Förvirrad och totaldeprimerad.

Åk hem o jobba ett år . Det ger dig chansen att komma på topp av ekonomin och kanske även spara pengar efter du betalt resor till Spanien att träffa barnen varje par månader . En så bra lön ger dig massor möjligheter för framtiden och flytet till Sverige behöver inte vara för evigt.

Kan du engelska bra? Sök på Google 'how to make an ethical decision'. Det är ett fantastiskt guide av Hur du kan tänka när man gör ett viktigt beslut

Tack! Ska kika på det.

Allt hänger på en tråd nu, jag börjar jobba nu den 1 februari så jag har lite tid på mig om det inte sker något mirakel nu så blir det gjort så.

Vi ska till advokaten och säga till han hur vi ska göra och möjligtvis signera något papper, den ekonomiska biten tror jag att vi får ta längre fram, huvudsaken är att jag betalar underhåll och hälften på lånen.

Jag vill också medge till frun och advokaten att jag måste åka på grund av ekonomiska själ , så dom inte kan anklaga mig för att överge barnen förstås, vill inte förlora den delen.

Vad tror ni?

Jag är helt slut i huvudet på allt tänkande och lider så mycket nu för barnen.

Nej för att jag lämnar över huslånet på henne och jag stannar kvar med privata lån som ligger på ca 7000 kr i månaden men fattas ju självklart mindre år att betala av, därför då vill jag ta ett lån i Sverige när jag väl får fast anställning och köpa ut lånet i Spanien.

Nu säger frugan, men ska inte du komma tillbaka när du får lite stadigare ekonomi och hyra något här i Spanien ?

Jag tror att hon har blivit galen, först nu kastar hon nästan ut mig från både hem och land och nu sitter hon och nu sitter hon och säger att jag ska komma tillbaka och hyra något när jag får stadigare ekonomi.

Fattar hon inte att livet är lite dyrare i Sverige och måste ju leva som vilken människa som helst, hon värkar tro att jag ska bli rik eller något liknande.

Hon börjar att spåra ur.

Alltså jag är 33 år utan viktiga studier och varken erfarenheter och nu utlandssvensk, jag kommer inte få den här chansen med jobb i Sverige som jag fått nu, om jag nu ska vela mellan länder så kommer jag då förlora i längden, barnen kommer naturligtvis få vara med mig så mycket som möjligt och jag åka ner till dem så ofta jag kan.

Det låter hårt men jag är tvungen att bygga upp min nya bas för att kunna stå på mina egna ben just nu innan jag faller för lågt.

Tro mig det är tufft just nu i tanken på att jag har så få dagar kvar, jag utnyttjar dom hundra procent med barnen som jag kan medan frugan agerar som om inget har hänt, tråkigt att hon inte kunde medarbeta lite mer i dom här sista dagarna för att underlätta det hela, vill bara att slutet på det här går lugnt ut, kom till och med idéen att gå på bio dom sista dagarna för ge dom den sista bilderna på en hel familj, jag vet inte, kanske tänker jag fel?

Det finns en övning. Kan den inte exakt men man ska slappna av och förställa sig att det är framtiden. Att man vid 90 årsålder dött och att man ser sin egen begravning. Hur vill man ha levt sitt liv? Vilka val är man mestnöjd med? Vilket har var viktigast i livet? Vilka personer är på begravningen och vad vill man att de ska säga om dig?osv. Det kanske kan hjälpa dig i ditt beslut?

Lån på två bilar, utbygg på huset och ett till litet privatlån, sammanlagt 7000kr i månaden när man lägger ihop allt.