Förvirrad och totaldeprimerad.

Angående föräldrarledigeten så tror jag att jag har rätt till att ta ut det i Sverige eftersom jag är svensk medborgare.

Fram tills barnen fyllt åtta år så ska det nog gå vare sig barnen är födda i Spanien eller ej.

jag har bara fått ut 15 dagar per barn när man får 240 per barn i Sverige.

Enligt EU rätten som svensk medborgare så tror jag att jag har den rätten.

Jag tror att det är lägsta nivå man får om jag inte jobbar förstås, men om jag börjar arbeta och får ett fast jobb så får man väll ut 90 % av lönen om jag har rätt.

Angående föräldrapenning, har jag rätt till det om jag skriver in mig i Sverige och börjar att arbeta?

I mitt fall tog jag inte ut några dagar alls utomlands (fick studiemedel), när jag flyttade till Sverige sen fick jag ta ut alla dagar här (480?) när jag vill innan barnet fyller 12 (eller är det 8?, beror på när barnet är fött de har äbdrat nu till 8), jag jobbade inte utomlands när barnet föddes (studerade), men jobbar nu i Sverige. Därför blir de första 180 dagarna (för mig eller min man) på lägstanivån, därefter kommer SGIn baseras på nuvarande lön.

Men hur kan man ha rätt till svenska socialförmåner om man inte har en inkomst och betalar skatt i Sverige? Då är man ju inte ens inne i systemet? Hur är det logiskt?

Ja, jag var utskriven från Sverige, folkbokförd utomlands. "Inne i systemet" blir man när man flyttar tillbaka till Sverige eller jobbar i Sverige.

Tack alla som finns med på tråden jag skapat, ni är den enda tröstan som finns i min närvaro just nu kramisar till er alla.
Vill bara att allt ska gå väl.

Hej,

Om jag stannar här så kommer jag inte klara av det ekonomiskt nu när det inte finns någon typ av barnbidrag eller hjälp.

I Spanien har det blivit väldigt svårt efter krisen som har lämnat sina sår.

Men du har rätt, varför måste jag åka hem till Sverige? det är just det som jag velat fram och tillbaka i den här situationen.

Är så splittrad.

Ok, jag trodde att man kunde få någon sorts bidrag inom EU rätt men du har väll rätt.

Utgifter i Sverige skulle vara minimala där eftersom jag kommer att ha boende gratis i en början och inte behöva betala någon hyra och el.

Lönen kommer minst dubblas om jag jämför med lönen som jag har här i Spanien.

Men ärligt talat så är det väldigt långsynt jag ser nu men något i den stilen.

I hemmet kommer jag troligen inte bo.

Hon antyder att jag ungefär så där 6 år sen så sa jag mycket att jag skulle dra och åka hem till Sverige och det har då tagit kål på henne, (bortförklaring)
Alltså hon klänger fast vid något så gammalt att jag kan inte tro att det är sant, jag menar varför ville ho då skaffa barn?

Här i byn som jag bor så vet många att jag gör det mesta med barnen nu när nästan alltid ser mig, lämnar dom och hämtar upp dom vid skolbussen.
Har många bevis på att jag har varit den mest närvarande förälder.

Igår sa jag lugnt och sansat att jag ville ha en laglig skilsmässa och hon svarade att hon inte ville skiljas bara separera tillfälligt, det är ju livsfarligt om jag skulle åka till Sverige och inga papper finns skriva eller överenskommelser, hon skulle kunna använda det emot mig som en pappa som packade väskan och bara drog, då förlorar jag ju hela rätten om barnen, jag får inte vara dum här tror jag.

Ok haja läget hon vill ha space men för mig så är hon ju otrogen så känner att jag inte ska behöva ge tid till den saken.
Behöva åka härifrån mina barn.
Är så jävla trött nu på att ligga bakom min frus rygg, jag vill börja leva igen, komma ihåg vem jag var men mina barn är det enda som bekymrar mig, vill ta dom med mig men lagen här i Spanien så får oftast mamman ta barnen.

Just nu är hon så ivrig med att jag ska flytta och dra till Sverige, vill hon börja med hennes nya relation? Kanske känner hon sig pressad på grund av han som kanske säger antingen lämnar du din man om du vill fortsätta med mig eller så lämnar vi det, kan det vara så?
Iså fall vad omoget gjort för en kvinna i sin ålder nu när hon har barn.
Jag ville bara veta vilken sanning som ligger bakom det här för att känna mig säkrare med mina beslut.

A just det, jag lyckades för 3 år sen rota till mig snusk meddelanden mellan dom som jag fortfarande har sparat, som jag nämligen sa till henne, hon hotade mig till döds eller anmäla mig till polisen för att rota i personliga saker om jag skulle publicera det eller säga det till hennes familj, helt sjukt, levt så här i tre år nu.

Hjälp min bror fixade nyss jobb på Telia till mig inom en månad!

Vad ska jag göra?

Frun blev skitförvånad över det och var inte riktigt beredd att jag skulle komma med något sådant just nu.

Just nu vad som hindrar mig är självklart barnen, vill verkligen inte åka ifrån dem, det svider inombords.

Sa en gång till att jag kunde ta med mig barnen och dom kan få en bättre framtid med mig där nu när dom är små, för barn lär sig snabbt i skolan.

Men hon säger stolt att det är hon som är mamma och hon som fött barnen, jag säger att jag har både behövt vara mamma och pappa till mina barn så du behöver inte oroa dig för den rollen för att den rollen har jag alltid gjort, kommer inte på frågan säger hon.

Men då får hon väll se hur hon klarar mamma pappa rollen, hon kanske blir knäckt och lämnar över barnen till mig till slut?

Tycker bara synd om barnen att dom ska få behöva gå igenom den här misären, mina små änglar.

Vad ska jag göra? Är lite chockad över den här situationen.

Det har jag ingen aning om,

Hon har ju varit så ivrig med att jag ska flytta.