• Fishpond

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vad gäller 12-årsgränsen, så har den visst funnits:

    "Barn, 12 år


    Tidigare var 12 år en ålder som i Sverige innebar att man skulle ta hänsyn till barnets inställning och vilja men så är det inte längre. I dag är det mer barnets ålder och mognad som är vägledande. Men två områden finns kvar med koppling till åldern 12 år:


    * Barnet måste ge sitt samtycke om föräldrarna ska adoptera bort det.
    * Barnets samtycke krävs vid byte av efternamn."

    www.barnperspektivet.se/barnets-rattigheter/barnets-rattigheter-vid-olika-aldrar
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-30 23:56:11 följande:
    Blir det en tvist kan det bidra till det. Självklart krävs det mer men det kan vara det som är avgörande.

    Nej. Det har aldrig funnits någon tolvårsgräns.

    Nej. Yngre barn har inte rätt att bestämma var de vill bo bara för att de "vill". Det måste även vara förenligt med barnets bästa, vilket det inte alltid är då ett barn inte har det konsekvenstänk man får (borde få?) som äldre.
    Vad gäller 12-årsgränsen, så har den visst funnits:

    "Barn, 12 år

    Tidigare var 12 år en ålder som i Sverige innebar att man skulle ta hänsyn till barnets inställning och vilja men så är det inte längre. I dag är det mer barnets ålder och mognad som är vägledande. Men två områden finns kvar med koppling till åldern 12 år:


    * Barnet måste ge sitt samtycke om föräldrarna ska adoptera bort det.
    * Barnets samtycke krävs vid byte av efternamn."

    www.barnperspektivet.se/barnets-rattigheter/barnets-rattigheter-vid-olika-aldrar
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 08:54:56 följande:
    Blir väldigt förvånad att de skriver så för nej, ngn tolvårsgräns då barnet får bestämma har inte funnits på det sättet. Däremot fanns det tidigare en gräns för verkställighet som gick vid tolv år och som sa att polisen inte hämtar ett barn som fyllt tolv, mot barnets vilja, om det inte föreligger fara för barnet.

    Det har däremot aldrig funnits ngn lag som sagt att vid tolv år får barnet bestämma själv var det vill bo.

    Här finns lite mer att läsa om hur det hänger ihop.

    www.socfamratt.se/fragorasvar/barnsvilja/341-naer-far-barnet-sjaelv-bestaemma-sjaelv
    När jag arbetade inom rättsväsendet på 80- och 90-talen, så fanns där en "12-årsgräns".
    Det har man ändrat nu, vilket gör att vi numera lyssnar även till vad yngre barn har att säga om sina situationer.
    Jag har själv varit med och dömt efter en 9-årings egna önskemål gällande boende. Numera har vi inte den sk "tolvårsgränsen" att förhålla oss till.
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 09:22:34 följande:
    Som sagt så är det mkt konstigt då det inte finns ngt i lagen som säger att man skulle gå efter tolv år. Att man däremot lyssnade mer på barn i den åldern ungefär för att de börjar uppnå en högre mognadsgrad är en annan sak.

    Ja, det är bra att det numera står i lagen att barns vilja skall tas hänsyn till oavsett ålder.

    Men som jag skrivit tidigare i tråden är ju inte det liktydigt med att barnet får bestämma om det inte är förenligt med barnets bästa samtidigt.
    Jag minns inte hur det var då, om det stod i lagskrift eller enbart i våra stadgar.
    Jag hade tjänstledigt i början av 00 och fram till för snart tre år sedan. Ändringen skedde någonstans under min tjänstledighet.
    Men att säga att det aldrig funnits någon "tolvårsgräns", är felaktigt.

    Jag håller med! Det är jättebra att man numera ser till barnets egna individ, situation och mognad.
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 09:22:34 följande:
    Som sagt så är det mkt konstigt då det inte finns ngt i lagen som säger att man skulle gå efter tolv år. Att man däremot lyssnade mer på barn i den åldern ungefär för att de börjar uppnå en högre mognadsgrad är en annan sak.

    Ja, det är bra att det numera står i lagen att barns vilja skall tas hänsyn till oavsett ålder.

    Men som jag skrivit tidigare i tråden är ju inte det liktydigt med att barnet får bestämma om det inte är förenligt med barnets bästa samtidigt.
    Jag missade det sista du skrev.

    I de fall vi haft uppe så har vi lyssnat till barnet. Antingen direkt i salen, eller via videolänk, eller ibland via inspelning.

    Om ett barn som är kring 12-års ålder bestämd hävdar att hen vill flytta från mamma till pappa (eller tvärtom), så är det i de allra flesta fall så det blir. Oavsett om flytten är på tiotals mil och oavsett om flytten innebär byte av såväl skola, som  kamrater.
    Ett så pass gammalt barn har väldigt mycket att säga till om gällande barnets egna situation.
    Det behöver inte finnas missförhållanden i den nuvarande situationen. Vill barnet flytta till sin andra förälder "bara för att", och vi i salen är överens om att detta är barnets egna ord och vilja, så blir det som sagt i de allra flesta fall så som barnet själv vill.
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 09:57:01 följande:
    Fast det är ju sant. Eller hur.

    Hur kan det då vara felaktigt?
    Vi har haft en sk "tolvårsgräns". Det stämmer.
    Det är alltså felaktigt att säga att vi aldrig haft någon 12-årsgräns.
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 10:06:31 följande:
    Visa mig gärna den lagen så kan jag lära mig ngt nytt :)
    Som jag skrev tidigare, så vet jag inte om detta funnits i lagtext eller enbart i domstolarnas stadgar. Oavsett vilket, så saknar det betydelse i sammanhanget då det är just en så kallad tolvårsgräns som vi, tills för några år sedan, alltid har gått efter.
    Numera ser vi delvis till ålder, men mestadels till mognad. Detta för att lyfta fram yngre barns viljor. Vi ska, så långt det är möjligt, lyssna till vad barnet själv vill. Barnet har väldigt mycket att säga till om när det kommer till barnets egna situation.
    Att påstå något annat är direkt felaktigt.
  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 10:32:56 följande:
    Får ju säga att det känns ganska skrämmande att man låter folk döma i fall men inte vet vad lagen säger..
    Det finns nog ingen som kan hela lagboken utantill. Inte ens de kapitel och paragrafer man själv arbetar med.
    Jag läser alltid på, samt uppdaterar mig om förändringar, veckorna innan målet tas upp i domstol.

    Och som jag skrev tidigare, så arbetade jag med dessa frågor på 80- och 90-talen. Sedan har jag varit tjänstledig, samt pysslat med annat. Nu är jag tillbaka på min gamla arbetsplats, fast med lite mer varierande uppdrag. Men jag är fortfarande med och dömer i frågor likt denna som tagits upp här i tråden.

    Att jag inte kan minnas huruvida det stod i lagtexten eller i stadgarna, på 80- och 90-talen, ser inte jag som något märkligt.
    Numera står det i lagtext att man i största möjliga mån ska lyssna till barnet. Man ska ta hänsyn till barnets ålder och mognad, osv.

  • Fishpond
    Brumma skrev 2015-10-31 11:12:47 följande:
    Jag vet hur det ser ut idag :)

    Men jag tycker inte man skall säga att det funnits en gräns då barnet bestämt var det vill bo eftersom det rent lagmäsdigt inte funnits det.
    Det har det. Oavsett om det funnits i lagtext, eller enbart i stadgar, så är det fortfarande den så kallade tolvårsgränsen som domstolar alltid gått efter innan man ändrade det till "barnets mognad".
    Så oavsett om det funnits i lagtext eller ej, så har det alltid varit så i praktiken.
    Numera lyssnar man till alla barn som har egna inputs i den egna situationen, oavsett ålder.
  • Fishpond
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-31 11:15:05 följande:

    Helt självklart att det är så. Alla som har kvalificerade arbeten vet att man inte håller alla detaljer i huvudet, och läser på tex lagtexten relaterat till den situationen man ska gå in i.

    Skönt att se att lagen ser till barnens rätt, att deras röster blir hörda och tillmäts betydelse.


    Ja, där har vi kommit långt i Sverige.
Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.