Men för mig känns det ju mer som att jag driver ett hotell. Varför inte vara hos mamma hela tiden då istället??
Med hotell menar jag att i grund och botten är vi en familj, varför är det fel att se de som familj?, och då känner jag att jag ska kunna få räkna in dom i det spontana, för det är så mycket trevligare att göra som familj och inte bara "vi vaknar upp ihop och syns till kvällen när mamma behovet är stillat för stunden". Då anser jag att de borde flytta dit eller lära sig hantera det begäret. Ja självklart har man bestående begär efter mamma, men kunna hantera att de kommer träffas snart igen. Låta saknaden vara sund. Förstår egentligen inte varför barnen nödvändigtvis måste vara med på kalaset, varför inte fira mamma på kvällen efter våra aktiviteter? När jag sa det till min man så tyckte han väl egentligen att han kunde ha gjort så.
I min mening är det för mycket curling nu för tiden, mellan skilsmässobarn, förr var det klart och tydligt var man var nånstans. Föräldrarna höll inte på att inkräkta på varandras umgänge. Men iallafall om min son blir att han aldrig vill med på nåt när han blir som de så skulle jag ändå inte acceptera att han var hos pappa under min tid. Om vi nu vore i den sitsen.
Mamman kollar aldrig med oss, bestämmer via barnen och om då jag nekar dom.. Ja ni fattar själva.
Det som stör mig är att jag VILL vara en familj med hans barn OCKSÅ. Att vi ska kunna göra något ihop utan att de får infall att vara med mamman. När de ska hänga med kompisar så kollar de ju alltid med oss först, varför inte detsamma här? De ser om annat är planerat, om vi kan hämta (bor på landet) osv. En liten del i mig tycker det är respektlöst gentemot oss, ungefär som att här kan man äta lite och sova när man känner för det, jag hade aldrig tagit "hotell grejen" om de sprungit hos vänner hela tiden heller utan att kolla av . Ibland planerar vi saker som kräver full familjs närvarande osv. Så funkar vi. Sen gör vi väldigt sällan småbarnsgrejer när vi är alla tre barn, det gör vi när det är mammavecka. Som den här spontana grejen jag pratade om var en julmarknad som jag tyckte skulle vara mysigt och familjärt att gå allihopa. Vi kom hem vid fem, så tid till mammas födelsedag fanns kvar. Varför vara en familj på andras premisser?? Varför måste jag godta det på VÅR vecka. Att de mestadels tyr sina förfrågningar till mig är för att jag är hemma på deltid och maken jobbar heltid. Då har vi den regeln här hemma att den som är hemma vet planerna bäst, den avgör vad som funkar just då.
Att jag ska vara nån form av auktoriserad kontrollfreak är baserat på vilka grunder? Inte särskilt tillförande i en diskussion om man vill bli tagen på allvar med sina åsikter. Ärligt talat tappar såna uttalanden all form av trovärdighet inför kommande åsikter. Väldigt omoget om inte annat. Tycker jag!
Du visste väl om att pappan hade ungar innan du blev ihop med honom?
Och då, oavsett vad du vill, så finns de andras viljor och behov att ta hänsyn till, det finns också en till förälder iblandad.
Det är inte ER vecka med barnen, det är Barnens vecka med sin pappa.
Men det är just det att det är pappas vecka med barnen inte mammas.. Varför ska det då vara ok att mamman gör upp planer med barnen på "fel" vecka... Skulle ni tycka det vore lika ok om pappan hade skrivit inlägget? Eller är det fel bara för att det är pappans sambo som man gärna vilja få att framstå som den elaka styvmodern som vill bestämma allt...
Jag tycker det är respektlöst av mamman att göra planer med barnen i telefon utan att kolla om det är ok...
Och jag tycker att barn som är så pass gammal behöver lära sig visa hänsyn och faktiskt kolla med övriga familjen om det är ok.. För det handlar inte bara om att inte vara hemma det handlar om hur mkt mat ska man göra, till vilken tid? farmor och farfar kanske kommer för att träffa barnen har dom rest långt känns det ju verkligen trist om dom inte ens är hemma.. Och div praktiska saker så det minsta man kan begära är att man kollar innan man bestämmer slutgiltigt.... Och kom nu inte med argumentet att umgänget inte är till för farmor och farfar.. visst det är till för att barnen ska träffa sin förälder men jag tycker även det är till för att andra ska få en chans att träffa barnen......
Och hur man kan se något negativt i att ts tycker det är viktigt att man umgås som familj begriper jag inte.. För hade hon skrivit att hon ville göra saker ensam med pappan och yngsta hade hon fått skit för det också..... Tycker det är trist att så fort man öppnar munnen och har ett önskemål eller förväntan som bonusförälder ska man slås ner för man ska minsann inte tycka nånting utan bara säga ja tack och amen till allt
Spelar visst ingen roll vad jag säger, hur jag gör.. Mitt hem är tydligen inte mitt hem utan dessa barns hem. Inte min minstings heller tydligen. Utan tonåringarna ska bestämma huruvida de ska vara här eller hos mamma, varför inte mamma på heltid? Och jag ska kasta om middagsplaner, minstingen bli otrygg när stora syskon är hemma och inte, helt plötsligt vet inte ens jag, men det puffas för trygga barn ja såklart alltid de barn som inte är styvmammans! I vareviga tråd.. Vad är det jag gör egentligen som är så hemskt???! KONKRET
Ska tilläggas att det är dans MED föräldrar/vuxna, ett sorts kultur projekt här på vår musikskola. Det betyder att barn och föräldrar dansar balett, bugg och olika danser i grupper och individuella barn -föräldra team....
Ni är rätt så bittra enligt min mening faktiskt. Ni verkligen snöar in på att detta är elaka styvmamman. Patetiska, omogna debattörer som bara skriker totalt onödigt. Ni har ingen som helst tillförlitlighet i era kommentarer tyvärr. Jag ser endast bitter *or som borde ha lika bra sexliv som mig helt enkelt och putsa lite på moralkompassen och lyfta locket på principlådan