• Anonym (orolig mamma)

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

    Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat  introducera henne direkt.

    Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

    Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

    Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
    Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

    De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

    Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

    Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

    Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.  

    Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

    Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

    Hur kan jag skydda dottern?
    Hur kan jag hjälpa henne?

    Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

  • Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
  • Gung Ho
    Anonym (Karin) skrev 2015-11-01 18:30:32 följande:
    För ess betyder mannens barn ingenting utan det är bara hennes ungar som betyder nått. Så lyssna inte på människan.
    Man ska nog därför läsa hennes svar EXAKT som fan läser Bibeln, eller iaf vara medveten att man får cyniska och egoistiska glasögon på sig...
  • Gung Ho
    Anonym (a) skrev 2015-11-01 17:12:53 följande:
    Vad menar du med dubbelmoral? Vad har Ess relationer med Ess råd till Ts att göra?
    Har man följt med här på FL ett tag blir man medveten att inläggen är skrivna utan mer än mikroskopisk empati.. Kan vara värt att ta med i vågskålen då man väger värdet på eventuella råd och åsikter.
  • Anonym (orolig mamma)

    Ja, dottern känner till henne.

    Hon träffar den nya när hon ger sitt samtycke.

    Vad är dramatiken?


    Brumma skrev 2015-11-01 19:43:52 följande:

    Ja.

    Och er dotter kan träffa henne innan resan.

    Vad är dramatiken?


  • Anonym (orolig mamma)

    Vad skönt att det inte är bara jag som ser inläggen med brist på empati.

    Och klart Essets råd här färgas av att hon själv verkar vara styvmor av den elakaste sorten.

    Hans barn ska tryckas till, ingen empati ska visas dem och allt är ex-fruns fel.

    Larvigt.

    Här har jag lyssnat mest på dem som varit vuxna med erfarenheter av samma situation som barn. De säger i princip samma sak allihopa.


    Gung Ho skrev 2015-11-01 21:31:18 följande:

    Har man följt med här på FL ett tag blir man medveten att inläggen är skrivna utan mer än mikroskopisk empati.. Kan vara värt att ta med i vågskålen då man väger värdet på eventuella råd och åsikter.


  • Anonym (hätsk här inne)

    Hej!

    Enligt lag bestämmer varje vårdnadshavare över vem barnet träffar när den är hos respektive vårdnadshavare.

    Mitt ex tog med vår 8-åring till sin nya samma vecka som vi flyttat ut. Det sved i mammahjärtat.

    Men tror nog ändå att du för att hjälpa din 11-åring ska prata väl om och försöka lyfta pappans relation med nya flickvännen. Försök få det till något positivt och kul...

    Däremot hade jag nog inte satsat på en skidresa som första introduktion men som jag skrev tidigare har han lagen på sin sida.

    Hjälp henne med positivt tänk det gynnar henne nog bäst. Om du sedan kan prata med ditt ex så han introducerar nya flickvännen lite försiktigt så är ju det en bonus

  • Anonym (a)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-11-02 01:17:39 följande:

    Vad skönt att det inte är bara jag som ser inläggen med brist på empati.

    Och klart Essets råd här färgas av att hon själv verkar vara styvmor av den elakaste sorten.

    Hans barn ska tryckas till, ingen empati ska visas dem och allt är ex-fruns fel.

    Larvigt.

    Här har jag lyssnat mest på dem som varit vuxna med erfarenheter av samma situation som barn. De säger i princip samma sak allihopa.


    Alla råd färgas av vilka upplevelser man har. Är man själv så kallad styvmor så har man med största sannolikhet den vinkeln genom att man ser saker med objektivt än alla mammor som är så skräckslagna för att bli lämnade av sina män för någon ny, fräsch kvinna, att de istället ger helt naiva och världsfrånväna råd av hur de vill att alla andra ska vara runt deras barn (in the worst case-scenario) och i värsta fall hotar mammorna med att ta barnen från heltid så de "elaka styvmorsorna" inte ska kunna förstöra de redan så fruktansvärt separationsskadade barnen som föräldrarna slutar bry sig om sekunden då de hittar en  ny partner. Onda styvmorsor, onda Ess, onda jag. Hur ska man kunna vara en god "styvmor" när allt man gör är fel och man blir skuldbelagd för allt? Med den mentaliteten som finns här inne är det en omöjlig uppgift, för samtliga ovan nämnda morsor försöker förändra stymorsorna i grunden, och vi vet väl hur det går om man försöker förändra någon? Det går liksom inte.
  • Brumma
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-11-02 01:12:01 följande:

    Ja, dottern känner till henne.

    Hon träffar den nya när hon ger sitt samtycke.

    Vad är dramatiken?


    Er dotter har sagt att hon vill vara med och bestämma när hon träffar henne.

    Jag har frågat innan men har inte fått ngt svar så? Har din dotter föreslagit ngt? Eller säger hon bara "vill inte"/"inte nu"?

    Du är medveten om att pappan kan bjuda hem sin nya utan att informera om det innan?
  • Anonym (nyfiken)

    Hur kan flickans tillit till sin pappa förstöras av att hon inte får sin vilja igenom för en gångs skull?

  • BioBonus
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-11-02 01:17:39 följande:

    Vad skönt att det inte är bara jag som ser inläggen med brist på empati.

    Och klart Essets råd här färgas av att hon själv verkar vara styvmor av den elakaste sorten.

    Hans barn ska tryckas till, ingen empati ska visas dem och allt är ex-fruns fel.

    Larvigt.

    Här har jag lyssnat mest på dem som varit vuxna med erfarenheter av samma situation som barn. De säger i princip samma sak allihopa.


    Det är lite intressant att man kategoriseras som elak bara för att man väljer att inte involvera sig i sin makes barn. Trots att alla det valet berör är helt med på att det är så det ska vara. Sen har jag nog aldrig sett Ess skylla nåt på ex-frun, utan den relationen har hon också ställt sig helt utanför och låtit sin make sköta. Och det ligger ju i sakens natur - eftersom hon inte har behövt engagera sig i barnen så har det heller aldrig funnits anledning att skylla nåt på någon....
    Essets råd här färgas nog mer av att det inte finns universallösningar av hur man "ska" vara mot sina styvbarn och att alla lösningar är ok så länge man är överens om det inom relationen.


    Jag tror att det är extremt mycket enklare att komma in i sina bonusbarns liv när de är små, som tex jag, Brumma och Gung Ho har gjort, mot att komma in i truliga tonårsbarns liv som ny partner som Ess mfl har gjort. Man blir mottagen på helt andra premisser. 


    Jag tillhör också den vuxna skaran som "tvingades" träffa min pappas nya kvinna efter ett par veckor. Han flyttade ut från vårt hem direkt ihop med henne och hennes son. När vi kom på vårt första helgbesök efter skilsmässan så fanns de redan som en del av min pappa. Visst kändes det lite märkligt, men inte mer än så och för oss barn var det inget trauma alls. Så även i samma situation kan upplevelsen vara helt olika.

  • LFF
    Ess skrev 2015-11-01 11:56:31 följande:

    Tre förhållanden på två år, tycker inte jag är speciellt mycket. Även att träffa barnen efter 2-3 månader låter normalt.


    Från trådstarten:

    "De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa."

    Deras = dotterns och pappans. Dottern får reda på detta på höstlovet, resan bör ju vara bokad sedan länge.

    Ess skrev 2015-11-01 12:00:40 följande:
    Undrar hur dom löser det. De måste ju ha bokat stuga för x antal personer, och dessutom så ser väl hennes barn fram emot att åka..............

    Jag förstår inte varför det ska blåsas upp till något så enormt stort att träffa förälderns partner. 
    Många gånger när vi har bokat stuga så finns det bäddar för fler än 2 personer så det är väl inte så konstigt att det sent kunnat bestämmas att fler ska åka med utan att det varit bestämt vid bokningen. 

    Nej, jag förstår att du inte förstår det. Men du är ju också en person som mer eller mindre struntar i din partners barn (min uppfattning av vad du skrivit i flertalet trådar) och vad de tycker och tänker.
  • Ess
    Anonym (Karin) skrev 2015-11-01 18:30:32 följande:
    För ess betyder mannens barn ingenting utan det är bara hennes ungar som betyder nått. Så lyssna inte på människan.
    Men då platsat jag bra här i tråden, för här flödar egona över. Dessutom så är det hur många som helst som anser att ts egna barn är det som ska styra helt i ensamt majestät.
  • Anonym (nyfiken)

    Det låter helt galet att hon är ledsen och sörjer skilsmässan så här 3 år efteråt. Hon borde få hjälp från bup eller någon annan instans.

    När ska de åka iväg på skidresan?

  • Ess
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-11-02 01:17:39 följande:

    Vad skönt att det inte är bara jag som ser inläggen med brist på empati.

    Och klart Essets råd här färgas av att hon själv verkar vara styvmor av den elakaste sorten.

    Hans barn ska tryckas till, ingen empati ska visas dem och allt är ex-fruns fel.

    Larvigt.

    Här har jag lyssnat mest på dem som varit vuxna med erfarenheter av samma situation som barn. De säger i princip samma sak allihopa.


    Någon styvmor har jag aldrig varit och kommer aldrig heller att bli, att leka familj ligger inte för mig.
    Men om du läser det du själv skrivit så har du exakt samma åsikt som jag. Det är du själv och DITT barn som räknas.
    Hennes barn får hoppas att ditt ex inte är lika egoistisk som du och jag, utan att dom får sin utlovade skidresa.

    Eftersom du drar in makens ex, så finns det mycket att säga om henne. Men hon uppfostrade sina barn till normalt folkvett, dvs att kunna ta i hand och hälsa och presentera sig, oavsett om det gällde en ny partner eller annan person.
    Vilket jag fram tills nu trodde var ett helt normalt förhållningssätt...........
Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.