Icsi någon mer?

[quote=76181040][quote-nick]Regnbågsdröm skrev 2016-01-02 17:02:32 följande:[/quote-nick]

Hur går det för er tjejer? <3

Hej <3 vet ej ännu! Väntar på min mens & först då vet jag om vi får starta vårt sista försök denna månad ! Håller mina tummar & tår för det & att det går vägen nu ???????? hur går de själv ? Kram

Åh, förstår. Håll mig gärna uppdaterad. Jag håller tummarna för er!

Det går bra här. Kör ju långt protokoll, man kommit till sprutorna nu sen fem dagar, så ska på ultraljud imorgon. Får hoppas att allt ser bra ut så att det blir plock snart!

Det står stilla för oss! Vi höll ju på med vårt försök i november, blev lovade att läkare skulle ringa upp oss för vidare planering innan årets slut, för att allt skulle vara klart för en eventuell start vid mens i januari igen. Vårt alternativ blir donerade spermier, då de endast hittade en spermie hos mannen, och kvaliteten var allt annat än bra, därav lite mer planering inför detta försöket. Men de ringde aldrig. Jag jobbar för det mesta under deras telefontid. Men när jag väl haft lite sovmorgon eller varit ledig får jag bara som svar att det är många som ringer just nu, så var vänlig försök lite senare. Samma sak hela tiden, sedan tar telefontiden slut.

I tisdag lyckades jag få fatt i dem, vi har tydligen blivit bortglömda, är så fruktansvärt ledsen över detta! Det innebär ytterligare väntan för oss ju! Men som hon så fint sa "det handlar ju om en eller två månaders extra väntan BARA!" Jag svarade att för dig är det kanske inte så långt tid, men all väntan för oss känns som en evighet! Men hon lämnade en lapp åt läkaren som ska ringa upp mig så snart som möjligt, när nu det blir....

Åh spännande Tanja, håll oss uppdaterade ja! Håller tummarna! kram på er 

Fy fan vad sur jag blir över sånt där. Under all kritik. Blir riktigt upprörd! Vart är det ni går?
Men jag håller alla tummar att ni får komma igång nu snart! Och att det blir lyckat den här gången! Kram!

Ja det kändes riktigt trist! Respektlöst! Vi går på RMC i Malmö, ibland blir vi så otroligt bra bemötta, vissa är helt underbara! Medan andra där är raka motsatsen, kalla och oförstående!

Tack snälla du! Du var igång nu va? Med långt protokoll? Kram

JOLI: usch vad trist att höra !!!! :/ vi går ju också på rmc & alltid blivit bra bemötta ! Håller tummar & tår för er ska ni veta <3 stor kram

Ja, man blir oerhört besviken. Vi går också på RMC i Malmö, så jag vet hur det kan vara. Ena dagen är de jätteförstående, medan andra dagen helt oförstående. Just det man inte behöver i den här processen. Jag hoppas ni får svar snart om att ni får dra igång igen. De borde ju prioritera er nu. <3

Ja, vi är igång igen med långt protokoll. Kommit rätt långt nu, då vi var på första ultraljudet igår. Allt såg bra ut, växer som det ska och var typ mellan 10 och 14 mm. Ska fortsätta spruta och återkomma för nytt ultraljud på måndag, då hoppas vi att de är färdigväxta

Tanja88: Skönt att ni har haft bra bemötande där, det behövs i denna jobbiga tid! Tack fina du! Vi håller tummarna, hårt som bara den, för er också! Kram <3

Regnbågsdröm: Ja det kan variera supermycket! Tack goa du! Åh vad spännande, hoppas det ser bra ut på måndag då!! Lova att skriva och berätta :D lycka till!!!

Guld värt att ha er "vänner" här! Det är till stor hjälp! <3 Skönt att kunna prata av sig! Kram

Jag håller er uppdaterade. Lovar! Och ni får hålla mig uppdaterad om hur det går för er också! Stor kram till er!

Jag vill bara dela med mig om min historia och erfarenhet av ICSI, eftersom det var andras historier med lyckliga slut som höll mitt hopp uppe under vår tuffa kamp. Jag och min man är i sammanhanget tämligen unga (båda några år under 30 år), och i övrigt friska. Efter ett års försök utan tillstymmelse till positivt graviditetstest fick vi efter utredning hjälp med IVF/ICSI. Vi fick mycket goda odds att lyckas, men det blir trots det aldrig mer än som högst ca 35% chans per återföring, och ett misslyckat försök innebär ju inte att chansen är bättre nästa gång, dvs risken att misslyckas är alltid störst vid varje enskilt försök.

För oss tog det 5 återföringar (3 färsk + 2 frys). Efter 4:e försöket hade vi fortfarande inte fått ett plus och började tro att det aldrig skulle gå, och förtvivlan var fullkomlig. Men skam den som ger sig, på 5:e försöket fick vi helt plötsligt positivt test och det går inte att beskrivande den förvåning och totala lycka vi kände över att slutligen lyckas. Nu är vi gravida i vecka 38 med en tillsynes frisk liten flicka. Och när det väl lyckas är all den så oförklarligt djupa sorg och förtvivlan som ofrivillig barnlöshet innebär som bortblåst, och det är såå värt både de stora summor pengar och fysiska och psykiska lidande som IVF innebär. Jag håller verkligen tummarna för att det snart är er tur, och vad ni än gör ge inte upp! Plötsligt kan det hända!