Preimeg

Äldre 26 Nov 13:02

147 svar

Förvirrad och totaldeprimerad.

Hej,

Jag är pappa till två små änglar på 3 och 5 år.

Nu ligger det till så här att jag är bosatt i Spanien nu 12 år varav 6 år med ett ostabilt förhållande.

Min fru vill nu skiljas för att det inte fungerar mellan oss, saken är så att jag känner att om vi skiljer oss så vill jag flytta hem till Sverige men jag vill inte skilja mig från mina barn som jag älskar över allt annat på denna jord, men jag vill inte vara kvar här om jag måste bo här själv efter allt jag byggt upp som bara rasar ner.

Gör jag fel som tänker så här? Jag är lycklig med mina barn men kommer att bli så olycklig när jag väl måste ut från huset som vi en gång köpte efter vårat giftemål.

Jag vill inte vara självisk men jag känner att jag måste bygga upp mig på nytt för att känna lycka igen, och som jag då kan bidra min lycka till mina barn även fast jag bor på långa distans.

Jag i Sverige kommer att komma ner till Spanien för att träffa mina barn på semester och dom får komma till Sverige för att vara med mig där under semester.

Jag tror att om jag väl börjar jobba i Sverige kommer jag också kunna ta ut del av pappa ledighet eftersom här i Spanien så får man bara ut 15 dagar per barn, altså 30 dagar sammanlagt, villket innebär att jag kan få ut cirka 420 dagar i Sverige.

Hjäp mig! Känner mig desperat och mår så dåligt av allt det här.

Är det någon som har gått igenom samma sitta som jag, var snäll och vägled mig lite.

Tack

Preimeg

Äldre 29 Nov 12:18

#71

entjej skrev 2015-11-28 21:30:47 följande:

Alltså man kan bara få föräldrapenning de dagar man är med sitt/sina barn. Inte annars. Förstår inte hur du tänkt....var skulle du bo när du hälsar på dom? Tänker du ta föräldrapenning just de dagarna....som någon annan skrev....det är frågan om det går överhuvudtaget eftersom de är skrivna utomlands. Jag vet inte...

Sedan i Sverige. Verkar som om du tror att det är lite väl lätt i Sverige. Okey, visst är det säkert mycket bättre med bidrag än t ex Spanien. Men man får inte bostadsbidrag om inte barnen är skrivna i din lägenhet. Jag känner en som är ensamstående och är arbetssökande med försörjningsstöd. Han får bo i en etta på 30 kvadrat samt utöver boendekostnader får han ca 3000 som ska räcka till allt annat... Och det är inte jättelätt att få jobb i Sverige om du tror det. Vet inte om det är lättare i resturangbranschen men annars är det väldigt svårt...

Och även om du skulle få det lite bättre ekonomiskt i Sverige är det inte det som är grejen nu. Det är dina barn som du älskar och som älskar dig. De skulle känna det som att du valde bort dom för Sverige. Och innan du har testat tycker jag faktiskt att du gör det. Du får ge det en chans i Spanien först. Kämpa för dina barn! Annars skadar du dom och er relation.

Som sagt testa en längre tid och gör allt du kan för att få det att fungera i Spanien. Tror du kommer ångra dig om du ger upp dina barn! Att åka till Sverige ser inte bra ut heller ifall hon får för sig att vilja ha enskild vårdnad

Du har så rätt!
Det är en så svår situation jag sitter i nu och vet inte riktigt vad jag ska göra.

Preimeg

Äldre 29 Nov 18:26

#72

Så här har min dag sett ut idag, jag åker och jobbar kl 08:00 medan frugan ska börja kl 15:30.
Jag går förbi där hon jobbar innan jag drar vidare hem, vi har en nanny som stannar med barnen tills jag kommer hem.
Jag frågade frugan om barnen så klart och hon säger det har gått bra och jag har lekt lite kurragömma med dem , ok säger jag och frågar, har du strykt deras uniform till skolan för imorn? Nej svarar hon och säger att hon glömt det fullständigt men säger att häng upp tvätten som är klar och ligger i tvättmaskinen, oj säger jag o tänker herregud hon gör ju ingenting men jag kunde visst se att hon hade tid med att chatta runt med whatsapp under en timme samtidigt med den här tredje personen som jag nämt förut, det är väll därför hon inte haft tid då?

När jag väl kommer hem så finner jag då tvätten jag måste hänga upp, skoluniformer som måste strykas, diska upp allt som hon lagat till mat, plocka upp leksaker över hela huset men barnen klandrar jag inte eftersom de är bara barn och dem leker ju förstås.

Nu återstår det så klart att leka och vara med barnen, bada dem och laga mat och lägga dem i sängs, men det står jag för för det är ju mina barn förstås, no problem.
Men jag menar hon har ju inte gjort någonting medan hon har varit hemma, vill Jon att jag ska ryka till igen så att hon kan klandra mig igen och säga titta hur förbannad du blir och gnäll inte så mycket, liksom ha en orsak till diskussion?
Eller är hon enbart så jävla lat?
Vad tycker ni?
Nu när hon vet hur vi har det så ställer hon inte upp på något sätt.
Jag är så jävla less på allt det här och är rädd att det är hon som vill provocera dom här situationerna, känns jävligt tråkigt men så här ser min everyday ut!

Vad ska jag göra? Hon tröstar ju sig själv och kastar bort sin tid med och snacka med den här killen som hon värkar vara så kär i medan jag måste göra alla sysslor i hemmet efter att ha jobbat hela dagen och har inte gjort något för att lätta min dag, bara tvärt om.

Sorry om jag skriver allt det här men så har min dag sätt ut.

Gina43

Äldre 30 Nov 09:51

#73

Gar ni funderat på äktenskapsrådgivning? Det är väl inte bara att skilja sig när man har barn hur som helst (vet ej hur reglerna ser ut i Spanien, betänketid osv)? Är ni civilt eller katolskt gifta? Kan det vara så att ni har fastnat i ett dåligt mönster, att du klagar och surar och hon mest vill fly till sin flirt eller slår ifrån sig/går i försvar? Ni kanske har någon form av problem i botten som kan lösas?

Jag förstår att du är frustrerad, men du gör ju inte precis alla hemsysslor? Hon lagar frukost och lunch till barnen (?) och leker med dem, sorterar tvätt och brukar väl egentligen hänga upp den och i regel stryka uniformerna? Att du lagar middag och tar hand om barnen när du kommer hem samt gör lite hemsysslor då är ganska normalt. Det blir ju så när inte båda föräldrarna jobbar dagtid/samtidigt och man inte har barnen på förskola/fritids? Om det bli ojämn fördelning i sysslorna hemma får ni kanske prata om? Vad säger hon när du tar upp det (utan att vara anklagade)?

Preimeg

Äldre 30 Nov 12:12

#74

Gina43 skrev 2015-11-30 09:51:00 följande:

Gar ni funderat på äktenskapsrådgivning? Det är väl inte bara att skilja sig när man har barn hur som helst (vet ej hur reglerna ser ut i Spanien, betänketid osv)? Är ni civilt eller katolskt gifta? Kan det vara så att ni har fastnat i ett dåligt mönster, att du klagar och surar och hon mest vill fly till sin flirt eller slår ifrån sig/går i försvar? Ni kanske har någon form av problem i botten som kan lösas?

Jag förstår att du är frustrerad, men du gör ju inte precis alla hemsysslor? Hon lagar frukost och lunch till barnen (?) och leker med dem, sorterar tvätt och brukar väl egentligen hänga upp den och i regel stryka uniformerna? Att du lagar middag och tar hand om barnen när du kommer hem samt gör lite hemsysslor då är ganska normalt. Det blir ju så när inte båda föräldrarna jobbar dagtid/samtidigt och man inte har barnen på förskola/fritids? Om det bli ojämn fördelning i sysslorna hemma får ni kanske prata om? Vad säger hon när du tar upp det (utan att vara anklagade)?

Det jag menar är att tyvärr så gör hon inget i hemmet, hon lyckas med och köra in tvätt i maskinen men har ingen tid att hänga upp den och varken stryka kläder under ca 8 timmar, tycker att man måste hjälpa till lite 50/50 här.
De rena kläderna måste alltid sortera, laga mat, diska, stryka,gå ut med hunden, hämta barnen, dra ner till parken med barnen, duscha dem, ja jag gör det mesta i hemmet och så är det.
Det är inte att jag vill vara gnällig men det är väll samma sak om man hittar sin man/kvinna hemma som sitter och tittar på fotbollsmatch och dricker öl och har inte lyft lillfingret i hemmet, jag tror att man blir lite less på det, jag menar så här ser det nästan ut varje dag för mig tråkigt som det är.

Gentemot parterapi så tror jag inte att de skulle att fungera nu när hon är så upptagen med sin flirt, jag tror väl att det är hon som skulle behöva ta det steget och lägga ner det först och sen säga till mig att hon vill försöka bilda upp vårt förhållande igen innan man går in i någon form av terapi?
Hon är ju otrogen mot mig, hur ska jag kunna se dagen klar?
Det går mot ett slut som egentligen bara hon kan förhindra, men varför lägger hon inte bara korten på bordet och säger vad hon vill så är ju sagan slut.
Det är så många faktorer nu som drabbar mig som att hon inte älskar mig, vi sover inte tillsammans, hon låter mig göra det mesta, och hon är säkert otrogen med hennes flirt, jag menar vad kan jag göra?
Tycker bara att det kommer att bli fel för barnen vad som en kommer att hända på grund av den här situationen och det är dem som kommer att drabbas i slutänden.

Preimeg

Äldre 30 Nov 12:21

#75

Gina43 skrev 2015-11-30 09:51:00 följande:

Gar ni funderat på äktenskapsrådgivning? Det är väl inte bara att skilja sig när man har barn hur som helst (vet ej hur reglerna ser ut i Spanien, betänketid osv)? Är ni civilt eller katolskt gifta? Kan det vara så att ni har fastnat i ett dåligt mönster, att du klagar och surar och hon mest vill fly till sin flirt eller slår ifrån sig/går i försvar? Ni kanske har någon form av problem i botten som kan lösas?

Jag förstår att du är frustrerad, men du gör ju inte precis alla hemsysslor? Hon lagar frukost och lunch till barnen (?) och leker med dem, sorterar tvätt och brukar väl egentligen hänga upp den och i regel stryka uniformerna? Att du lagar middag och tar hand om barnen när du kommer hem samt gör lite hemsysslor då är ganska normalt. Det blir ju så när inte båda föräldrarna jobbar dagtid/samtidigt och man inte har barnen på förskola/fritids? Om det bli ojämn fördelning i sysslorna hemma får ni kanske prata om? Vad säger hon när du tar upp det (utan att vara anklagade)?

När jag säger till henne att hon inte gör något i hemmet i bra nivå utan att vara anklagande så säger hon att hon är trött och har ingen ork men visst känner hon sig peppad att gå på boddypump och träna ihjäl sig och sen ligga hela natten lång och chatta på whatsapp ja vi vet vem tror jag? Inte konstigt att hon är trött.
Jag vet inte hur du ser det men det har ju en logisk förklaring tror jag.
Sen så vill hon bara se mina negativa sidor med att säga att jag alltid ser sur ut och lipar hela dagen lång, har det liksom lite svårt att gå runt med ett smilband som sträcker sig upp till öronen.
När jag ibland lämnar barnen på skolan och kommer hem så ligger hon fortfarande och sover och efter två timmar så kan jag höra henne ropa på mig att jag ska komma in på rummet och säger OJ jag försov mig, kan du ordna upp lite frukost till mig, visst inget problem säger då jag men tänker att vad lycklig jag skulle bli om hon gjorde samma för mig.

chokladspad

Äldre 2 Dec 13:51

#76

Preimeg skrev 2015-11-30 12:21:54 följande:

När jag säger till henne att hon inte gör något i hemmet i bra nivå utan att vara anklagande så säger hon att hon är trött och har ingen ork men visst känner hon sig peppad att gå på boddypump och träna ihjäl sig och sen ligga hela natten lång och chatta på whatsapp ja vi vet vem tror jag? Inte konstigt att hon är trött.
Jag vet inte hur du ser det men det har ju en logisk förklaring tror jag.
Sen så vill hon bara se mina negativa sidor med att säga att jag alltid ser sur ut och lipar hela dagen lång, har det liksom lite svårt att gå runt med ett smilband som sträcker sig upp till öronen.
När jag ibland lämnar barnen på skolan och kommer hem så ligger hon fortfarande och sover och efter två timmar så kan jag höra henne ropa på mig att jag ska komma in på rummet och säger OJ jag försov mig, kan du ordna upp lite frukost till mig, visst inget problem säger då jag men tänker att vad lycklig jag skulle bli om hon gjorde samma för mig.

Detta påminner mig lite om ett par vänner till oss som nyligen separerat. Hon var långtidssjukskriven pga olika psykosomatiska svårtolkade symptom och orkade inte arbeta. Hon gjorde visserligen en hel del hemma, men hade kanske lite svårt med rutiner och maken fick hela tiden täcka upp där hon missat något. Han stod för hela ekonomin i princip. I och med att deras ekonomiska förutsättningar blev mer ansträngda (de hade två barn, hus mm) så blev maken mer och mer frustrerad över hustruns tillkortakommanden. Jag tror att han glömde att älska henne i nöd och lust. I lusten gick det bra men inte i nöden. Atmosfären i hemmet förändrades och hon anklagades också för att vara lat (även om hon inte var latare nu än när de gifte sig) och bekräftelsekontot snarades åt.

Guess what, denna lady gick också och tränade på gymmet mycket. Detta var hennes andningshål från hemmet. Faktum är att hon från medicinskt håll uppmuntrades att träna mycket och detta var snarare något som ökade hennes energinivå. Varenda hälsorådgivare säger att träning är något som ökar energin i vardagen. Så i princip gjorde hon bara sin läxa. Det var också på gymmet hon träffade en annan man som visade henne uppskattning, vilket hon var svältfödd från hemifrån. Han fick henne att känna sig sedd och värdefull, han såg hennes styrkor medan mannen hemma såg hennes svagheter.

Klart som soppspad föll hon pladask och ett halvår senare var skilsmässan ett faktum.

Människor krisar på olika sätt. En del som blir deprimerade blir passiva, orkar inte upp ur sängen. De flyr in i drömvärldar. Om de bara får höra att de är lata och inte blir sedda för det lilla de faktiskt gör, lär det inte bli bättre. Och ja, man kan ha en depression utan att "verka ledsen".

Ger du din fru cred för det lilla hon gör? Om hon bara får negativa kommentarer från dig och inte respons på det lilla hon gör kommer hon inte att vilja göra mer.
Jag och min man försöker tänka på 80/20-regeln. Jag ger 80 och förväntar mig 20 tillbaka. Om båda fungerar så blir det balans.

Om du är trött på att du gör allt jobb och hon är lat och oduglig, tänk då på att det kanske inte är hon som lämnar dig. Du kanske någonstans redan har lämnat/slutat att älska henne?

Preimeg

Äldre 3 Dec 17:48

#77

chokladspad skrev 2015-12-02 13:51:46 följande:

Detta påminner mig lite om ett par vänner till oss som nyligen separerat. Hon var långtidssjukskriven pga olika psykosomatiska svårtolkade symptom och orkade inte arbeta. Hon gjorde visserligen en hel del hemma, men hade kanske lite svårt med rutiner och maken fick hela tiden täcka upp där hon missat något. Han stod för hela ekonomin i princip. I och med att deras ekonomiska förutsättningar blev mer ansträngda (de hade två barn, hus mm) så blev maken mer och mer frustrerad över hustruns tillkortakommanden. Jag tror att han glömde att älska henne i nöd och lust. I lusten gick det bra men inte i nöden. Atmosfären i hemmet förändrades och hon anklagades också för att vara lat (även om hon inte var latare nu än när de gifte sig) och bekräftelsekontot snarades åt.

Guess what, denna lady gick också och tränade på gymmet mycket. Detta var hennes andningshål från hemmet. Faktum är att hon från medicinskt håll uppmuntrades att träna mycket och detta var snarare något som ökade hennes energinivå. Varenda hälsorådgivare säger att träning är något som ökar energin i vardagen. Så i princip gjorde hon bara sin läxa. Det var också på gymmet hon träffade en annan man som visade henne uppskattning, vilket hon var svältfödd från hemifrån. Han fick henne att känna sig sedd och värdefull, han såg hennes styrkor medan mannen hemma såg hennes svagheter.

Klart som soppspad föll hon pladask och ett halvår senare var skilsmässan ett faktum.

Människor krisar på olika sätt. En del som blir deprimerade blir passiva, orkar inte upp ur sängen. De flyr in i drömvärldar. Om de bara får höra att de är lata och inte blir sedda för det lilla de faktiskt gör, lär det inte bli bättre. Och ja, man kan ha en depression utan att "verka ledsen".

Ger du din fru cred för det lilla hon gör? Om hon bara får negativa kommentarer från dig och inte respons på det lilla hon gör kommer hon inte att vilja göra mer.
Jag och min man försöker tänka på 80/20-regeln. Jag ger 80 och förväntar mig 20 tillbaka. Om båda fungerar så blir det balans.

Om du är trött på att du gör allt jobb och hon är lat och oduglig, tänk då på att det kanske inte är hon som lämnar dig. Du kanske någonstans redan har lämnat/slutat att älska henne?

Tack för svaret.
Jo jag vet att det känns helt fel i att flytta men frugan sitter och påminner mig om jag varit till så kallade Skatteverket ( hacienda) här i Spanien och tagit reda på vad som gäller vid flytt? Känns liksom om hon velat att jag ska dra nu, samtidigt så vill hon att jag stannar i så fall hon skulle sakna mig.
Jag håller på att spåra ur, vet inte vad jag ska göra, känner mig rent av förvirrad och extremt deprimerad.
Har hus i Sverige som jag ej behöver betala räkning i en början och min bror kommer att fixa något jobb till mig.
Jag kommer ingen vart med 9000 kr som jag måste betala hyra här, barnomsorg , daglig levnad, betala av lån som jag har på min och frugans separerade vägar.
I Sverige så skulle jag behöva snåla med pengarna också men skulle få ut betydligt mer än vad jag får här.
Barnen skulle jag få träffa under semesterdagar och tillfällen som jag kan åka ner.
Frun skulle ta över huslånet medan jag skulle ta över några privatlån som jag skulle ta lån här i Sverige och köpa ut lånet på direkten.
Jag har försökt hela tiden med att vara bra i allt men frun bara ser ner på mig och känns bara som hon vill bli av med mig och samtidigt nej.

chokladspad

Äldre 5 Dec 00:11

#78

Det låter ju litet som om du redan har bestämt dig någonstans för att åka till Sverige? Det känns som att du är i ett läge där du kommer kunna ångra dig hur du än gör...

entjej

Äldre 5 Dec 04:53

#79

Preimeg skrev 2015-12-03 17:48:00 följande:

Tack för svaret.

Jo jag vet att det känns helt fel i att flytta men frugan sitter och påminner mig om jag varit till så kallade Skatteverket ( hacienda) här i Spanien och tagit reda på vad som gäller vid flytt? Känns liksom om hon velat att jag ska dra nu, samtidigt så vill hon att jag stannar i så fall hon skulle sakna mig.

Jag håller på att spåra ur, vet inte vad jag ska göra, känner mig rent av förvirrad och extremt deprimerad.

Har hus i Sverige som jag ej behöver betala räkning i en början och min bror kommer att fixa något jobb till mig.

Jag kommer ingen vart med 9000 kr som jag måste betala hyra här, barnomsorg , daglig levnad, betala av lån som jag har på min och frugans separerade vägar.

I Sverige så skulle jag behöva snåla med pengarna också men skulle få ut betydligt mer än vad jag får här.

Barnen skulle jag få träffa under semesterdagar och tillfällen som jag kan åka ner.

Frun skulle ta över huslånet medan jag skulle ta över några privatlån som jag skulle ta lån här i Sverige och köpa ut lånet på direkten.

Jag har försökt hela tiden med att vara bra i allt men frun bara ser ner på mig och känns bara som hon vill bli av med mig och samtidigt nej.

Tycker det låter som om du vill åka till Sverige och försöker övertyga dig själv och andraom att det är det bästa och vill ha vårt godkännande. Jag tycker attddu svikerdina bbarn genom att flytta till Sverige.Det blir en stor sorg för dom och detborde det bli även för ddig Jagskulle pprova att bo i Spanien ochse om jag fick ihop det ekonomiskt

Preimeg

Äldre 5 Dec 08:41

#80

entjej skrev 2015-12-05 04:53:30 följande:

Tycker det låter som om du vill åka till Sverige och försöker övertyga dig själv och andraom att det är det bästa och vill ha vårt godkännande. Jag tycker attddu svikerdina bbarn genom att flytta till Sverige.Det blir en stor sorg för dom och detborde det bli även för ddig Jagskulle pprova att bo i Spanien ochse om jag fick ihop det ekonomiskt

Jo jag sitter och tänker på det och skulle säkert att göra ett försök.
Det sista jag vill göra mina barn är att svika dom.
Jag skriver här på forumet om vägledning, inte är det så att jag behöver eran godkännande om jag ska flytta eller ej,
Det är bara en liten push jag skulle behöva för att veta vad jag kanske kommer att behöva göra i en närmare framtid.
Tack

Förvirrad och totaldeprimerad.

INNEHÅLL