vid fem, så tid till mammas födelsedag fanns kvar. Varför vara en familj på andras premisser?? Varför måste jag godta det på VÅR vecka. Att de mestadels tyr sina förfrågningar till mig är för att jag är hemma på deltid och maken jobbar heltid. Då har vi den regeln här hemma att den som är hemma vet planerna bäst, den avgör vad som funkar just då.

Att jag ska vara nån form av auktoriserad kontrollfreak är baserat på vilka grunder? Inte särskilt tillförande i en diskussion om man vill bli tagen på allvar med sina åsikter. Ärligt talat tappar såna uttalanden all form av trovärdighet inför kommande åsikter. Väldigt omoget om inte annat. Tycker jag!

Spelar visst ingen roll vad jag säger, hur jag gör.. Mitt hem är tydligen inte mitt hem utan dessa barns hem. Inte min minstings heller tydligen. Utan tonåringarna ska bestämma huruvida de ska vara här eller hos mamma, varför inte mamma på heltid? Och jag ska kasta om middagsplaner, minstingen bli otrygg när stora syskon är hemma och inte, helt plötsligt vet inte ens jag, men det puffas för trygga barn ja såklart alltid de barn som inte är styvmammans! I vareviga tråd.. Vad är det jag gör egentligen som är så hemskt???! KONKRET

Men herregud det handlar väl inte om min lycka, get real! Hur man får saker till sin egna bittra sanning för att man har egen bitter skit att deala med, för att gotta sig i andras skit pga tidsbrist, är skrämmande på riktigt! Det handlar om orespekt från den andre föräldern och orespekt av barnen som tar för givet att bara göra saker utan o kolla, bara för att det är mamma. SÅ gamla är dom icke! Skulle aldrig låta tonåringar göra som dom vill och ränna hur de vill i vilket fall som helst. Sjukt oansvarigt!

Koncentrera er på hur jag ska tackla detta med maken och ungarna istället för min oduglighet som styvmor.

Ni ska bara veta att de har aktiviteter 2 ggr i veckan med mamman på våran vecka, sena kvällar, som stör oss, men som vi inte säger nåt om. Vi får låta saker just de kvällarna bli senare än vanligt, så det är väl inget. Men det börjar bli mer och mer mamma umgänge, faktiskt. Ibland kan 12 åringen kräva en söndag eftermiddag med mamman för att hon saknar henne (därav får vi en söndag per månad) att göra julpyssel och olika mys grejer på. Ibland får pappa köra dit henne på en kväll för hon gråter efter mamma, tror nån ska komma och ta mamma osv. DÅ känner jag verkligen vad gör hon här...

De har dans måndag och tisdag /vecka. Pappa gillar inte dans..

Det stör oss i att inte ha gemensamma middagar, att vi får sitta uppe sent och hjälpa till med läxor, att de inte kan träffa pappas familj lika tillgängligt, att vi inte kan boka upp oss på diverse saker de dagar osv. Det är inte alltid de hinner äta innan dansen, och ibland har de ätit hos mamma och vi får rester vi inte räknat med som vi fryser ner och så småningom slänger. Listan kan göras längre.

Nej, de trivs väl inte hos mig helt enkelt, eftersom jag är elaka styvmamman! Så måste det vara.

Ska tilläggas att det är dans MED föräldrar/vuxna, ett sorts kultur projekt här på vår musikskola. Det betyder att barn och föräldrar dansar balett, bugg och olika danser i grupper och individuella barn -föräldra team....

Ni är rätt så bittra enligt min mening faktiskt. Ni verkligen snöar in på att detta är elaka styvmamman. Patetiska, omogna debattörer som bara skriker totalt onödigt. Ni har ingen som helst tillförlitlighet i era kommentarer tyvärr. Jag ser endast bitter *or som borde ha lika bra sexliv som mig helt enkelt och putsa lite på moralkompassen och lyfta locket på principlådan