Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

Hej, Jag tycker att pappan borde agera utefter sitt barns önskan, ta det lugnt och vänta in henne tills hon känner sig redo. Själv har jag nyss separerat efter 17 år, min fd träffade en ny, vår son fick redan efter 2 träffar med henne vakna uaknade pp med en för honom okänd person?? Hur tänker man där? Jag fick inte lov att lägga mig i..det känns inte ok.......barnen i första hand!!

Jag tycker att det här är himla svårt. Jag tycker definitivt inte att det är rätt plats eller situation att introducera ytterligare en flickvän under en skidsemester, som dessutom var tänkt för endast dottern och pappan om jag förstår det rätt?

Jag kan förstå flickans känslor, speciellt när det är tredje relationen på ganska kort tid.

Mitt ex är inne på sin tredje sambo på nästan lika många år och vår dotter har tagit det bra, tills nu. Det ligger en hel del andra situationer bakom det faktum att hon verkar slå bakut nu. En tidigare frånvarande pappa, många separationer, nya syskon etc. Hon verkar inte vara trygg hemma hos dem och beter sig väldigt annorlunda där än vad hon gör här hemma.

Hennes bonusmamma är en grymt bra tjej och jag försöker hjälpa dem så gott jag kan. Jag har ensam vårdnad om dottern så de hör med mig innan de tar kontakt med diverse utomstående personer (även om de kanske inte måste prata med mig om det). Jag vill att det ska fungera hemma hos dom också men jag kan inte klandra dottern för hennes känslor. Det ansvaret får faktiskt hennes pappa ta. Jag är iaf glad över att han har träffat en bra tjej och jag hoppas för allas skull att hon stannar kvar och att vår dotter kan få en bra relation till dom båda.

Det är inte lätt för mig att veta att dottern har bekymmer med det här men jag hoppas att det kommer att ändras. Och att mitt ex och hans sambo hittar ett sätt för att få det att fungera med dottern hos dem och jag står bakom dem till 100% Det viktigast är att vår dotter mår bra och har en bra relation med sin pappa också.

Jag hoppas att det slutar bra för er dotter och att denna tjej är där för att stanna.

När jag arbetade inom rättsväsendet på 80- och 90-talen, så fanns där en "12-årsgräns".

Det har man ändrat nu, vilket gör att vi numera lyssnar även till vad yngre barn har att säga om sina situationer.

Jag har själv varit med och dömt efter en 9-årings egna önskemål gällande boende. Numera har vi inte den sk "tolvårsgränsen" att förhålla oss till.

Detta var nog bland det dummaste jag hört!

Självklart kan man ha olika idéer om hur länge man skall vänta med att introducera en ny, det finns inget självklart rätt eller fel. Däremot måste man anpassa sig efter situationen. Vill dottern inte träffa den nya måste ju pappan respektera detta.

Det är inte som att gå över till grannen för en kopp kaffe, det är tredje potentiella bonusmamman på relativt kort tid!

Jag introducerade själv min nya tjej väldigt fort till min son, och vi flyttade även ihop efter bara ett halvår. Med facit i handen kanske för fort och det resulterade i en del gränsdragningsreaktioner speciellt mot hennes dotter. Å andra sidan är jag bra på att prata om känslor och jag och min son lotsade oss igenom den snabba förändringen. Drygt två år senare är vi nygifta och min son och min bonusdotter är som syskon.

Det sagt menar jag att snabb förändring kan vara jobbigt för barn men hur påverkas mkt av hur föräldrarna agerar och har förmågan att göra sina barn trygga i förändringen, vilket TS ex definitivt inte verkar kunna! Hade dottern känt att hon kom först hos sin pappa, att de tillsammans skulle ha en framtid och ett liv med en ny familj (till skillnad mot 'kom och träffa min nya!') skulle hon kanske vara mer positiv..

Jag missade det sista du skrev.

I de fall vi haft uppe så har vi lyssnat till barnet. Antingen direkt i salen, eller via videolänk, eller ibland via inspelning.

Om ett barn som är kring 12-års ålder bestämd hävdar att hen vill flytta från mamma till pappa (eller tvärtom), så är det i de allra flesta fall så det blir. Oavsett om flytten är på tiotals mil och oavsett om flytten innebär byte av såväl skola, som  kamrater.

Ett så pass gammalt barn har väldigt mycket att säga till om gällande barnets egna situation.

Det behöver inte finnas missförhållanden i den nuvarande situationen. Vill barnet flytta till sin andra förälder "bara för att", och vi i salen är överens om att detta är barnets egna ord och vilja, så blir det som sagt i de allra flesta fall så som barnet själv vill.

Jag minns inte hur det var då, om det stod i lagskrift eller enbart i våra stadgar.

Jag hade tjänstledigt i början av 00 och fram till för snart tre år sedan. Ändringen skedde någonstans under min tjänstledighet.

Men att säga att det aldrig funnits någon "tolvårsgräns", är felaktigt.

Jag håller med! Det är jättebra att man numera ser till barnets egna individ, situation och mognad.