• Preimeg

    Förvirrad och totaldeprimerad.

    Hej,

    Jag är pappa till två små änglar på 3 och 5 år.

    Nu ligger det till så här att jag är bosatt i Spanien nu 12 år varav 6 år med ett ostabilt förhållande.

    Min fru vill nu skiljas för att det inte fungerar mellan oss, saken är så att jag känner att om vi skiljer oss så vill jag flytta hem till Sverige men jag vill inte skilja mig från mina barn som jag älskar över allt annat på denna jord, men jag vill inte vara kvar här om jag måste bo här själv efter allt jag byggt upp som bara rasar ner.

    Gör jag fel som tänker så här? Jag är lycklig med mina barn men kommer att bli så olycklig när jag väl måste ut från huset som vi en gång köpte efter vårat giftemål.

    Jag vill inte vara självisk men jag känner att jag måste bygga upp mig på nytt för att känna lycka igen, och som jag då kan bidra min lycka till mina barn även fast jag bor på långa distans.

    Jag i Sverige kommer att komma ner till Spanien för att träffa mina barn på semester och dom får komma till Sverige för att vara med mig där under semester.

    Jag tror att om jag väl börjar jobba i Sverige kommer jag också kunna ta ut del av pappa ledighet eftersom här i Spanien så får man bara ut 15 dagar per barn, altså 30 dagar sammanlagt, villket innebär att jag kan få ut cirka 420 dagar i Sverige.

    Hjäp mig! Känner mig desperat och mår så dåligt av allt det här.

    Är det någon som har gått igenom samma sitta som jag, var snäll och vägled mig lite.

    Tack

  • Svar på tråden Förvirrad och totaldeprimerad.
  • Monkii
    Preimeg skrev 2015-12-15 09:31:11 följande:

    Det har jag ingen aning om,

    Hon har ju varit så ivrig med att jag ska flytta.


    Om det är så svårt med jobb och så dyrt som du säger så lär väl inte frun klara att försörja barnen själv.
  • Preimeg
    Monkii skrev 2015-12-15 13:34:07 följande:
    Om det är så svårt med jobb och så dyrt som du säger så lär väl inte frun klara att försörja barnen själv.
    Jag kommer ju behöva betala delen för barnen så klart, men här med den lönen som jag har, har jag inte råd om jag måste hyra en lägenhet här.
    Därför är jag envis om Sverige där jag kommer att leva utan att behöva betala hyra och kan då skicka till barnen de pengar som dom ska ha.
    Hon ville inte prata idag och sa att hon mådde dåligt och föredrog att åka iväg till castellon, precis där den här tredje personen bor( konstigt) hon sa att hon ska träffa sin syster för att prata, både frun och systern bor bägge två 50 km från varje håll och ska då mötas upp idag för att talas vid, låter lite av en slump att dem ska träffas just där han bor?
    Kanske vill hon få saker och ting bekräftat av honom gentemot min hemresa om det nu är värt att vi ska skiljas och hon går över till han ?
    Liksom jag har ingen aning om vad hon pysslar med , kan bara sitta och vänta eller bör jag agera på egen hand?

    Jag frågade om hon kommer hem tills barnen kommer med skolbussen eftersom idag har pojken fotboll och flickan balett, så att hon tar flickan på baletten och jag pojken på fotboll?
    Hon svarade, vadå klarar du inte att ta dom? Nu när snart ska få göra allt själv snart, tycker ni att det är ett sätt at svara på?
    Fan vad dryg hon är, varken tala med mig eller se efter barnen, hon föredrar att bara åka iväg och lämna över allt till mig.
    För mig spelar det ingen roll om jag måste ta dom till träning eller, fan det är ju mina barn så klart, ville bara veta om hon skulle hinna hem till det, hon blir ju då borta 6 timmar drygt till dom kommer, är inte det tillräckligt för själv tid,barnen då?
    Hon tänker bara på sig själv, exakt hur ska hon klara sig själv då inte jag finns till?
    Det är dom hör sakerna som får mig att reagera så negativt på min levnads stil nu när hon inte ställer upp på någonting.
    I morse fixade jag till pojken och märkte att hon inte vaknade så jag var tvungen att gå in i rummet för att väcka flickan nu när inte mamman gjorde det, mamman gick då också upp hjälpte till att få på henne byxorna och en tröja, sen så ropar mamman på mig att flickan vill inte ta på sig skorna, jag går in och hjälper till och mamman försvann in till rummet för att sova igen? Vaaa! Ska du inte hjälpa mig någon mer? Måste ju fixa håret på henne och ge frukost och fixa väskorna?
    Nej hon låg bara kvar där och sov, fan vad trist tänker jag, vilken mamma.
    Nu har hon tid att dra iväg 6-7 timmar och vet mej fan inte vad hon gör?, kunde jobbintervjun ta tiden med mig och prata ut våran situation tänker jag.
  • Preimeg

    Oj förlåt där det står jobbintervjun så menade (jag hon ta den tiden)
    Blir lite fel när ja skriver.

  • Monkii

    Men hur länge kommer du kunna bo i Sverige utan att betala hyra? Känns som att din planering är ganska kortsiktig

  • Preimeg
    Monkii skrev 2015-12-15 17:43:39 följande:

    Men hur länge kommer du kunna bo i Sverige utan att betala hyra? Känns som att din planering är ganska kortsiktig


    Tänkte ju att när jag får ett fast jobb så tänkte jag ta ett lån i Sverige för att köpa av lånet i Spanien.
    Boende kommer jag ha under en lång tid, jag har mer tid för att bespara mig på pengar på grund av en högre lön.
    Här i Spanien skulle jag ligga efter redan i första månaden på allt jag ska betala.
  • Preimeg

    Jag får helt enkelt räkna med familjen så gott jag kan, har inga andra val på den ekonomiska sidan.

  • 2i2

    Du säger att du har ingen aning vad din fru känner, vart hon går, vad hon vill... Kräv ett ordentligt samtal. Då slipper du gissa hela tiden.

    Du verkar vilja flytta till Sverige och antyder på att skiljas lagligt. Sånt MÅSTE man prata om grundligt. Om hon vägrar att kommunicera säg att du ska kommunicera med henne via hennes familj isf.

    Du kan ju inte bara ta din väska o säga "hej då"

  • 2i2

    [/quote]

    A just det, jag lyckades för 3 år sen rota till mig snusk meddelanden mellan dom som jag fortfarande har sparat, som jag nämligen sa till henne, hon hotade mig till döds eller anmäla mig till polisen för att rota i personliga saker om jag skulle publicera det eller säga det till hennes familj, helt sjukt, levt så här i tre år nu.[/quote]

    Så om du råkade se ett meddelande menar hon att polisen kommer att straffa dig för det?? Helt absurt.

    Däremot kan du göra en polisanmälan beträffande dödshot, som är mycket allvarligt brott. Eller åtminstone påpeka det för henne.

  • Preimeg

    Har alltid vetat om saker men inte 100%
    Saken är så att hon inte vill medge allt hon gjort för att förnedra varken sig skälv eller familjen, hon föredrar att gå bakom min rygg och hålla det hemligt, på det sättet så underlättar hon sitt eget liv och kan kasta bort bortförklaringar på mig istället.
    Det är inte att jag vill sticka och bara dra ifrån allting, jag vill ge henne ett ultimatum så att hon inte kan snurra runt i molnen som hon gör.
    Nu dom sista dagarna så ger hon mig många sorgsna blickar och kramar, hon vill väl manipulera situationen och försöka förhindra mina tankar?
    Jag mena har hon inte kunnat tänka på det innan allt hon gjort?
    Jag har underlättat hennes liv fram tills nu men nu måste något göras annars kommer jag gå under jorden.

  • Emma2014

    Hejsan, jag förstår att du känner dig såhär. Har du tänkt på att bo ihop med en vän eller någon annan, på så sätt delar ni på kostnaderna så kanske du klarar dig bättre ekonomiskt. Jag känner igen din situation fast jag är den i din sambons sits (men jag håller inte på som hon, chatta med en annan kille osv.). Mitt barns far åkte hem till sitt hemland och nu har vi inte sett honom för 16 månader och det är sjukt svårt att mitt barn inte får se sin pappa. Men jag förstår att alla måste göra det som gör sig själv glad. Mitt råd- Fixa resa hem till sverige under 4 veckor så du kan tänka på saker ordentligt. Sedan ordnar du boende med någon i spanien så du har råd att leva. Hoppas allt löser sig. Vill bara säga att om jag var din fru hade jag varit extremt tacksam att du har varit vid hennes sida för så pass länge i hennes hemland. Hoppas hon ser vad hon har tills det är för sent. 

Svar på tråden Förvirrad och totaldeprimerad.