Inlägg från: Påven Johanna |Visa alla inlägg
  • Påven Johanna

    Umgås med mamma på pappavecka?

    Så stora ungar bör få bestämma sådant själva, anser jag. 

  • Påven Johanna
    Anonym (Västkusten) skrev 2015-12-14 19:55:12 följande:

    Men för mig känns det ju mer som att jag driver ett hotell. Varför inte vara hos mamma hela tiden då istället??


    Så om du sticker och träffar någon annan emellanåt så kan du lika gärna aldrig komma hem igen? 
  • Påven Johanna
    Anonym (Sofi) skrev 2015-12-14 20:52:53 följande:

    Men handlar det inte om att de kan vara mer tydliga med sina planer? Så vet ni att ni inte behöver räkna in dom när dom ändå ska göra annat.


    Ungdomarna vill väl också kunna vara spontana på samma sätt som ts vill det? Hur nu mammans födelsedag kan komma som en överraskning för ts, men hur som helst är det väl rimligt att få vara spontan också när man är tonåring. 
  • Påven Johanna
    Anonym (Västkusten) skrev 2015-12-14 21:40:51 följande:

    Med hotell menar jag att i grund och botten är vi en familj, varför är det fel att se de som familj?, och då känner jag att jag ska kunna få räkna in dom i det spontana, för det är så mycket trevligare att göra som familj och inte bara "vi vaknar upp ihop och syns till kvällen när mamma behovet är stillat för stunden". Då anser jag att de borde flytta dit eller lära sig hantera det begäret. Ja självklart har man bestående begär efter mamma, men kunna hantera att de kommer träffas snart igen. Låta saknaden vara sund. Förstår egentligen inte varför barnen nödvändigtvis måste vara med på kalaset, varför inte fira mamma på kvällen efter våra aktiviteter? När jag sa det till min man så tyckte han väl egentligen att han kunde ha gjort så.

    I min mening är det för mycket curling nu för tiden, mellan skilsmässobarn, förr var det klart och tydligt var man var nånstans. Föräldrarna höll inte på att inkräkta på varandras umgänge. Men iallafall om min son blir att han aldrig vill med på nåt när han blir som de så skulle jag ändå inte acceptera att han var hos pappa under min tid. Om vi nu vore i den sitsen.

    Mamman kollar aldrig med oss, bestämmer via barnen och om då jag nekar dom.. Ja ni fattar själva.


    Men alltså, det kommer ju att finnas en uppsjö av saker som du, pappan och ert gemensamma barn vill göra som tonåringarna inte kommer att vilja hänga med på. Det blir ju mer och mer så ju äldre de blir. 

    Och begär efter mamman handlar det säkert inte alltid om, snarare och vanligare är det att det är som M skriver här ovan - att det kanske är lättare att nå en träning från mamman en speciell dag eller att en kompis bor nära och vill hägna med hem eller vad som helst i den stilen. Det är ju inte alls att vara curlad att klara sig själv och fatta egna beslut, det är tvärtemot att vara curlad. 

    Själv tycker jag att det är toppen att ungarna är kapabla att själva ordna, fixa och dona med hur de vill ha det och vad de vill vara med på. 
  • Påven Johanna
    Anonym (Sofi) skrev 2015-12-14 22:45:18 följande:
    Hur nu mammans födelsedag kan komma som en överaskning för ungdomarna menar du väl? Knappast ts sak att hålla reda på deras mammas födelsedag. Däremot kan man väl låta dom göra det dom vill så länge det inte står i vägen för ens egna planer. Jag hade bara tyckt det var skönt att de sköter sig själva.
    Det har du rätt i. Det är inte hennes sak att hålla reda på. Men ur ungdomarnas perspektiv så är det förmodligen så att de ser det som självklart att - om det passar dem - vara med på sin mammas födelsedagsfirande och jag tror också att de ser det som självklart att pappan vet när mamman fyller år. Vidare ser de antagligen pappan och ts som ett par och tror att det den ena vet vet den andra. Så brukar ungdomar inte sällan resonera. 

    Hur som helst så är det slitna begreppet "curling" inte anpassligt på den här situationen. Tvärtom handlar ju tråden om att ts menar att ungdomarna tar sig för stora friheter att självständigt bestämma över sina egna liv och tillvaro. Om ts vill gå på museum, lekland eller åka på utflykt så anser hon att ungdomarna ska vara tillgängliga och följa med på hennes (och kanske även pappans) spontana infall - vilket i mina ögon är en besvärlig hållning när det rör sig om en tonåring och en nästan tonåring. 
  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-12-15 09:24:40 följande:

    Mina ungar får gärna åka till sin pappa istället för att vara hos mig. Så länge de kommunicerar kring det. Och har lite framförhållning. Däremot så skulle de inte göra det utan att först kolla av med mig/oss om vi har något annat inplanerat. 


    Men skulle ni göra upp planer som gäller för alla utan att först kolla av med dem om de har något annat inplanerat (eller för all del - lust att göra det ni tänkt er)?
  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-12-15 09:45:26 följande:
    Ja. Vi tar för givet att de är hos oss på den tid som är överenskommen. Det är grunden i hur vår familj fungerar, eftersom de aldrig hattat fram och tillbaka mellan mig och pappan.
    Sen får de själva välja vad de vill göra, i det flesta fall. Men visst - vi kan mycket väl planera in saker som har "obligatorisk närvaro" även för tonåringarna - som att hälsa på gammelmormor eller liknande som de gärna slipper, men som betyder allt för henne :) Då får de snällt följa med.
    Ah. Nu kommer jag ihåg dig. "Hattandet" ja. Ja, okej. 

    Jag/vi planerar inte in saker som gäller ungdomarna utan att fråga dem om de har möjlighet och lust att vara med på det vi tänker oss. Min sextonåring hade fem prov förra veckan. Jag tycker att det hade varit väldigt respektlöst och oförenligt med hänsyn att utan vidare kräva/förvänta mig av henne att hon skulle följa med på något som jag planerat utan att hon var tillfrågad. Så ser jag på saken. 
  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-12-15 10:01:34 följande:

    Fast om min tonåring har fem prov på helgen så kanske han/hon inte ska åka till pappa och gå på kalas istället för att stanna hemma och plugga. Kan jag tycka. 


    Men, jag ska faktiskt inte uttala mig i det här eftersom vi inte har de här "problemen". Varken barn eller vuxna. Vi äter ju tex middag tillsammans allihop så gott som varje kväll och då pratar vi ju förstås om vad som händer i morgon eller resten av veckan. Och då kommer ju allas planer eller eventuella planer fram så vi kan snacka ihop oss vilka som är hemma eller inte.  Och de få gånger som framförhållningen inte funkar så brukar det lösa sig.


    Nej, det hade min tonåring med stor säkerhet hållit med dig om. (Och det var förstås under veckan som proven var förlagda.) Varför det varit helt eländigt om jag fått för mig att vara spontan och krävt att hon skulle hänga med på något jag ville att vi skulle göra på familjebasis. 

    Vi har heller inte sådana problem, trots att vi inte äter middag tillsammans särskilt ofta. Pratar med varandra gör vi emellertid massor. Och respekt och hänsyn går åt båda hållen. 
  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-12-15 10:11:00 följande:

    Att mina barn inte har "hattat" mellan hemmen beror ju helt enkelt på att de har mått bäst av att bo på ett ställe varannan vecka. Jag kan inte förstå hur det kan ses som något negativt när barnen själva får välja hur de vill ha det? Vi har hela tiden uppmuntrat dem att berätta hur de själva vill bo och hur de vill ha sin vardag, från de att det blev äldre och fick andra behov. Vill de bo heltid, halvtid, helger? Och de har valt att inte hatta. Så kan vi inte låta dem ha rätt till sina egna val utan att du låter lite nedlåtande över det?


    Det tycker jag absolut att de ska ha! Men jag tycker nog att det är du som låter nedlåtande när du beskriver mina barns val som "hattande" mellan hemmen. Det var därför jag kom ihåg dig. Så har du nämligen skrivit förut. Vi upplever ingen "hattig" tillvaro i vår familj. 

    Så - är det verkligen jag som varit nedlåtande i det här avseendet? Du kanske tycker att ordet "hattande" är positivt laddat?
  • Påven Johanna
    Ess skrev 2015-12-15 11:07:05 följande:
    Man kan ju inte va hur spontan som helst även som vuxen, inte så länge det finns andra människor involverade i ens liv.
    Inte ens när jag var ensam med mannens barn och vi skötte oss själva, så lät vi bli att kommunicera. Vi berättade när vi stack iväg och vart och ungefärlig tid när vi skulle va hemma. De frågade om det var ok att ta hem ett par kompisar och sådant. Det är bra att veta när personen tänkt komma hem, så man vet om/när det är dags att börja oroa sig.
    Nej, men det gäller ju även för ts spontana infall då, tycker i alla fall jag. Om ts spontant på morgonen kommer på att hon vill göra något som innefattar alla som bor tillsammans så måste ju alla som bor tillsammans bli tillfrågade och ts måste också kunna ta ett nej när någon i familjen inte har tid eller lust att hoppa på hennes spontanitet. 

    Här tycker jag att det hos ts finns en stark vilja att ha ett auktoritärt bestämmanderättsförhållande endast i egenskap av att hon är vuxen och ungdomarna inte är det. Sådant är jag personligen inte så förtjust i. 
  • Påven Johanna
    Anonym (Västkusten) skrev 2015-12-15 13:23:52 följande:

    Det som stör mig är att jag VILL vara en familj med hans barn OCKSÅ. Att vi ska kunna göra något ihop utan att de får infall att vara med mamman. När de ska hänga med kompisar så kollar de ju alltid med oss först, varför inte detsamma här? De ser om annat är planerat, om vi kan hämta (bor på landet) osv. En liten del i mig tycker det är respektlöst gentemot oss, ungefär som att här kan man äta lite och sova när man känner för det, jag hade aldrig tagit "hotell grejen" om de sprungit hos vänner hela tiden heller utan att kolla av . Ibland planerar vi saker som kräver full familjs närvarande osv. Så funkar vi. Sen gör vi väldigt sällan småbarnsgrejer när vi är alla tre barn, det gör vi när det är mammavecka. Som den här spontana grejen jag pratade om var en julmarknad som jag tyckte skulle vara mysigt och familjärt att gå allihopa. Vi kom hem vid fem, så tid till mammas födelsedag fanns kvar. Varför vara en familj på andras premisser?? Varför måste jag godta det på VÅR vecka. Att de mestadels tyr sina förfrågningar till mig är för att jag är hemma på deltid och maken jobbar heltid. Då har vi den regeln här hemma att den som är hemma vet planerna bäst, den avgör vad som funkar just då.

    Att jag ska vara nån form av auktoriserad kontrollfreak är baserat på vilka grunder? Inte särskilt tillförande i en diskussion om man vill bli tagen på allvar med sina åsikter. Ärligt talat tappar såna uttalanden all form av trovärdighet inför kommande åsikter. Väldigt omoget om inte annat. Tycker jag!


    Auktoritär, inte auktoriserad. 

    Julmarknad är för mig definitivt en sådan sak som man kan vilja eller inte vilja följa med på. Jag skulle personligen ha väldigt svårt för en människa som skulle bestämma åt mig vad som är mysigt och inte och dessutom på vilken dag jag skulle känna så. 

    Att de frågar om de kan hänga med kompisar är väl för att de är mer beredda på att det är en sak som ni kan säga ja eller nej till. Förmodligen känns väl samma möjlighet orimlig och absurd när det kommer till att träffa sin egen förälder (och dessutom på förälderns födelsedag).

    Att mindre barn har mer begränsningar är för mig naturligt. Att så stora barn själva ska få bestämma om de vill eller inte vill gå på julmarknad eller om de hellre är med sin andra förälder utan att behöva få det beslutet godkänt eller avslaget är för mig lika naturligt. Och i mitt tycke är det helt absurt att känna att "Ska de vara hos mamma nu när det är vår vecka och julmarknad så kan de lika gärna stanna där!" och agera på det. Så det hoppas jag att du inte gör. Det om något är ju extremt omoget. 

    Jag tycker att det är både bra och fint att du vill att hans barn ska vara med i familjen och att ni ska ses som en enhet, det är toppen. Men från det till att tvinga fram en sådan känsla hos alla är steget långt tycker jag. Särskilt när det gäller tonåringar, de har behov av att få bestämma över sig själva. Det är bara när det verkligen behövs som man bör sätta in någon form av maktutövning mot dem. Och situationer som du beskriver ingår i mitt tycke verkligen inte i ett sådant drastiskt scenario. 

    Själv kan jag inte tänka mig någon situation där jag skulle neka vare sig mina eller min mans barn att träffa sina andra föräldrar. Kanske om vi var utomlands och jag förväntades ratta planet hem själv.
  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-12-15 14:10:22 följande:

    Jag vet inte om ordet hatta används olika på olika dialekter, men jag ser det inte som nåt negativt, utan som beskrivning när man är än på det ena stället och än på det andra.


    Om jag har låtit nedlåtande så har det inte varit min mening. Jag lägger mig inte i hur andra löser sin vardag för det är upp till var och en, jag beskriver bara hur det funkar hos oss med planer och framförhållning. Vad som funkar för oss funkar för en del (tror det kanske hade funkat bättre för TS tex), och vad som funkar för er funkar bättre för andra (som för TS bonusbarn). Fler värderingar än så lägger jag inte in.


    Ja, då är ju saken ur världen. Då arkiverar jag det som ett dialektalt missförstånd mellan oss. 

    Jag lägger mig vanligtvis inte heller i hur andra löser sin vardag, men här på forumet efterfrågas ju andras åsikter om ett specifikt ämne. Då lägger jag mig ibland i. Ofta beskriver jag bara hur vi gör, men ibland argumenterar jag också för en ståndpunkt för att jag av olika anledningar i just den speciella saken tror att det är mer rätt helt enkelt. Jag finner mig påfallande ofta försvara och förklara tonåringar som jag tycker är en hyfsat missförstådd grupp människor. Särskilt ofta blir de missförstådda av kvinnor som själva har små barn och som grundar sina uppfattningar enbart utifrån det. 
  • Påven Johanna
    Anonym (Västkusten) skrev 2015-12-15 16:30:37 följande:

    Spelar visst ingen roll vad jag säger, hur jag gör.. Mitt hem är tydligen inte mitt hem utan dessa barns hem. Inte min minstings heller tydligen. Utan tonåringarna ska bestämma huruvida de ska vara här eller hos mamma, varför inte mamma på heltid? Och jag ska kasta om middagsplaner, minstingen bli otrygg när stora syskon är hemma och inte, helt plötsligt vet inte ens jag, men det puffas för trygga barn ja såklart alltid de barn som inte är styvmammans! I vareviga tråd.. Vad är det jag gör egentligen som är så hemskt???! KONKRET


    Oj. Jag trodde att detta var en seriös tråd, men så här kan väl ingen på allvar resonera och känna? 
Svar på tråden Umgås med mamma på pappavecka?