Förvirrad och totaldeprimerad.

Varför ska ni skilja er?
Har ni prövat någon bra parterapi?

Hej, vi har nu försökt i 6 år att hålla ihop men jag tror att det finns en tredje person inblandad i hela den här historian.

Det har gått för långt nu även fast jag har försökt att vara en bra far och make till min familj.

Nej vi har inte vänt oss till någon parterapi.

Lider med dig, det låter jättetufft.

Har du konfronterat din fru angående eventuell tredje person?

Jag förstår ifall du är deprimerad, och om hon är otrogen så förstår jag att du helst vill åka så långt bort som möjligt ifrån henne och det som du förknippar med ert gemensamma liv.

Även om Sverige representerar trygghet för dig, så är det min erfarenhet att man aldrig kan "komma tillbaka". Även om du åker tillbaka till Sverige så kommer du till "något nytt". Tiden i Sverige har inte stått stilla, utan människor du känt har förändrats, platser har förändrats, allt har förändrats.

Sedan kan jag förstå att det kan kännas enklare att bygga upp något nytt i ett land där du har vuxit upp, kan språk och kultur. Även föräldrapenningen kan också locka. Men vill du inte dela vardagen med dina barn?

Risken är dock att du kommer känna dig deppig i Sverige också. Man tar alltid med sig sig själv vart man än kommer. Även hur man mår. Oavsett vart du åker måste du börja där du står.

Människor kan svika, men jag tror på en Gud som aldrig sviker.

Önskar dig allt gott och dina barn. De behöver sin pappa och ingen kan någonsin ta din plats. Lämna den inte vakant.

Säger som tidigare talare, jag tror också på att stanna kvar i närheten av dina barn.

Jag tror att man måste bo i Sverige under graviditeten för att ha rätt till föräldraledighet, rätta mig om jag har fel.
Vad är det som är så dåligt där att du inte vill försöka bo kvar?

Tack för det fina svaret chokladspad.

Ja det har varit ett bollande det här med den tredje personen i ämnet och ett stort lidande.

Hon säger nämligen till mig att felet är mitt och att det inte finns någon romans i mellan dem fast jag vet att det finns, under flera omständigheter så har jag kommit på henne medans hon chattar med honom ständigt, för mig är det svart på vitt även fast hon nekar det.

Som du säger så tror jag inte på son stor lycka hemma i Sverige fast jag känner att jag måste komma ifrån vissa saker i mitt liv bortsätt från mina barn.

Jag bor i en liten by som jag aldrig riktigt trivts i fast har bott kvar på gund av barnen, hemmet, jobbet och min snart ex fru som jag nu tror, vi jobbar också på samma arbetsplatts :( tror inte att det kommer att fungera i längden.

Jag har en bror hemma i Sverige som fixar boende och jobb där hemma som då skulle kunna hjälpa mig lite ekonomiskt för att kunna underhålla barnen så klart. Lönen som jag får här i Spanien räcker inte för att underhålla dem och inte heller en hyra på en ny lägenhet samt några privatlån som måste betalas av.

Allt är bara en stor soppa mellan alla saker som kommer att ske, både känslomässigt och det ekomiska.

Tack för alla talare som svarar.

Jag tror att jag inte kommer att må bra här som mäniska och jag är rädd för att inte kunna bidra som bra far.

Jag har självklart sagt till min fru att ta barnen med mig till Sverige men det kommer inte på frågan enligt henne.

Angående föräldrarledigeten så tror jag att jag har rätt till att ta ut det i Sverige eftersom jag är svensk medborgare.

Fram tills barnen fyllt åtta år så ska det nog gå vare sig barnen är födda i Spanien eller ej.

jag har bara fått ut 15 dagar per barn när man får 240 per barn i Sverige.

Enligt EU rätten som svensk medborgare så tror jag att jag har den rätten.