Förvirrad och totaldeprimerad.

Om själva flyget tar 3.5 så får du väl lägga på en timme för incheckning, halvtimme för passkontroll mm vid ankomst plus restid till flyget. Jag bor utomlands och själva resan med flyg hem tar 1.5 men sammanlagt tar det en halv dag

Absolut det får man ju räkna med men när man talar om distanser med flyg.
Vilket som så ville jag bara ge en liten förklaring för det.

Allt känns tungt och inget verkar gå bra vad jag än tänker.

Finns det inga sidor på internet var man kan hyra in sig hos någon i något rum någonstans i närheten av dina barn? Det tycker jag vore den bästa lösningen för dig, då spar du både de få slantar du tjänar samt är i närheten av dina barn.

De kommer kanske aldrig få bo i egna rum, men det är faktiskt bra för barn att bo i samma rum och lära sig dela på saker. Det är inte säkert de blir sämre människor för det, snarare tvärt om. Däremot kanske de blir sämre människor med en ansvarslös mamma och en frånvarande pappa.

Du kanske säger nu att du kommer komma tillbaka, men saken är den att när du väl kommit till Sverige kommer saken kanske se annorlunda ut. Du prioriterar pengar nu och även då kommer du kanske inte tycka att du har råd att åka och hälsa på, du kanske måste lägga tid på att fixa eget boende etc.Tänk om du träffar någon ny, kanske får nya barn med henne, då kommer dina barn i Spanien komma i andra hand.

Om din fru är katolik får hon väl inte gifta om sig?

Jag bor i en liten fiskarby här i Spanien och tyvärr så finns det inte många optioner om att bara hyra ett rum, kanske finns det lite mer av det i dom större städerna som Barcelona, Madrid och Valencia, nu är det så att jag bor ganska långt ifrån alla storstäder och har hamnat lite i mitten av allt, skulle jag då behöva flytta så pass långt så måste jag ju finna jobb och så men det är ju ett annat problem nu när det inte finns några arbeten här i Spanien.
Situationer här angående jobb har blivit läskigt, ingen vågar röra sig från vilket arbete de en kan komma över på grund av rädslan att inte finna annat.

Jag vet att om jag skulle åka till Sverige så skulle jag må väldigt dålig när jag inte ser barnen dagligen, det skulle bara kännas bra när jag då skulle få träffa dom såklart men som ni säger, så långa mellanrum skulle kännas så deprimerande.
Skulle jag stanna här så skulle jag väll få ha dom varannan vecka men vart och hur vet jag inte än, skulle jag kunna hitta en liten lägenhet som var billig så skulle väl det gå en viss tid men som jag sagt innan, jag har direkt inte bara råd med det även fast det skulle vara billigt, det är det som skrämmer mig på den ekonomiska fronten.
Vilket är klart så kommer jag inte kunna komma ner till Spanien varje månad så då får man väll spara ihop sig, här skulle jag inte kunna spara till mig en euro på grund av alla utgifter, jag skulle bara ligga efter i hyra och lån på allt och det kan jag inte tillåta.
Jag tror väll också att frun måste betala hälften av resorna för banen och för att jag ska kunna komna för att träffa dom så som jag måste betala underhåll för dom medan dom är med henne om jag har rätt?
Hemma i Sverige så kommer jag åtminstone kunna spara ihop mig några slantar i månaden.

Jag tor att hon kan gifta om sig men inte katolskt i alla fall men det tror jag inte att hon kommer att göra i alla fall.

Just nu i det här fallet så kan jag knappt tänka på att finna någon annan och har ingen alls lust, prioriterar banen i första hand och det är det ända jag bryr mig om just nu.
Hon däremot värkar ha tid med flirt och allt annat, hur kan man ha mage till det? Jaja det kan väll bara hon svara på.

Jag ska ändå försöka stanna så länge som möjligt och kan tills mina vägar blir klarare, vill bara finna möjligheter för att jag befinner mig men en han framför och en bak.

Tror att jag ska tala med frugan imorn så vi får se vad hon har i tankarna, om hon nu vill skiljas så tycker jag ändå att hon måste ge mig en hjälpande hand i den hör svåra situationen, inte bara sparka ut mig från lägenheten och säga ta hand om dig själv, mest för barnens skull.
Jag tror att hon virar omkring för mycket i sitt ego och har lite att komma till när det gäller andra.
Jag skulle i alla fall aldrig göra så här emot henne om det var hon som bodde i Stockholm och säga tack för det här nu får springa runt och sträva efter ditt eget liv, så obarmhärtig är jag tyvärr inte.

Jag tror på karma och förr eller senare så kommer allt tillbaka till en så vi får väll se vad som sker.

Har pratat lite med frugan och har varit till banken för att ta reda lite på vad som fattas att betala på lånen och huset.
Hennes enda lösning är att jag flyttar till Sverige på grund av det ekonomiska :(
Hon förstår själv att om jag skulle stanna och hyra något så skulle det bli ekonomibrist på båda hållen, känner mig så nere med tanken att lämna barnen.
En sak hon säger är att hon vill separera men inte skiljas lagligt eftersom hon tror att hon kommer att sakna mig efter än längre tid, då sa jag att då har du inget annat val att lämna barnen hos mig för att jag kommer definitivt inte vilja ha något med henne efter allt hon tvingar mig att göra nu, det är smällen hon kommer att få ta då.
Om jag nu måste åka så finns det så mycket att organisera där hemma och om jag nu får det bättre där ekonomiskt, ska jag då behöva lämna det för att återigen komma tillbaka till min gamla situation? Inser hon inte att det här kommer att inbära och tära så pass mycket på mig.
Jag sa till henne att under inga omständigheter att om hon inser att hon inte klarar av att ta hand om barnen så får hon se för barnens bästa och lämna över dom till mig, jag menar att hon inte ska vara så egoistisk.
Hur tycker ni att det låter?
Jag frågade henne om hur kommer du att ta det när barnen frågar efter pappa och pappa inte finns där?
Hon säger att det är en sak som tar på henne i den frågan, men den som också kommer att lida i den frågan är jag som inte kommer att ha dom i min famn och säga hur mycket jag älskar dom.
Har försökt att förklara smått till min sån att pappas land inte ligger så långt bort om man åker med flyg utan att säga att jag ska åka såklart, men försöka förklara att under en dag som du går i skolan och kommer hem dröjer pappa att ta sig till sitt land, liksom förbereda han lite gran om att distanser inte har någon stor betydelse, mycket mer kan jag inte säga i dagsläget men ändå ge han en liten vink på hur långt det tar.
Det känns svårt för mig att gå igenom det här men vill att jan ska förstå det att under några timmars färd så kan man åka mellan länder.
Gör jag fel att förbereda han lite smått så där för att inte han ska uppleva det mer traumatiskt? Kommer han förstå?
Skriver här med ett brustet hjärta..
Lilla flickan säger jag inte mycket till för hon är bara tre år och förstår inte så mycket just nu.

Vet ju inte om jag får ta ut f-ledighet nu när jag varit utskriven från Sverige.
Men kommer ju att komma hem så jag vet inte om jag förlorat den delen.

Ring eller skriv och kolla med försäkringskassan. De har mail. Varför ska du vara den som ska flytta från huset ända till Sverige och din fru bara bo kvar och ha allt? Har du ingen vän på plats som kan hjälp dig? Din fru verkar inte schysst om hon tycker att barnets pappa ska flytta till Sverige långt från barnen. Finns det inget skyddsnät alls i Spanien? Jag ska själv snart separera med barn och ekonomin kommer bli svår. Jag timanställd och resten a kassa. Tack vare bostadsbidrag har jag i varje fall råd med en tvåa. Hade jag flyttat lite utanför några km kunde jag få hyra en trea för samma pengar men jag vill att vi bor nära så vi är tillgängliga båda två till vårt barn. Jag känner att jag inte klarar att vara ifrån hen mer än högst en halv vecka. Så jag kommer dela av vardagsrummet och ha min säng där så att mitt barn får ett eget rum.

Tråkigt att höra att du lever i samma sits, tur har du att du lever i Sverige om det kan stärka dig lite om du kan jämföra med min situation, ska be för dig (entjej)

Jag tycker att vi har levt så här nu under tre år och så i separerade rum, jag tror inte heller att det är schysst mot barnen att leva i en teater varje dag, vad jag har klart i det hör fallet så finns det alltid en varg och ett får, jag är fåret.
Hon sa och önskade att om vi hade bra ekonomi så skulle jag självklart hyra en liten lägenhet i närheten men vi båda två vet att det inte räcker till med det vi har.
Jag förklarade till henne att i mitt fall så kommer jag bara att kunna ha banen under jul och ca 25 dagar under sommaren, och någon enstaka långhelg som jag kan åka ner snabbt att få träffa dem.
Här i Spanien så finns det många lov som hon då kommer att bli tvungen att skicka barnen till mig men kommer då ha oturen att jobba jag med, får väll då ta hjälp av min mamma , bror eller någon bekant som kan hjälpa mig isåfall.
Finns det någon typ av tillfälligt fritidsgårdar som man kan betala en viss avgift för eller kan man prata med någon skola som kusinerna går i under en kort varsel om man då betalar eller så?, har ingen aning vad jag kan komma på.
Kommer ihåg som liten i skolan så kom det ofta någon släkting från ett annat land till en klasskamrat och skolan tog glatt emot dom för lite lätt undervisning, liksom sådär på skoj skull.

Hej hur går det för dig?

Hej!
Är helt slut nu, frun får mig tokig genom att säga först att jag måste flytta härifrån pågrund av dålig ekonomi och gav mig inga lösningar på att stanna kvar och hyra något litet.
Min bror ringde mig igår och har fixat jobb på Telia 100% med en lön på 25000 + 8000 på bonus redan nu den första februari har jag tjänsten!!!! Vad ska jag göra ? Har inga papper klara på skilsmässan eller varken har vi delat upp på lånen och kommer inte att hinna med det på snara tre veckor( PRESS NU!)
Nu velar frugan fram och tillbaka, gråter och verkar osäker på sina beslut, förrgår så sa hon att jag inte hade något anat val en att flytta hem.
Vad ska jag göra,Har fått en sån stor chans på ett jobb hemma ?
Tänker mycket på barnen nu men börjar att bli rädd att frugan håller på att försöka manipulera mig.